Motiverade hundar

Alla bilder är tagna av Camilla Jacobsson, tack för att jag får låna!

Denna veckan har jag varit på tre dagars vallhundskurs med Gip hos Anna Larsson . Vi var på en jättefin gård på Mörkö och tränade på jätteläckra får. Pigga men inte stressade, och väldigt välskötta och fina. Jag föll pladask för en liten brun tacka med vit nos, vit fläck på huvudet och som pricken över i en vit svanstipp. Så gullig!

Jag var lite nervös första dagen att jag skulle ha anmält mig till tre dagar vallning med en hund som inte riktigt vill. När vi varit iväg tidigare har han i och för sig tyckt att det var roligt, men varken bättre eller sämre än till exempel agility. Och när vi var iväg på kullträffen i vintras och provade valla inomhus tyckte han det var rätt äckligt med får. Men det visade sig att vilan gjort honom gott, jag har ju märkt på många andra sätt att han har mognat sista tiden och det gällde även fårhagen. Vi började med teori och gick igenom sex grundsteg att börja med, och det var skönt att ha ett system att förhålla sig till. Inte bara random släpp på får och styr lite hit och dit, utan ordentliga kriterier.

Första dagen väcktes intresset och det kändes riktigt bra, andra dagen blev det lite konflikt. Nu tyckte Gip att han kunde själv slash absolut inte kunde själv och jag fick en del starter som var okontrollerade och inte roliga. De satte tonen för passen, och både jag och Gip är så ovana att vara ovänner att det blev lite knasigt. När vi kom till lägenheten dag två var Gip så trött att han sov HELA kvällen. Jag fick väcka honom vid elva för att gå ut och kissa. Lille collisen.

Dag tre bestämde jag mig för att prio ett var att starta lugnt. Det är orättvist att bråka med en hund som inte vet varför jag bråkar (när jag vill att han ska ta vida flanker i stället för att gå rakt mot fåren, till exempel). Så på Annas inrådan började jag med att lägga honom lugnt, ta några steg, lägga honom, upprepa det, gå ut mot fåren och låta honom ligga ganska nära för att sen tydligt ge ett ”away” eller ”come by” (cirkla en vid sväng höger resp vänster). Mycket mycket bättre! Konflikten dagen innan hade gjort att Gip verkligen ansträngde sig för att förstå, och jag behövde bara använda små bokstäver hela dagen. Kul!

Vi avslutade med ett pass där Gip och jag flyttade fåren in i en smal passage mellan en fålla och staketet. Vi gjorde den övningen flera gånger, från båda håll och det kändes kanon att vi faktiskt kunde kontrollera fåren och flytta dem till ett speciellt ställe. Det kändes också kanon att jag hade kontroll på min fina lilla hund, att han ville lyssna och vid ett par tillfällen sa att ”Okej, JAG hade gjort på det här sättet, men jag litar på att du gör så det blir rätt till sist”. Jag ska inte berätta för honom att det inte är säkert – vallning är sjukt svårt, inte minst för att fåren ju inte beter sig som man förväntar sig alla gånger. Det handlar lika mycket om att läsa får som att läsa hund, och fårkunskapen hos mig är än så länge inte stor.

Men nu har jag i alla fall bestämt att fortsätta med vallningen och att skaffa får. Vi har tillräckligt med plats för en liten flock, så det vore bara dumt att inte låta får sköta underhållet av hagarna. Så nu letar jag efter några lagom invallade får att köpa!

Igår var jag och Vill på Svenska Spaniel- och Retrieverklubbens utställning i Gränna, och Vill ställdes ut i valpklass 2. Det var en helt ny erfarenhet för oss båda, jag har inte alls intresserat mig för utställning och trodde egentligen aldrig att jag skulle komma att ställa ut någon hund. Men när jag nu har en trevlig och snygg tollare som dessutom älskar att vara i centrum – så varför inte? För mig var enda målet att Vill skulle få en rolig upplevelse, och det målet uppfylldes. Han var störtcool och brydde sig inte om hjordar med welshar, labbar och snövita goldens som uppehöll sig i närheten. Varje gång nån hund skällde eller stökade fick Vill en godbit, och snart skvallrade han fint på de hundar som lät. Vi lekte med en kampleksak och tränade lite tricks och han var som vanligt väldigt fokuserad, trots allt som försigick runtomkring. Framåt eftermiddagen blev han trött och nosig så inför finalen lekte jag igång honom lite för mycket med resultat att han studsade vid mitt ben när vi sprang. Det kan vara därför vi åkte ut ganska snabbt där, jag vet inte. I rasringen var han enda tollarvalpen, men tilldelades ett hederspris, HP (ges till särskilt lovande valpar fick jag lära mig) så två rosetter fick han. Skoj! Och som sagt plats i stora finalringen tillsammans med valpar av andra raser som vunnit.

