Archive | december, 2015

Snart 2016

Jag tänkte jag skulle sätta på pränt mina planer och mål för det kommande året.

Vill

Egentligen har jag bara en enda önskan och det är att få ha friska hundar. Som jag skrev i den deppiga årssammanfattningen har jag haft alldeles för skadade hundar detta året. Tyvärr ser det inte bra ut för Vill, två dagar före julafton var han åter hos veterinären efter att ha fått kraftiga smärtor i nacken. Jourhavande veterinär ansåg att vi skulle behandla det som ett diskbråck, med anledning av Vills historik (återkommande hälta och inget synligt på vanlig röntgen eller alla de prov som tagits). Så, sedan snart en vecka är han åter satt på Rimadyl och med extremt restriktiv rörelse. Vi pratar total stillhet inne och enbart toalettbesök i koppel ute. Pest och pina, förstås, men Vill tar det hela med ro.

Naturligtvis skjuts alla våra planer i sank. Ett diskbråck kommer sannolikt ta största delen av året att laga, och tiden från skada till full rörelse kan vara lång. Det är naturligtvis bara att vinka hejdå till drömmen om ett SM-deltagande, och att ens ha ett championat innan reglerna ändras (det vill säga innan 2016 är slut) är nog osannolikt det också. För han ska ju inte bara bli frisk, alla detaljer som tappas ska tränas in på nytt. Jag minns ju hur det var förra gången. Fan i helvete, rent ut sagt. Världens häftigaste hund, så här skulle det ju inte bli.

Jag hade dessutom planen att vidga våra vyer under 2016 och starta både i HtM och försöka träna jakt så mycket att jag kände att ett jaktprov kunde vara möjligt. Nu får vi väl se. Kanske kommer han aldrig komma tillbaka – kanske går det snabbare än jag ens vågar hoppas. Efter julhelgen, och efter vilan ska vi till ortopedveterinär. Sen vet jag förhoppningsvis mer. Just nu känns det bara så ledsamt och hopplöst allting. Och jag undrar vad jag kunde gjort annorlunda. Jag ger mina hundar allt det bästa – bästa maten, bra allsidig träning, är noga med upp- och nedvarvning, låter dem inte bli kalla när de är stilla, tar dem till sjukgymnast och veterinär och så vidare och så vidare… Tydligen räcker det inte. Eller också har jag bara en jädra otur – men då hoppas jag att det kan räcka nu.

Gip

Gip och jag har fått en nytändning! Vi var på sökträning strax innan jul och det var verkligen superroligt, helt Gips grej. Han älskar att springa, han älskar folk, att leka och skogen. Självklart passade det honom som hand i handsken. Gäller bara att få till träningspassen. Vi är anmälda till både en brukslydnadskurs och ett sökläger (och jag står i kö på ytterligare ett). Planen är att åtminstone starta apellen under året och om det går bra klättra vidare, sen om det blir sök eller spår som blir vår huvudgren det får tiden utvisa. TRÄNA sök så ofta det går i alla fall. Han måste dessutom göra ett BPH för att tävla bruks.

Vallningen går som alltid upp och ner för oss, just nu tränar jag mycket banor. Vi ska fortsätta träna för Karin Söderberg under året och kanske kanske kanske kan det bli ett VP.

Eftersom brukset innehåller så många delar så tror jag vi kommer hålla oss väldigt väl sysselsatta med det och vallningen. Och så håller vi tummarna att han får vara hel.

Tesla

Jag ser fram emot att börja tävla med Tesla under 2016. Det klickar mer och mer i både vallningen och lydnaden och han känns både mognare och mer tänd i träningen än tidigare. Drömmen vore att både hinna beta av lydnadsklass I, II och III under nästa år OCH göra ett VP. Men det kan vara att bita över för stort stycke – det är så svårt att veta med unghundar, mognad är ju inget som går spikrakt direkt. Jag har dock inte bråttom, när vi är färdiga så är vi. Jag ser fram emot att träna för Karin Söderberg även med Tesla!

