Jag har inte bara tränat heelwork och freestyle denna hösten. Gip har fått träna massor av nose work också. Han har tränat specialsök från han var fyra månader gammal och vi flyttade till Hundcampus, och är en erfaren hund när det kommer till nosarbete. Han har tränat både te (som jag börjar alla hundar med), lungcancer (i det projekt som pågick på Hundcampus i samarbete med Karolinska), heroin, kokain, amfetamin, LSD och marijuana (syntetiska dofter), kantareller, krut och förstås min doft i både spårarbete och lydnadens vittring. Trots detta, och trots att vi tränat en del på noseworkdofterna, så valde jag att gå en nybörjarkurs i nose work, dels för att det är kul att gå kurs, inte minst med Gip, och dels för att nose work – som den tävlingsgren den är – fokuserar på delvis andra saker än det praktiska specialsöket. Gip har till exempel aldrig uppmuntrats att skynda och inte heller att vinda in källan där han står. Tvärtom har han tränats för att börja söka där han stå och jobba sig metodiskt genom hela området. Han är väldigt noggrann och lugn i specialsöket till skillnad mot nästan allt annat han gör. Så jag var faktiskt lite nervös första tillfället för att det skulle bli väldigt hejsan hoppsan och slarvigt. Som tur var besannades inte mina farhågor utan intruktörerna på Hunddagiset (numera DogEdu) var noggranna och ganska nördiga. Inlärningen var annorlunda – första tillfället fick hundarna leta efter en godbit och resterande tillfällen parades doften med godbit (för de som ville, jag avstod då Gip aldrig jobbat på det sättet). Varken sökplattform eller golvbana användes, istället hade de upp-och-nervända burkar som hundarna lärde sig associera med doften genom att köra många repetitioner med doften/godiset på eller nära dessa burkar. Smart och enkelt!
Vid sista tillfället fick hundarna träna på en doftprovsliknande situation vilket Gip nailade 😉 och jag anmälde honom därför till doftprov redan veckan efter, vilket han klarade med bravur. Duktig pys! Sedan dess har vi varit med på några träningsträffar och Gip och jag har även tränat en del med vännerna Helen och Sophi. Största skillnaden för Gip – förutom tiden som jag inte jobbat något för att korta – är förstås de olika momenten. Inomhussök/rumssök är han van vid, men i nose worken är hunden alltid kopplad vilket tog ett tag för oss båda att vänja sig vid. Lådsök har vi tränat en del på redan innan (både Gip och framförallt VIll ville initialt gärna använda lådorna som targets alternativt slita dem i bitar men de tendenserna verkar Gip helt ha släppt nu). Fordonssöket och framförallt utomhussöket ställde till det lite i början, när Gip inte förstod vad vi gjorde. Men med en tydlig arbetssignal i form av bland annat en sele och en tydlig startrutin verkar han numer förstå vad han ska göra oavsett var vi är. I går sökte vi på ett ställe han brukar träna annat på och där en hund precis kissat och han nosade bara supersnabbt på kisset, konstaterade att där inte fanns nån eukalyptusdoft och jobbade vidare. Duktig!
Nästa helg ska vi tävla för första gången och jag ser fram emot att se hur Gip jobbar i den situationen. Det jag vet är att både Gip och jag älskar att jobba med näsan men att jag motiveras mest att träna när jag har kurs eller tävling på gång så detta passar oss alldeles utmärkt.
