Tesla fyllde 14 veckor igår, och är anmäld till sin första kurs, som börjar i februari. Det är en Sikta mot stjärnorna-kurs för Mona Kjernholm (ny bekantskap för mig, men som jag blivit rekommenderad flera gånger) och kursen är på hela nio tillfällen, varannan vecka, vilket innebär att sista tillfället inte är förrän i mitten av juni. Spännande att ha ett sånt koncept bokat för sig, Teslan går från pluttevalp till unghund på den här tiden.
Fler och fler sidor hos Tesla kommer fram, han är verkligen mitt uppe i nån utvecklingsfas hela tiden och han växer både i kropp och knopp så att det märks. Han älskar fortfarande de andra hundarna, och framförallt han och Vill leker så det står härliga till. Jag kan ju ibland tycka att Vill och Gip är ganska tråkiga när de alltid väntar på att jag ska roa dem i stället för att leka tillsammans. Med Tesla är det hittills tvärtom – han väljer de andra hundarna framför mig, och även om jag tycker att det är så himla fint att se mina hundar interagera så inser jag att jag måste styra upp det här på nåt sätt. I dagsläget är jag osäker på om jag skulle kunna kalla honom från de andra hundarna om det skulle behövas, och det har hänt att han släppt taget om leksaken och sprungit och kollat vad Vill gör. Jag försöker tänka tillbaka på hur Gip och Vill var som små, och visst, Gip trodde jag aldrig att jag skulle kunna ha lös bland andra hundar – han sprang och snodde andras leksaker, hälsade och bjöd in till lek en hel massa som valp och unghund. Vill var redan som valp extremt rädd för att gå miste om nåt gott/kul så han har alltid hållit sig vid mig, mer eller mindre. Och de här sidorna finns ju kvar: Gip är ju helt galet social och Vill är ju helt galen i sina belöningar, så de här valpsidorna har ju inte försvunnit även om de förändrats en del. Och det är det som gör att jag vill mota Olle i grind med Tesla, ta tag i allt jag ser som kan tänkas bli problem INNAN de blivit det.
Jag tror över huvud taget att kontakt är en sån sak som jag kommer behöva jobba med med Tesla. Han är så himla trygg att han tycker att han kan själv. Igår försökte jag med ett sånt där valptrick att gömma mig på promenaden, men han struntade helt i det. Fixade med vad han nu fixade med. På en miljöträningspromenad med min mamma på nytt ställe häromdagen gick han nöjt längst ut i kopplet och tog in vad som bjöds av dofter och nya intryck. Och återigen – jag gillar ju den sidan. Den sidan som gör att han fortsätter sova i köket även om jag går nån annanstans, och den här tryggheten i sig själv som han har. Han kan mycket väl vara ensam ute i trädgården och pyssla med nåt på egen hand och ibland vill han vara kvar ute även om jag släpper in de andra hundarna. Han är inte ett dugg fjäskig, varken för människor eller hundar, enda gången jag sett honom slänga sig på rygg och verkligen bli till sig på det vanliga valpsättet var när Fanny var här och Tesla skulle hälsa på cockern Pogue som han ju känner sen förr. Men faktum är att jag uppmuntrar Tesla att hoppa på mig och jag försöker leka massa busiga sociala lekar, utan leksaker. Märk väl, han väljer ofta att ligga PÅ mig och äta ben, han sover ofta nära nära och han är kontaktsökande och tillgiven på en massa sätt. Men jag slår nog inte Vill när det kommer till vem som är favoriten, och det är kanske inte så konstigt – Vill är ju en helt fantastisk mysig lekfarbror!
En annan aspekt av att han leker så mycket med Gip och Vill är att han inte orkar träna så mycket. Inte så att han checkar ut eller inte vill träna, han tackar aldrig nej till de små pass han får, men han tar inte i lika mycket i lek med mig som i lek med killarna, och är inte lika engagerad. Han har redan fått det tillfredställt, liksom. Så, mitt enda träningsmål de kommande veckorna (tills kursen börjar) är att jobba på kontakten, leken och fortsätta utveckla belöningarna. Jag avskyr tanken på att hålla killarna åtskilda, men jag funderar på om jag kanske måste det, till viss del i alla fall. De har ju inte fått leka okontrollerat nu heller, men styra upp det ännu lite till. Mina grabbar är världens bästa ”brorsor”, men för mycket av det goda skyr allt. 😉
