Archive | augusti, 2013

Övning ger färdighet!

villAngered

 

Idag har Vill och jag debuterat i lydnadstvåan, och tävlat totalt andra gången tillsammans. Jag var lugn och förväntansfull, med ett härligt och inte läskigt sug i magen – jag som brukar vara så nervös att jag blir apatisk! Vet inte om det var uppladdningen med champagne och tårta igår (mamma fyllde år!) men jag väljer att tro det och tänker köra på det nästa gång också. Eller också var det för att jag visste att jag hade med mig finaste orange, som jag liksom inte behöver fundera på om han ska göra nåt dumt.

Sammanfattningsvis så måste jag säga att det gamla ordspråket ”övning ger färdighet” stämmer. De moment jag lagt mest tid på – ruta, fjärr, fritt följ och hopp – gick kanonbra, medan de moment som jag tänkte att han ju redan kan – apport och inkallning – fick tramsiga fel. Villens attityd var rakt igenom strålande, och domaren kom fram flera gånger efteråt och uppmanade mig att behålla glädjen! Han sa att det såg mycket lovande ut och att det allt skulle bli riktigt bra det här, med lite mer rutin. Kan inte annat än instämma – kan det vara så här kul att tävla så kommer vi garanterat behålla glädjen. Vill höll dessutom ihop superfint. Jag var lite orolig för fjärren, eftersom den kommer sist, och han har glidit över på höften även där, men han var lika rask som nånsin. Och platsliggningen, ja den bjöd på en stor förvåning…

Moment för moment då:

Platsliggning: 0. Jag fick en chock när jag vände mig om och såg att Vill satt upp. Vad tusan. Det har han faktiskt aldrig gjort innan, min oro för platsen var att han skulle lägga sig på höften och skifta sida, inte att han skulle sätta sig. Typiskt orutin från min sida då det mellan lottningen och platsen gick ca tre minuter – tiden det tog att hämta Vill i bilen. Noll stund för förberedelse. Mitt i alltihop la han sig ner igen, och jag är ändå glad (men inte förvånad) att han stannade på sin plats. Domarkommentar: Kan ej moment.

Fritt följ: 8,5. Inte lika på som han kan vara, men jag hade honom med mig hela tiden. Han blev lite tittig på sågspånshögarna, men ingen tvekan och jag funderade aldrig på om han skulle lämna mig. Trygg och fin. Domarkommentar: Fin aktivitet, tränger.

Läggande: 9. Eftersom jag glömde att be nån filma så vet jag inte riktigt vad domaren menade. Kanske stannade jag till när jag kommenderade? Domarkommentar: Ojämn transport. Bra läggande.

Inkallande: 5. Ja kära nån… Satte Vill, sa ”stanna”, tog ett steg – och Vill följde med. Så har han heller aldrig gjort förut, men men.. Resten av momentet var finfint. Domarkommentar: Tjuvstart. Bra intresse. Bra avslut.

Sändande med ställande: 9!!! Så sjukt nöjd med detta! Tävlingsledaren sa ”Jag trodde det var en tia!” när domaren visade skylten, haha (och jag vet inte heller vad han drog för). Vill gjorde precis som vi tränat, – snabbt ut, snabbt ställande och stod kvar tills jag sa fri. Hurra! Domarkommentar: Bra! 

Apportering: 6,5. Ännu en kära nån och ett fel jag aldrig sett från Vill förut då han släppte apporten på marken på vägen in… Han grep den dock direkt igen och fortsatte in, men satte sig snett. Ganska låg aktivitet över huvud taget faktiskt, så en liten satsning på apporten, då. Domarkommentar: Släpper, slarvigt avslut.

Fritt hopp över hinder: 8. Domarkommentar: Slarv hos föraren. (Återigen – jag FÅR inte glömma filma. Har ingen aning om vad jag gjorde. Duktig hund i alla fall ;-)).