Förutom lydnad och vallning ska jag träna en hel massa tricks med Tesla, han är en hund som verkligen behöver shaping och tänka själv. Detta tänkte jag återkomma till i ett eget inlägg. Dessutom ska han så klart HD-röntgas men utöver det hoppas jag vi slipper veterinärbesök.

Jessica

Ja, jag då, den tvåbenta delen i teamen. Jag har en hel massa planer för mig själv privat och för företaget och hundarna. Jag ska sätta upp mitt växthus och odla grönsaker, läsa mer böcker och tidningar, vara ännu mer i skogen, fotografera mer, skriva mer, fördjupa mig mer och hitta mig själv som tränare. Dessutom ska jag återuppta surdegsbakandet. Ja, en hel massa som inte direkt har med hund att göra, men också en hel massa hund, precis som vanligt. Och jag hann också besöka läkare ett par gånger för mycket – skadade knän, skadad fot, knäckt tand och allmänt blä. Det hoppas jag slippa under 2016.

Vågar jag hoppas på ett hälsosamt år på alla sätt?

 

Så klarar du nyår

Att nyårsafton och dagarna däromkring innebär ett formidabelt helvete för många hundar och därmed hundägare har förhoppningsvis inte gått någon förbi. De vilda djuren i skogen liksom hästar och många många andra djur och människor har en fruktansvärd tid att se fram emot. Att fyrverkerier för privat bruk borde förbjudas är vi många som tycker, men tills dess det går igenom så finns det några saker du kan göra för att underlätta.

Se till att aktivera hundarna så mycket ni kan DAGTID dagarna innan nyårsafton, och även på nyårsafton. Trötta hundar är oftare mindre mottagliga för skrämmande saker. Gå inte bara promenader utan låt dem jobba med huvudet – nosarbete (tex specialsök, Nose Work, spår eller leta efter godis i svår terräng, eller leta efter leksaker, tex).

Håll hunden KOPPLAD på nyårsafton, och helst dagarna före och efter (man vet aldrig när det smälls). Ha hunden i rymningssäker sele, eller halsband, eller båda. En hund som blir riktigt skrämd gör allt för att fly. Låt inte din hund bli en av alla dem vi ser efterlysta efter nyår.

Rasta hunden ordentligt tidigt på kvällen, och gå sedan inte ut med hunden förrän långt efter tolvslaget. Ta för allt i världen INTE med hunden ut och titta på raketer. Även om den var lugn förra året så vet man aldrig vad som kan hända.

Stanna INNE tillsammans med din hund under kvällen. Drag ner persienner och för gardiner, tänd alla lampor inomhus (så att blixtarna inte syns lika mycket), sätt på radio och teve för att stänga ute ljudet.

Strax innan TOLVSLAGET – ge din hund ett köttigt ben eller en aktiveringsleksak fylld med det godaste goda. Se till att tuggandet kommit igång innan helvetet brakar lös, och att det finns så det räcker genom hela oväsendet.

Om hunden blir RÄDD så visa att du finns där som stöd. Lämna inte hunden ensam att ta hand om detta (det vill säga ignorera inte). Mata med godis (till exempel mjukost på tub), klappa och lugna. Försök håll dig lugn själv. Du gör inte hunden räddare genom att visa att du finns där för den, tvärtom.

Om du hör smällar på avstånd dagarna före nyår så se det som ett TRÄNINGSTILLFÄLLE. Ge hunden godis/lek med hunden varje gång det smäller. Varje gång. Låt hunden tro att smäll betyder att det kommer godis.

Om du har en hund som du VET är rädd så finns det både receptfria och receptbelagda medel att köpa som kan lugna hunden och ta udden av den hemska. Adaptil, Calmex, Zylkene, Valeriana är några exempel. Prata med din veterinär! Tänk på att vissa av preparaten behöver tid på sig att verka.

FLY FÄLTET. Det bästa du kan göra om du bor i stan eller i villaområde är att ta dig därifrån. Antingen precis runt tolvslaget – sätt dig i bilen och åk ut på landet, kör längs motorvägen eller ta dig till en flygplats (där smälls det inte!) Spela musik och ät nyårsbuffén i baksätet. Ännu bättre är att hyra en stuga och bo där runt nyår, eller boka in sig på något hotell i närheten av en flygplats. Om du inte har möjlighet att göra något av detta så bygg ett fort inne. Se till att preppa med hundens bädd i källaren eller i badrummet. Se till att du har filtar och mys till dig själv – ladda datorn med en film och tänd några ljus.

