Den här sommaren har verkligen hittills varit ömsom vin och ömsom… nåt riktigt äckligt. Veckan efter midsommar lät vi vår vackra Boo vandra över regnbågsbron. Hon hade börjat få ont i sina höfter igen (hon hade grav höftledsdysplasi) och eftersom hon var en speciell tjej, med en del rädslor så hade jag redan för länge sedan bestämt att hon skulle få slippa operationer och rehab och sådant som säkert skulle gjort mer skada än nytta. Hon åt redan smärtlindrande sedan flera år tillbaka. Sorgen efter Boo är helt ogreppbar, det har snart gått en månad, men det har inte gått en enda dag utan att jag gråtit mig till sömns. Hon är oändligt saknad.
Mitt i all sorg gick Vill och blev skadad. Jag vet inte exakt vad som hänt – han var plötsligt blockhalt på ena bakbenet. Vi tog honom till veterinären där han sövdes och röntgades utan att något hittades. Nästa vecka har han tid hos en ortoped och han har både hunnit gå till en hundfysioterapeut (som inte kände nåt) och varit inne hos veterinären en andra gång för att bla ta fästingprover. Just nu och tre dagar tillbaka haltar han inte, men vi ska ändå låta ortopeden kolla på honom, eftersom hältan gått i vågor i nästan tre veckor. Mycket oroligt och tråkigt. Inte för att det spelar någon roll, men jag är lite ledsen att vi fått stryka oss från tävling, precis när jag verkligen kände att vi var i toppform. Surt! Men huvudsaken är naturligtvis att den lille sparven blir frisk!
Vinet då? Vallningen med Gip går framåt! Det är verkligen ballt att se honom hos fåren nu, och jag längtar till de kurstillfällen vi har inbokade. Gippen har tränat agility med Ida hela vintern och de är så duktiga ihop. Jag är så glad att han får göra två saker som han älskar, även om bara den ena är med mig. Ida ska hämta honom ikväll och så ska han vara hos henne en hel vecka. Räknar med massa agilityrapporter!
Vi har varit på två lydnadsläger, pojkarna och jag. Veckan innan midsommar var vi fyra dagar hos Heidi Billkvam på Kronbacken och WOW! Så otroligt nyttigt med någon som vänder saker lite uppochner och tänker tvärtom och ändå så logiskt. Jag fick med mig så otroligt mycket därifrån att det är löjligt, och framförallt för lille heta Vill är Heidi-tänket fantastiskt bra. Ska försöka sammanfatta lite bättre vad det lider.
Förra veckan var vi i härliga Ystad i fyra dagar på kurs för fantastiska Siv Svendsen. Gip kunde inte prestera på topp (han känner av min oro för Vill och min sorg för Boo och då blir han låg), och Vill var ju skadad så vi kunde inte träna exakt som jag skulle vilja, men det var ändå superbra! Siv kommer ju hit i augusti, och det finns observatörsplatser kvar. Tag chansen, säger jag bara – ni kommer inte ångra er! Killarna är såna mönsterhundar att ha med sig överallt. Stolt som en tupp blir jag av allas kommentarer om hur fina och väluppfostrade de är. Bo på hotell, uppföra sig i staden, snälla och vänliga mot alla – det är verkligen fina saker det där!
Nu i veckan var Vills uppfödare på besök, och vi tränade ett par dagar med dem och kusiner och släktingar. Roligt! Annars går jag ganska mycket på sparlåga just nu, försöker vila upp mig och återhämta mig. Utom i morgon, då avbryter jag semestern för att hålla specialsökskurs! Sista tillfället på vårens grundkurs. Den grundkurs som ligger ute just nu är full, men det kommer snart upp datum för nästa, med start i oktober. Perfekt vintersysselsättning!