Fjärrdirigering: 9 Vi har tränat och tränat och tränat – och det gav resultat. Svåraste momentet för Vill då han måste vara i exakt rätt aktivitetsnivå. Är han för uppe i varv så både låter han och – framförallt – hoppar bakåt. Är han för låg så ligger han bara kvar och tittar på mig som om jag är knäpp. Men idag var det perfekt! Eller ja – nästan i alla fall. 🙂 Domarkommentar: Bra

Helhetsintryck: 8,5. Ja, det gav ju inget förstapris (däremot en tredjeplacering) det här, men han är ju så härlig, den här hunden. Kan ju inte bli annat än glad! Domarkommentar: Lovande AKTIVITET.

Och vet ni vad det bästa är – jag LÄNGTAR till nästa tävling! 😀

 

BPH och mognadsfaser

IMG_7594

I lördags satte Vill och jag oss i bilen i svinottan och rattade till Märsta brukshundklubb där Vill och resten av kullen (utom den norska gutten Wilmer som gjort MH i Norge) skulle göra BPH – Beteende och personlighetsbeskrivning hund. 

Vill var som vanligt när han inte är på hemmaplan betydligt lugnare än vanligt, och det påverkade naturligtvis resultaten. Bedömningen (med spindeldiagram) finns inte på avelsdata ännu så jag redogör bara för den korta bedömningen jag fick med mig hem och mina egna känslor. I varje moment finns några olika delar som bedöms och utifrån det graderas det på en skala från 0 (inte alls) till 4 (mycket). Vissa delar blev jag väldigt förvånad över, och andra tycker jag stämmer bra (och tycker det stämmer bra utifrån vad som sågs på den aktuella dagen – vilket är det enda som räknas).

När jag tittar på beskrivningen framträder en hund som är lugn, trygg, absolut inte agressiv. Det kan jag hålla med om. Men dessutom står det att han är medel (2) glad i människor, medel energisk i leken, medel lekfull, inte speciellt (1) nyfiken och med att ganska litet matintresse. Det stämmer ju överhuvud taget inte! Det där är inte min hund. Dessutom fick han en (2) på ”positiv attityd” vilket är en helhetsbedömning… Skottet fick han en (4) på trygg, och det var förväntat. Precis som sina syskon väntade han på dummyn efter smällen. 🙂

Allt detta får mig dock att fundera lite på vad det är som gör Vill så olik sig när han inte är hemma. Jag skulle absolut inte säga att han är en hund som blir osäker när han kommer bort. Blir han låg? Näe, jag tycker inte det heller. Men lite dämpad blir han ju, helt klart. Detta har märkts tydligast på kurser, där han har haft svårt att engagera sig så som han gör hemma, även om jag tycker det är bättre nu än det har varit. Och på (den hittills enda) tävlingen så var han ju glad och pepp. Vill har verkat så mogen och framåt hela tiden att jag glömmer hur ung han är – ända tills vi kommer bort och han skruvar ner sin intensitet rejält.

En annan sak som slagit mig är att Vill kanske inte förknippar att åka nånstans med jobb. Vi tränar ju mestadels hemma, och när vi varit borta så är det ganska ofta bara för att hänga lite i en ny miljö, passivitetsträning och träna vardagslydnad, och även på kurser är det ju ganska mycket väntan. Och det är han ju strålande duktig på, så klart, men jag skulle kanske vilja att han fick en förväntan på att något ska hända när vi kommer bort. Det är ju en avvägning – jag älskar hans förmåga att koppla av, men den här duktiga lydnadshunden behöver lite annat också. Så, nu ska vi lägga in en växel på att åka ut och TRÄNA på nya brukshundklubbar. Vi är anmälda till tävling om ett par veckor, och jag är övertygad om att den intensitet han har räcker för klass II, det är sen det måste till den där extra växeln. Som han har hemma och som jag nu måste plocka fram även på bortaplan.

 

Motiverade hundar
Det ska vara kul med hund