Jag kommer absolut ställa Vill igen, det var roligt att få kritik från domaren, och en bra tävlingsträning. Nu när jag vet lite mer hur det går till kan jag dessutom vara bättre förberedd. Dels träningsmässigt men dels så vet jag nu att stol, och filt och matsäck – och kanske nåt att läsa – hade varit en god idé. Funktionärerna var jätterara och domarna trevliga. Däremot bekräftades många av mina fördomar och det var tråkigt – sjukt feta labbar som lufsade omkring, fler koppelkorrigeringar än jag sett på ett ställe tidigare, och väldigt få hundar som såg ut att användas i jaktträning. Faktum är att de enda jag såg leka och träna med sina hundar (alltså inte ringträna, det var det många som gjorde) var några andra tollarägare. De ställde dessutom i jaktklass.  Jag som är van vid jaktavlade labbar, cockrar, goldens och flattar insåg plötsligt hur extremt stor skillnad det är på de som ställs ut och de som hämtar fåglar. Ledsamt. Jag är glad att inte tollarna gått därhän!

Som jag skrivit tidigare kommer R+ Hundskola och Malmö Strays i år att samarbeta med Motiverade hundar på sommarlägret i september. Det är andra året som lägret hålls, och det förra var oerhört uppskattat. Så här skriver R+:

Efter förra årets läger hade vi inte direkt något val, deltagarna krävde ett nytt sommarläger så vi gör som vi blir tillsagda och styr upp. Vi har samlat ihop ett par fantastiska instruktörer och håller på och planerar schemat i detalj. Allt är inte riktigt färdigt men det ser redan galet roligt ut!

Lägret hålls på Motiverade hundars kursgård i Bottnaryd utanför Jönköping och under helgen 7-9 september kommer vi att träna, hitta på hyss och umgås. Gården ligger ensligt och lantligt, med en massa trollskog utanför dörren och en sjö alldeles nära. Vi har beställt vackert väder och varit tidiga med att boka men om det skulle regna finns ett ridhus att träna i, och stora tält att umgås i om kvällarna. Vi ser fram emot en massa roliga workshops, grillning, filmvisning och bad. Sen blir det givetvis en och annan överraskning och en massa bus!

Vi kommer bo vid gården och det går bra att tälta gratis där. Trivs man bättre på vandrarhem finns det förstås en hel del runt Jönköping men vi hoppas att många tar chansen att komma närmare sina hundar och naturen. Sommarmorgnarna i Småland är helt underbara och som bäst när man kryper ur ett solvarmt tält. Mat alla dagar ingår i priset och serveras på gården.

Det här är tredje lägret som vi arrangerar, det första höll vi under en helt magisk sensommarhelg 2011 och det andra tidigare i år, i Bromölla. Nu gästas vi av ett härligt gäng instruktörer som håller varsin workshop fördelad på två pass under helgen. Deltagarna får välja vilka workshops de vill delta i och det är först till kvarn på platserna.

Vi väntar fortfarande besked från vår fjärde instruktör men kan inte hålla oss längre, det är fritt fram att anmäla sig!
Här kommer en kort presentation av de olika instruktörerna och deras workshop. Alla deltagare väljer två workshops var och det är först till kvarn, eftersom vi har begränsat antal platser i grupperna.

Belöningsutveckling med Jessica Mann
Det här är workshopen för dig med en lite svårmotiverad hund, eller för dig som vill lära dig belöna bättre och nå ännu längre med din bästa vän. Har du en hund som kanske inte engagerar sig fullt ut i lek och träning eller som lätt tröttnar och hittar på något annat när du fått för dig att ni ska träna så kan du försöka utveckla de belöningar du använder. Genom variation och överraskningar kan du bygga en annan förväntan hos din hund än om du bara belönar med godis. Jessica är en av de roligaste människorna jag vet och med en svårmotiverad och försiktig hund har hon fått lära sig de allra bästa knepen. Helt perfekt för jobbet med andra ord!

