Hade ett helt fantastiskt bra lydnadspass med Vill i förmiddags. Hade funderat och bestämt innan hur jag skulle träna, vad jag skulle träna, i vilken ordning jag skulle träna och för vad och hur jag skulle belöna. A och O är att få rätt aktivitetsnivå på Vill, vilket jag har berört en hel massa gånger innan, och nyckeln sitter i att inte bygga upp frustration. Det är lätt att tro att bara för att man har en hund som är med hela tiden, och blir överlycklig för vad du än föreslår så är det enkelt att träna den hunden. Inget kunde vara mer fel, jag tycker att det kräver minst lika mycket av mig att träna Vill som hela tiden är på, som att träna Gip som är betydligt mer eftertänksam och behöver pushas lite för att komma till sin rätt.
Jag började med att träna rutan, genom att skicka till en stor synlig target placerad bakom rutan. Hade bra fart redan från början, han springer ut utan att leta, planterar tassarna på targeten och står stadigt tills jag klickat och kastat leksaken. I mitten av passet började han fuska genom att stanna innan target och då belönade jag honom i farten genom att klicka oregelbundet när han hade som bäst fart och kasta leksaken över huvudet på honom. Han har inga tendenser att avbryta springandet och snurra runt, så det var jag nöjd med. Sista gångerna lät jag honom springa ända ut till target och stanna där, och jag belönade honom med mat på mattan. Jag har parallellt tränat på att stanna i rörelse, så snart är det dags att lägga ihop. Faschinerad över att han mindes så bra, det var länge sen vi tränade detta.
Paus.
Efter rutan och paus tränade jag ingångar, med matbelöning. Han är helt klockren när jag har klossen (från alla riktningar) men när den tas bort sätter han sig lite snett. Får tänka mer på belöningsplaceringen.
Sedan övergick jag till att jobba vidare på det fria följet. Jag bedömde att han var trött nog för att inte bli för upphetsad, men pigg nog för att inte tappa sugen. Wiho, så nöjd jag blir när jag läser min hund helt rätt. Han var koncentrerad och tyst och noggrann. Jobbade på uthålligheten och gick och gick och gick. Han har tidigare blivit konfunderad när inte belöningen kommit efter en viss tid, men inte idag. Duktig Flonk! Varierade mellan att ge en godisbit, många godisbitar och bollen.
Paus.
Efter det fick han träna på att göra några raka nedlägganden i fotposition, jag lämnade honom, återgick, belönade honom liggande, kommenderade upp honom i sittande och belönade snabbt innan han hoppat ur position. Jovisst, precision jobbar han bäst med när han är trött.
Och allra sist fick han köra en ettans apportering, med lugn och tråkig belöning.
Lite av ett experiment det här, men med synnerligen gott resultat. Fler övningar än jag någonsin brukar lägga in i ett enda träningspass, fler repetitioner per moment (med både lek- och vilpauser emellan, dock) och en något omvänd ordning på det hela. Tänk så bra det kan bli när man tänker till.
