Vill och jag har varit iväg en hel vecka alldeles själva. Vi packade Valborg (husvagnen) full och åkte först på valp- och unghundskurs för Maria Brandel i tre dagar, för att därefter åka till mina föräldrar under ett dygn, och sen vidare till norra Öland och tollarspecial. Vilken lyx att bara ha en hund att rå om, och vilken lyx att få vara iväg med just den hunden! Vill har hunnit bli nio månader nu och han har blivit mycket mer utåtriktad. Mer fartfylld och med blixtsnabba reaktioner. På gott och ont. Jag funderade lite på hur det skulle gå att sova i en liten husvagn med massa ljud och grejer utanför men Vill agerade som han aldrig gjort annat än frekventerat campingar. Speciellt imponerad blev jag av honom på Böda camping som är gigantisk och väldigt stökig. Inte nog med skateboardåkare, massor med närgångna barn, hopptorn, minigolfbanor, 412 (!!) tollare, hav, domare, husvagn, harungar i omedelbar närhet, så var han ju dessutom ganska trött (eller borde vara!) när vi väl kom dit. Men han var alltså superduktig. Tyvärr så vaknade jag på lördagen och var sjuk, med feber och halsont och var inte alls på humör för att åka och kolla på jakttävlingarna som jag tänkt, utan stannade och tittade på lydnaden istället. Det visade sig vara ett klokt beslut på så sätt att jag kände mig helt kry på eftrmiddagen men eftersom det var en ganska dålig tävling (jag var inte imponerad av ekipagen. Alls.) så kändes det himlans snopet. Lydnad kan jag ju se närsomhelst, men inte jakt. Trist. På söndagen var det utställning, och det enda som unghundarna fick delta i så då var vi anmälda i juniorklassen. Den är för hundar mellan nio till arton månader, så våra valpar (Vill, Smart, Toy och Wilmer i hanar och Raja samt låtsassyrran Tassa i tikar) var yngst. Tjugosex hanar var anmälda och både Vill och Wilmer fick Hp. Kul! Fast till final kom vi tyvärr inte. Vi ställde även upp i avelsklassen med mamma Unni, så vi fick lite extra träning. Vann hela klabbet – alltså Best in Show – gjorde en elva och en halv år gammal tik. Jag har aldrig varit bland så många tollare förut och kan ju bara konstatera att de – nästan – ser lika olika ut som border collies. Allt från små taxbenta välpälsade, via nästan opälsade slimmade typer till långbenta, lagompälsade, som Vill. Vill var absolut en av de största tollarna på plats. Att han var stor visste jag ju, men SÅ stor… När tollarmästaren utsetts satte vi oss i bilen och körde hela vägen hem. Gudars skymning så jag saknat dem därhemma, nämligen.
Men vänta! Ska jag inte skriva nåt om Maria Brandel-kursen? Klart jag ska. Den var underbart, fantastiskt, superbt, toppenbra nämligen och förtjänar (minst!) ett eget inlägg. Vi var uppdelade i 3 grupper om 3-4 ekipage, på två instruktörer och behandlade följande:
* följsamhet
* stadga
* tempo/ta i
* apportering
* röra sig ifrån
* kedjor och tävlingsträning.
Bäst är att det verkligen kändes som alla fick jobba på sin egna nivå och med massa bra steg framåt. Jag har en helt lista med grejer att jobba på inom varje område. Super! Så jag tror att varje område kanske får bli ett eget inlägg? Jo, vi bestämmer det!