Freestyle med Michaela Neiglick
Freestyle är kortfattat dans till musik, med hund. Trick, träningsglädje och samarbete i en härlig mix. Mickan hade inte en tanke på att tävla med sina hundar och plötsligt stod hon på prispallar, tävlade för landslaget och skrev autografer till trollbundna barn. Under VM i freestyle nu i vår kom hon och borderterriern Rut på en åttonde plats. Åttonde bäst i världen, behöver jag säga att vi är glada att Mickan kommer och lär oss mer om freestyle?

Disc dog med Lovisa Kallerhult
Disc dog är en ny hundsport som inte riktigt kommit i gång i Sverige ännu men det verkar vansinnigt roligt. Sporten är större i USA men med ett par entusiaster sprids den nu även här. Lovisa är en av dom och med sin staffe Inja och aussien Fendi visar hon hur roligt man kan ha med en frisbee och lite fritid. I tävlingar sätter man ihop ett program, lite som freestyle och antalet kast liksom utförandet bedöms. Ska man bara träna lite för skojs skull kan man göra som man vill men det finns ändå en massa nyttiga tips att ta del av, för att minska skaderisken och se till att hunden gör rätt. Oavsett om man vill tävla eller bara träna är det en rolig och fartfylld aktivering som många hundar älskar. Det  bygger samarbete och kräver koncentration från både människa och hund. Lovisa läser till vardags etologi, jobbar som instruktör Kungliga Hundar och fotograferar hundar för 4fota. En tjej med massa frisbees i luften med andra ord. Vi är riktigt glada att kunna erbjuda den här workshopen på lägret!

Kantarellsök med Björn Reimers
Lär din hund att leta kantareller och bidra lite till hushållet! Mer info kommer.

Anmälningsinfo
Lägret börjar på fredag kväll och avslutas på söndag eftermiddag. Ett mer utförligt schema kommer men om du undrar något får du givetvis gärna kontakta oss så ska vi försöka svara på dina frågor. Deltagaravgiften för hela helgen är 2500 kronor med hund eller 1800 kronor för observationsplats utan hund och då ingår maten (frukost, lunch och middag). Antalet hundplatser på lägret är begränsat och det är först till kvarn som gäller.

Anmäl dig här! (Längst ner på sidan.)

Jag har ju tagit del av några Susan Garrett-kurser på internet under våren, och om det är något hon är bra på så är det oneliners. Rubrikens Average or better är den som fastnat mest hos mig antagligen för att det är något jag har svårt för. Att inte backa – men gå vidare. Har HAFT svårt för, ska jag säga för jag tror jag lärt mig nu, att ingen tjänar på att jag är en mespropp och belönar samma sak om och om igen. För det är det det betyder – om hunden backat fem steg, nöj dig då inte med fyra (jo, belöna ibland fyra – inte bara dra ut, men inte NÖJA sig med fyra för att tro att hunden inte kan mer. Om inte nåt annat ändrats förstås.). Och kan hunden fem steg, så kan den säkert sex steg. Average or better – med fokus på better. Och vad som är better är förstås upp till dig. Det är ju inte bara fler steg som är bättre, det kan ju vara högre tempo, ny miljö, mer viftande svans. Huvudsaken är att träningen inte stagnerar.

Silvia Trkman, vars valpkurs jag gått med Vill, formulerar inga slagkraftiga slogans, men lägger upp träningen så att man omärkligt hamnar på bättre-sidan hela tiden. För tre månader sedan började vi med att lägga en tass på en tallrik – ett trick som så småningom blev backa slalom mellan mina ben, med flera trick. Nu är kursen över och det återstår att sammanfatta vad vi lärt oss i en ”graduation video”. Den lovar jag att lägga upp så fort den är färdig.

