Archive | september, 2016

Att belöna en känsla

IMG_6931

 

I veckan startade denna terminens enda blygerkurs. Blygerkurserna är kurser för blyga, rädda, reaktiva hundar. Hundar som skäller på andra hundar, som skäller på brevbäraren, som biter om en människa kommer för nära eller vill fly när sopbilen kommer. Hur rädda hundarna är, vad de är rädda för – och hur de reagerar varierar stort. En del av hundarna har jättestora problem och andra betydligt mindre. Det är en av mina absoluta favoritkurser att hålla – svårast och roligast när vi ser framgångar! En fråga som ständigt uppkommer på de kurserna är ”Men kommer inte hunden skälla/morra/reagera MER om den får en belöning när den gör det?” Jag ska försöka reda ut begreppen lite!

Oavsett vad hunden gör, och vad den reagerar på är målet att vända hundens känsla. Jag vill inte bara stoppa beteendet (skälla, göra utfall, fly, bita) utan jag vill verkligen att hunden ska vara lugn och tyst för att den känner sig lugn och trygg. Att bara sätta ett plåster på beteendet löser inget för hunden. Kanske blir ägaren nöjd, åtminstone tillfälligt, men risken är stor att de undantryckta känslorna hos hunden bubblar upp på annat sätt. Kanske morrar inte hunden längre på barnet – men när situationen blir för svår är risken stor att den biter i stället. Knappast en bättre utveckling!

Det är nämligen ganska enkelt att stoppa beteendet. I många fall kan man straffa bort det (inlärningspsykologisk är definitionen av straff just det – en minskning av beteendet). Att ändra känslan hos hunden är inte speciellt mycket svårare, men det kan ta längre tid.

Jag jobbar mycket med motbetingning. Det betyder att jag vill att hunden ska få en positiv association till det som den tycker är läskigt. Om hunden till exempel tycker att skateboardåkare är läskiga kan jag ge hunden en godis varje gång den ser en skateboardåkare. Varje gång! Oavsett vad hunden gör när den ser skateboardåkaren så får hunden en godis. Om den tittar lugnt får den en godis. Om den skäller hejvilt får den en godis. Och den vanligaste frågan jag då får är ”Men kommer inte skällandet ÖKA när den får en godis för att den skäller?” Jag förstår frågan, och jag förstår verkligen tveksamheten bakom detta. Jag förstår att det kan kännas lite bakvänt. Men. Man måste titta varför hunden skäller. I detta fallet är det för att hunden är rädd. Beteendet (skällandet) är i själva verket en känsloyttring. Lika lite som att den frysande hunden som skakar av köld skulle börja skaka mer av att få en filt över sig kommer hunden börjar skälla mer för att den får en godis.

Vi kan tänka oss att detta försiggår i hunden:
1. Skateboardåkare – fara – jag måste skälla för skrämma bort den.
Träning: Skateboardåkare = får massa godis
2. Skateboardåkare – det händer trevliga saker när de kommer – jag vänder mig mot matte för att få min godis.

Egentligen är det väldigt enkelt! Jag förstår dock att det kan kännas galet att ge hunden som morrar på barnet godis. Eller hunden som sticker svansen mellan benen när det åskar. Men vi vill lära hunden att barnet eller åskan inte betyder fara utan att trevliga saker händer. Om hunden inte vill äta godisen i den läskiga situationen är det inte så konstigt. Då har vi gjort det för svårt för hunden. Att öka avståndet till skateboardåkaren och stå på längre avstånd och titta – och äta godis – är receptet mot det.

Avståndet kan vara den bästa belöningen. Morrandet betyder ju faktiskt inget annat än ”Jag tycker situationen är läskig!” och genom att ge hunden avstånd ger vi hunden det den behöver. Om vi konsekvent ger hunden det den vill ha kommer den inte känna sig rädd. Den vet att barnet inte kommer komma nära. Och känslan blir en annan. Anledningen till att godis ändå är effektivt är att det är enkelt (att öka avståndet är inte alltid möjligt) och att det är lugnande att äta samt stimulerar hundens belöningscentra. Det vill säga – den positiva känslan ökar.

Om jag däremot skäller på hunden för att den morrar så kanske den förvisso blir tyst. Det är ingen idé att varna. Och i stället kommer bettet direkt. ”Hunden bet utan förvarning” står det sedan i tidningen. Ja, för hunden fick lära sig att det inte är någon idé att förvarna.

Ganska vanligt är tipset att ignorera hunden när den blir rädd. Som att vår reaktion skulle vara det som får hunden att bli rädd. Det är ett knasigt resonemang ur flera hänseenden. Man säger då att hunden inte kan bli rädd utan vår inblandning. Det stämmer naturligtvis inte. Om du låter hunden vara ute ensam på tomten när det åskar och det slår ner i ett träd så kommer hunden bli rädd oavsett om du är där eller inte. Hundens rädsla har inget med att vi nonchalerar den att göra. Tvärtom – om du som ägare, med förhoppningsvis en bra relation till din hund, – klappar om hunden efter den blivit rädd och visar att du trygg och säker är där – så kommer hunden inte lämnas i limbo att ta itu med känslan själv.

Om du ser en skräckslagen människa som håller på att drunkna så väntar du inte tills den lugnat sig innan du försöker rädda den, inte sant? Ju snabbare människan kommer upp ur vattnet, ju mindre bestående rädslor (och förstås – skador) för vattnet kommer den få. För hunden som är rädd för sopbilen eller skateboardåkaren är känslan – rädslan – lika verklig som för människan i vattnet. Du och jag kanske vet att drunkningssituationen utgör en reell fara och sopbilen gör det inte. Men för hunden är dödsskräcken på riktigt. Och ju snabbare vi hjälper hunden ur situationen – går åt andra hållet, tills exempel – desto mindre stress samlas i kroppen. Det vill säga – ju snabbare något positivt händer i situationen (en godis, ett ökat avstånd, en klapp över ryggen, ett lugnande ord) – desto mindre rädsla kommer byggas upp. Det är dock viktigt att du beter dig lugnt. Hundar speglar ofta våra känslor och om du blir rädd och upprörd ja _då_ kan hundens känsla bli värre. Men inte av en godisbit eller ett lugnande ord.

Så. Det är inte beteendet som belönas. Det är inte känslan som belönas. Det är känslan som förändras! Från rädsla och oro till trygghet och glädje. Och är inte det exakt vad vi vill?

 

 

Motiverade hundar
Det ska vara kul med hund