Motiverade hundar

Jag tycker ibland det varit svårt att få till bra kvalitetsfylld träning med alla fyra, när alla fyra är närvarande alltså. Till viss del för att de inte är så bra på att vänta på sin tur men kanske mest för att både Boo och Gip blir lite låga om nån annan låter och piper. Med nån annan menar jag herr Orange, som har haft stora problem att vänta i buren på sin tur. Boo blir ju ofta sådär allmänt loj och ”tråkig” och då har jag skitit i att träna henne, hon har legat på sängen och bara ”bläääää”. Jamen slipp då. Desto tråkigare att Gip inte kan leka om han tror att han trampar nån på tårna. Att behöva tjata fram honom gör inte underverk för träningsviljan (varken min eller hans) direkt. Så så mycket jag kunnat har jag tränat dem utomhus, då är både jag och Gip och Boo glada. Vill har jag kunnat träna inne eftersom han ganska högaktningsfullt struntar i om det är hans tur eller inte. Han vill oavsett och låter sig icke nedslås. Och Mixi, tja, hon blir ju mer tränad när andan faller på sådär. Och därför är det så skönt när pusselbitarna faller på plats, och den separata träningen kan sammanföras och lärdomar kan dras från andra områden. Idag tränade jag dem alla inne, och förutom att Boo var en bushöna som ideligen försökte sno åt sig mer träningstid (genom att tjuvträna vid sidan av mig) så gick det betydligt bättre än vad det gjort tidigare.

Vill fick träna på halsbandsgrepp och varsågod till matskål ,klossen och ingångar utan kloss samt att vara tyst i buren när de andra tränade med väldigt sparsamt med belöning. Gip fick träna att gripa apporten med lagom (snabbt men tyst) entusiasm, samt gå på klossen med apporten och frivilliga skiften. Boo fick träna på att backa – och jag fick träna på att hålla på kriterierna. Fler steg, snabbare och kortare latenstid. Hon var ivrig, och bjöd på små hoppstån – nånting jag ska försöka fånga nästa akt. Musen klickade jag för allt utom sitta eller ligga och stirra mig djupt in i ögonen. Att lååååångsamt höja ena tassen gilldes inte. Allt annat var värt nåt. Ingen effektiv inlärning där, hon blir för osäker på vad jag vill och ännu mer stillsam. Några belöningstillfällen blev det, men jag måste klura ut hur jag ska få igång henne.

Nå, alla hundarna sover som små barn runt omkring mig nu i alla fall, och det kändes som om tre av fyra tog träningssteg framåt.

Allt är inte så rosenskimmrande som i förra inlägget. Boo slickar på tassarna. Slickar, slickar, slickar. Biter och slickar så intensivt och transaktigt att hon blir helt anfådd. Olika tassar, och förrutom att det börjar bli rött så ser jag inget. Jag får klämma och känna och hon reagerar inte. När vi var på freestylekurs i Stockholm förra våren (inomhus, massa nya människor och hundar och en alldeles för svår miljö för henne) så tuggade hon på tassarna i en månad efteråt. Jag försökte hindra henne med strumpor, med salva, med tratt (hon är livrädd för tratten). Till sist hade hon tuggat hål på huden och det var rött och irriterat. Irritationen var ganska lätt åtgärdad (med tassbad med Atamon, samma som man gör saft med hjälp av) och till sist kom vi tillrätta med det. Hon hade öroninflamation i vintras, och det kan vara ett allergisymtom. Det vet jag eftersom Boo hade upprepade öroninflamationer när hon var runt året, och veterinären då sa att det kunde bero på allergi. Sen gick det över, utan att vi gjorde något speciellt. Öroninflamationen åtgärdade jag med örondroppar, och hon ser jättefin ut i öronen nu. Inget rött, inget klet, ingen klåda. Men tassarna? Hon verkar inte ett dugg stressad, men det är svårt att säga med Boo, hon är inte den som talar om vad hon vill. Jag ska – som jag skrev igår – oberoende av detta öka hennes träningsmängd, kanske kan det göra att det blir bättre. Få henne att tänka på annat. Men vad gör jag med tassarna som börjar bli röda, med hunden som naggar och biter på sig själv? Det kan vara fysiskt (ont i en tass, eller någon annan stans – det tror jag dock inte eftersom jag bad Laxmi kolla igenom tassarna extra, och hon dessutom kollade igenom varenda milimeter av Boo. Eller allergi, då.) eller psykiskt (stress, understimulering, oro).

Första åtgärderna blir att enbart ge henne färskfoder, råa ben och rått kött (som belöning) eftersom jag tror det ligger närmare till hands att bli klådig av industrigodis och torrfoder. Hon äter ett kosttillskott som ska stärka upp immunförsvaret, det ska jag se till att ge varje dag. Och så öka hennes träning, framförallt hjärngympan. Och så atamonbad och se till att hon inte kommer åt att nagga. Tänk vad fint om hundarna bara kunnat berätta för oss med ord, i stället för att kommunicera så här diffust.