Jag vill absolut gå fortsättningskursen för henne (advanced tricks) och med Boo funderar jag på att hoppa på agilitygrundkursen i oktober. Kanske som åhörare, men vem vet – i höst kanske vi känner oss redo att vara deltagare? Idag tränade jag med Boo och försvårade genom att skicka henne runt två hinderstöd i åttor vilket hon köpte, och tog i MER när hon var tvungen att göra mer för sin belöning. Och sen tog jag mod till mig och inledde Boos slalomträning. Jag kommer (i alla fall initialt) köra allémetoden med henne (två rader med sex slalompinnar i varje, på 100×60 centimeters avstånd i första skedet, och sedan flyttas de tätare och tätare tills de står på en rad) och första passet gjorde mig helt förbluffad. Jag förväntade mig att hon skulle neka att gå emellan dem, men redan första gången sprang hon glatt och frimodigt mot matskålen. Helt otroligt.

Men, en miljard kurser i all ära: det måste omsättas i praktiken också. All lydnadsträning med Gip ska nu äntligen resultera i tävling. Gulp. Men så fint som träningen gått senaste tiden så borde det faktiskt inte vara några problem. Däremot måste jag lägga på ett kol vad gäller störningsträningen och planerar att träna lydnad inne i Jönköping massor de kommande veckorna. Eller ja, vi ska ju flytta först också. Men sen!

Och så fyller den lille orangea redan sju månader idag! Wow vad det gått fort!

Fine fine Vill!

Det är så himla HÄFTIGT med hundar. Jag älskar att jag kan ”ställa in” dem med hjälp av belöningar, att min attityd är avgörande för deras (och deras för min, kanske) och att små små förändringar kan ge stora, markanta utslag snabbt som ögat.

De senaste dagarnas träning har varit fartfylld. Jag har inte tränat något utomhus där jag i slutmålet vill ha annat än fart, och jag har belönat Gip uteslutande med bollen. En häftig belöning och hans entusiasm håller i sig längre. Både igår och idag kändes det som vi skulle kunnat gå tillsammans i fritt följ till världens ände utan att tröttna. Och han blårusar till targeten, hoppar upp och smäller ner och står med gladaste flinet och väntar på att få ett ”fri” och bollen. När vi tränade ettans hopp meddelade han att han faktiskt saknat agilityn (jag har inget riktigt hinder än så vi fuskade med ett agilityhinder från Rusta) och såg verkligen ut att njuta.

Allt det där är förväntade förändringar – de ingår i min plan. Två andra förändringar som jag inte kunnat styra har dock också skett. Det ena är att Gip blivit ett matvrak (igen! Han kunde sälja sin själ för en korvbit som valp, men sen tog annat överhanden och han har varit svår att belöna med godis.). Jag vet inte om det smugit sig på successivt och jag bara missat det, eller om han verkligen blev sådär matvrakig över en natt. Ingen är gladare än jag, även om det innebär att mat måste ställas på höga höjder för att den där klätterapan till tjuv inte ska nå dem.

Andra förändringen har skett hos Boo. Vid varje löp har det hänt något med henne, och hon har tagit stora steg framåt i sin utveckling. Jag har älskat att hon löpt för att jag vetat att det för med sig så mycket bra. Matlust, mod bland människor, djävlar anamma (det lilla hon har) – allt har kommit i samband med löp. Denna gången är det föremål som blivit mindre farliga. Det började med att jag iakttog henne när hon ålade sig förbi ett kompostgaller så nära att hon faktiskt nuddade det (detta är en hund som nekade gå in i ett rum där det fanns kompostgaller, innan lillebror kom). Sen var det en kartong hon gick nära, ett skohorn hon lugnt betraktade medan det användes, igår ett soffbord hon genade under (!!) och så vidare. Givetvis har jag genast plockat in fler föremål i vår träning. En nalle att greppa med framtassen, en boll att sätta tassarna på, en form att sätta alla fyra tassarna i. Hon är inte obrydd som de andra, men mindre vaksam. Igår ville jag ha henne att runda ett hinderstöd. Plasten var kvar på stödet (samma billiga variant som ovan) och hon nekade gå runt det när det blåste och prasslade. Jag klickade för att närma sig det och det var så långt vi kom. Halvgott godis hade jag och jag hade inte värmt upp henne med lekar som jag brukar. Ganska tråkigt träningspass med andra ord. Idag tog jag med mig en skål med färskfoder, och vi började med att leka lite lekar från Recallers, följt av favorittricksen och så lekte jag henne bort till hinderstödet och berättade att nu kör vi. Hon nosade på det, tog med det med tassen, bet i det (!) och fick ett klick för varje interaktion även om det var ”fel” – och sen gjorde hon första ansatsen att runda: jackpot! Det tog tio klick till innan hon sprang från fem meters avstånd, rundade, och sprang mot mig och godiset som jag kastade ett par meter bakom mig. Glad Boo som faktiskt tar i, och galopperar både från mig mot stolpen och mot mig. Så: jodå, hon är modigare, men jag får aldrig glömma bort att ha riktigt bra belöning OCH jobba på hennes arousal innan vi börjar träna. Och det är så himla HÄFTIGT hur enkelt det är bara man kommer på det.

