Även om vi allra mest vallat den här hösten, Gip och jag, så har vi ju hunnit med lite annat också. Bland annat är han nästan färdig med den lärarledda delen av besökshundsutbildningen (fösta steget för att bli terapihund) i Svenska terapihundskolans regi. Återstår gör ett lärarlett besök på ett boende (på onsdag) samt hemmaträning, inlämning av teoriuppgifter för mig samt vår gemensamma praktik. Nästa höst påbörjar vi den mer omfattande terapihundsutbildningen om vi trivs med arbetat fram till dess. utbildningen hittills har dels handlat om sådant jag hade bra koll på (hundspråk och klickerträning) och dels sådant som är rena nyheter för mig som är mer terapihundsspecifikt. Det har tex varit sådant som hygienföreskrifter och bemötande på boenden. Vi har haft en rad inressanta diskussioner om etik och bemötanden (hur gagnar detta hunden? hur bemöter man svårt sjuka som kanske har blöja och luktar illa? hur pratar vi med den dementa? den som inte förstår svenska? osv). Jag söker fortfarande praktikplats och har ett par på gång, men inget är färdigt ännu. En del saker måste vi träna på hemma, framförallt specifika tricks och saker Gip måste kunna och så Gips passivitet. Idag på sista delens första dag har vi rollspelat och jag inser hur mycket vallträningen gjort för Gip även på andra plan (jag skrev en liten text om det på instagram redan häromdagen, men nu slog det mig igen). Om han tidigare varit en lagom intensiv snubbe utan problem att slappna av i sin bur så är han numer en superintensiv snubbe som tycker all väntan är av ondo. Myntens båda sidor… Jag tycker naturligtvis det är fantastiskt härligt att han är mer villig att jobba på alla plan, och kommer kampanja passivitetsträningen i vinter. Det och tricks, det blir kul!