Det viktigaste av allt: CHANSA INTE. Ta alla säkerhetsåtgärder på allvar. Även om du inte tror din hund kommer bli rädd, vara rädd så vet du inte. Ta hand om din bästa vän!

´Tis the season

IMG_5663-001

Dags att sammanfatta året som varit – och blicka framåt mot nästa. För ett år sedan hade jag precis fått hem Tesla och det här året har handlat väldigt mycket om honom, som det väl blir när en ny familjemedlem flyttar in. Allt har inte varit rosenskimrande, dagen före julafton brakade Tesla in i ett kompostgaller och blev halt. Jag vet inte om det var det som utlöste det, men några månader senare konstaterades det att han hade OCD, osteochondros, lösa broskbitar i bogleden. Han opererades först i april på ena sidan och maj på andra och sedan följde hela sommaren med rehab och vila. Inte alls vad jag ville med en ny valp, men huvudsaken är att han nu är helt frisk och dessutom inte tog någon som helst mental skada av att vila halva uppväxten. Tvärtom – maken till cool unghund! För några veckor sedan bröt han av en klo på framtassen och ännu mera vila, tratt och ett envist bandage som vägra de sitta där det skulle. Phu! Nå, klon är också helt läkt nu. Vi har ändå hunnit med att gå en hel massa kurser – Sikta mot stjärnorna för Mona Kjernholm, lydnad för Maria Brandel och Siv Svendsen x 2 för båda, vallhundskurs för Thomas Stokke och för Lena Karlsson – och vi har tränat massa. Mest lydnad, och lite för lite vallning. Tesla utvecklas fortfarande, och han börjar bli riktigt fin att träna med. Just nu riktar vi in oss på massa tricksträning för att få in lite spontanitet och initiativförmåga i träningen.

IMG_5700

Höjdpunkten med Vill har helt klart varit den långa svåra resa vi gjort med hans ljudande, ett projekt där jag både gråtit och blivit gråhårig fler gånger än en, men som till sist blev så bra att jag vågade tävla och vi lyckades få uppflyttningspoäng till elit. Han har dock varit hat till och från under året, och är just nu sjukskriven igen. Det är min största sorg just nu, att inte få köra min finaste vän så mycket som vi båda vill. Både veterinär och sjukgymnast tror att det sitter i musklerna och att han helt enkelt (?) är överansträngd/har en sträckning som inte läker. Jag oroar nästan ihjäl mig. Vill har dock hunnit med att träna MASSOR detta året. Vi har för första gången ingått i en fast träningsgrupp, som träffats varje tisdag och jag har verkligen känt mig privilegierad och tacksam över att få vara med där. Har dessutom tränat mer eller mindre regelbundet med de fina tjejerna på Elfsborgs BK, vilket alltid är en bra sak. Både Gip och Tesla har fått träning där på köpet. Bra!

IMG_5672-001

Gip har fått träna både massa agility (både med Ida och Sandra) och vallning och nu sedan några veckor tillbaka tränar vi på bruksmomenten. Vi har inte tävlat, inte gått några kurser men haft roligt när vi tränat. Jag tycker Gip har mognat betänkligt detta året. Han har också varit skadad under året, flera gånger dessutom. I maj sprang han benet ur led när jag stannade på en BK på väg till Malmö. Bara att ila iväg till Djursjukhuset – jag trodde han hade brutit ryggen först. Det skriket glömmer jag inte i brådrasket. Senare under sommaren fick han en pinne in i benet när han sprang i skogen och för bara tre veckor sen krockade han med en hund och knäckte två framtänder. Han gör skäl för sitt smeknamn i alla fall.

Nästa år – ja Nästa År får nog bli ett helt eget inlägg.

 

Motiverade hundar
Det ska vara kul med hund