En annan sak som Niina sa var att alternera träningen och köra olika saker med bara mickropauser emellan. Inte bara gå ut och köra apportering eller fotgående ett pass och så nåt annat ett annat pass. Och jag tycker jag är ganska bra på att mixa, men inget som inte kan bli bättre. Så klart!

Igår tog jag ut grus och körde i första passet apportering (gripanden på kastad apport, med fokus på farten), tre kast. Sen bytte jag till slalom och han fick springa i full fart tre gånger, sen tightade jag till portarna och körde två till. Och sist körde jag ett kort fotgående med fokus på tempoväxlingar. Ett superkort pass allt som allt, men tre bra grejer och vi tog steg framåt. Effektiv träning gillar vi!

På eftermiddagen tränade jag först läggande under gång (något jag inte gjort hela momentet innan, men det gick utmärkt) och sen fotgående (på ny plats!) med lillebror och husse som spelade fotboll som störning. Det gick sådär, det var väldigt svårt.

Sent på kvällen var jag ute och körde ett kort pass till med apporten, springa ut till target (till rutan) och så ett par vändor på slalomet till.

Tre riktigt kvalitativa pass, där jag försvårade mycket, tog steg framåt och ändå inte tränade längre än 40 minuter sammanlagt. Och så viktigast av allt: Grus hann inte lessna på något av grejerna utan det kändes nytt och fräscht hela tiden. Det var svåra saker som kräver både mycket fart i benen och koncentration, men han höll ihop hela tiden. Han brukar annars behöva en del tankepauser och gå och kissa lite.

Idag på morgonen upprepade jag kvällspasset men bytte ordning så att jag först tränade apporten sen slalom och sist target och han kändes koncentrerad och pepp rakt igenom. Bra strategi!

Nästa sak – och nu utmanar jag mitt mod rejält – är att hålla inne belöningen mellan momenten. Fast då ska jag naturligtvis inte träna saker som är så nya.

Modträning pass två: läggande under gång. Inte läggande under baklänges march som vi harvat sen medeltiden, utan läggande under gång. Plättlätt sa den duktige border collien. Inklusive gå ifrån – ställa mig – gå tillbaka – be hunden sitta? Jomenvisst. Sen fotgående medan galentränande tollarpojk spelade fotboll med husse. Det var svårt. Men fixade han det? Jovisst. Imorrn ska jag leta upp en fotbollsplan, helst med tränande åttaåringar. Grus gillar åttaåringar nästan lika mycket som han gillar fotbollar.

Igår körde jag och Vill i ottan iväg för att gå kurs för Niina Svartberg tillsammans med fem andra från Vills kennel. Niina har både en kullbror till Vill och Vills morbror, vilket har sina fördelar. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, och var lite nervös eftersom Vill och jag tränat massa annat än lydnad. Nå, det visade sig att det var privatundervisning i grupp, och alla fick jobba med precis det de ville. Jättekul att se hundar i olika stadier av träningen.

Jag kunde återigen konstatera att jag måste bli bättre på balans. Emedan Vill klarade att vara lugn och tyst i både koppel, buren och bilen (jag alternerade) när de andra jobbade så var han nästan svårast av alla att gasa igång. Han är ju en otroligt intensiv snubbe här hemma med stor passion på både bollar och mat och kamp, men det märktes att vi tränat mest på saker som kräver stor koncentration och som sker nära mig. Jag måste träna mer på saker där han får ta i och jobba längre bort från mig.

Niina tyckte också att han var för artig, kom med bollen och släppte snabbt på tack. Hon ville att jag skulle se till att det blev lite kamp om bollen, att vi båda skulle vilja ha den lika mycket. Inte att Vill skulle komma och ge den till mig utan nån vidare passion för att få den igen. Detta är dels ett beteende jag inte känner igen i Vill, som vanligtvis brukar ha ett jävla anamma när det kommer till bollarna och dels något som jag varit lite rädd för – och säkert omedvetet tränat. Så nu är uppgiften att göra även Vill lite mer galen.

