Dags att sammanfatta året som varit – och blicka framåt mot nästa. För ett år sedan hade jag precis fått hem Tesla och det här året har handlat väldigt mycket om honom, som det väl blir när en ny familjemedlem flyttar in. Allt har inte varit rosenskimrande, dagen före julafton brakade Tesla in i ett kompostgaller och blev halt. Jag vet inte om det var det som utlöste det, men några månader senare konstaterades det att han hade OCD, osteochondros, lösa broskbitar i bogleden. Han opererades först i april på ena sidan och maj på andra och sedan följde hela sommaren med rehab och vila. Inte alls vad jag ville med en ny valp, men huvudsaken är att han nu är helt frisk och dessutom inte tog någon som helst mental skada av att vila halva uppväxten. Tvärtom – maken till cool unghund! För några veckor sedan bröt han av en klo på framtassen och ännu mera vila, tratt och ett envist bandage som vägra de sitta där det skulle. Phu! Nå, klon är också helt läkt nu. Vi har ändå hunnit med att gå en hel massa kurser – Sikta mot stjärnorna för Mona Kjernholm, lydnad för Maria Brandel och Siv Svendsen x 2 för båda, vallhundskurs för Thomas Stokke och för Lena Karlsson – och vi har tränat massa. Mest lydnad, och lite för lite vallning. Tesla utvecklas fortfarande, och han börjar bli riktigt fin att träna med. Just nu riktar vi in oss på massa tricksträning för att få in lite spontanitet och initiativförmåga i träningen.
Höjdpunkten med Vill har helt klart varit den långa svåra resa vi gjort med hans ljudande, ett projekt där jag både gråtit och blivit gråhårig fler gånger än en, men som till sist blev så bra att jag vågade tävla och vi lyckades få uppflyttningspoäng till elit. Han har dock varit hat till och från under året, och är just nu sjukskriven igen. Det är min största sorg just nu, att inte få köra min finaste vän så mycket som vi båda vill. Både veterinär och sjukgymnast tror att det sitter i musklerna och att han helt enkelt (?) är överansträngd/har en sträckning som inte läker. Jag oroar nästan ihjäl mig. Vill har dock hunnit med att träna MASSOR detta året. Vi har för första gången ingått i en fast träningsgrupp, som träffats varje tisdag och jag har verkligen känt mig privilegierad och tacksam över att få vara med där. Har dessutom tränat mer eller mindre regelbundet med de fina tjejerna på Elfsborgs BK, vilket alltid är en bra sak. Både Gip och Tesla har fått träning där på köpet. Bra!
Gip har fått träna både massa agility (både med Ida och Sandra) och vallning och nu sedan några veckor tillbaka tränar vi på bruksmomenten. Vi har inte tävlat, inte gått några kurser men haft roligt när vi tränat. Jag tycker Gip har mognat betänkligt detta året. Han har också varit skadad under året, flera gånger dessutom. I maj sprang han benet ur led när jag stannade på en BK på väg till Malmö. Bara att ila iväg till Djursjukhuset – jag trodde han hade brutit ryggen först. Det skriket glömmer jag inte i brådrasket. Senare under sommaren fick han en pinne in i benet när han sprang i skogen och för bara tre veckor sen krockade han med en hund och knäckte två framtänder. Han gör skäl för sitt smeknamn i alla fall.
Nästa år – ja Nästa År får nog bli ett helt eget inlägg.