Missförstå mig inte, jag är nöjd och glad att passiviteten funkar så bra. Det är inte så lätt med en jaktavlad tollare som har lätt för ljud, men nu måste vi börja jobba med farten och passionen. Jag fick några konkreta tips och vi ska framförallt jobba med springövningar.

Det som gör mig beklämd är att det är exakt samma sak som hänt med Gip. Jag får ju alltid höra hur enkel och trevlig Gip är – och det är han ju – men i träning så har jag problemet att han inte har så mycket uthållighet och inte är så galen. Båda två sakerna börjar räta till sig genom att jag målmedvetet jobbat med det under en period, men jag funderar på vad jag gör för att få mina hundar så lugna. Jag är en ganska lugn person, och kanske (antagligen) är det det som spiller över, och jag signalerar lugn. Jag har ju jobbat en del på det med Boo där jag behövt vara stencool i alla situationer, men och det sitter nog i ryggmärgen. Får försöka bli mer animerad. Å andra sidan så har jag sett en hel del stenstoder med supertaggade hundar så det kanske inte ligger däri heller. Jag kanske inte ska se det som att jag nödvändigtvis gör fel utan att jag varit duktig på att träna passivitet och nu är det dags att göra något annat.

Vills husse trodde förresten att jag skojade när jag ringde och sa att han var för väluppfostrad. 🙂

Några allmänna lärdomar från igår:

• Låt aldrig hunden sitta i fotposition och ha semester. Fot = nu jobbar vi.
• Gör hunden medveten om att din tystnad är bekräftelse på att det är rätt. Dels genom att införa en busig felsignal och dels genom att inte bekräfta hunden med språket medan ni jobbar. Tystnaden ska inte vara tveksam.
• Skapa ritualer för belöning, moment och pauser. Var noga med att hunden ska veta när det är okej att ta godis/leksak, när det är okej att pausa (tex en liten paus när godiset sväljs) och när det är dags att jobba igen. Inför momentrutiner tidigt, berätta för hunden vad som ska komma, men träna också hundens tankar inför momentet. Om du förbereder hunden på att nu kommer rutan – vad ska hunden tänka då?
• Det pratas mycket om att vara oförutsägbar i belöningen. Att bollar kommer från alla håll, och att hunden inte ska veta vad för belöning som väntar. Men vad om hunden inte gillar överraskningar? Den kanske vill veta att efter den här övningen så kommer bollen. Alltid.
• Tänker hunden på var godiset landar eller var det kommer ifrån? Dvs är hunden fokuserad på handen eller gräset bakom? Vanligtvis vill vi inte ha hundar som tänker på handen. Så fort övningar görs på mer än en halvmeter så kasta godiset i stället för att ge.
• Träna hela apportförloppet med en metallapport redan från början, och börja med att tömma kökslådan – låt hunden plocka vitlökspressar och salladsbestick, och lägg sen apporten där som en grej bland andra.
• Det går att komma långt med bara godis. Men träna godisbelöningar så att även de blir lekfulla. Social lek, avståndsbelöningar och belöningsord är sånt som kan hjälpa hunden på traven.

Jag gillar framförallt attityden att ”funkar det så kör” och att det inte finns några facitsvar när det kommer till hundar (hunden är facit), samt att det är helt okej att ändra strategi om det inte funkar. Jag fick en hel radda tips som är mer ”Vill-specifika” som jag måste bearbeta innan jag kan skriva om dem. Jag ska hitta grejer som han älskar – och göra honom tokig i någon speciell sak. Och så funderar jag på om ifall all lek med de andra hundarna gör att de – både Gip och Vill – får utlopp för sitt spring med dem i stället för med mig. Å andra sidan är rörelse beroendeframkallande, men jag ska fundera på om jag ska ha dem ute en och en under en period och mest bara leka med mig. För att testa. Och så leka i svåra miljöer mer konsekvent än jag gjort. En sak är i alla fall klar – juni månad ska användas till att göra båda mina pojkar galna. Jag ska inte jobba en sekund på koncentrationsövningar utomhus (inne är en annan sak) utan ägna mig åt fart och fläkt och spring. Låter som en rolig månad!