Nu har For The Win Tesla bott hos oss en vecka! Helt makalöst så fort det går. Även om det känns helt naturligt att ha honom här så är naaaaw-faktorn fortfarande hög. Han är en sån rolig liten valp. Så himla glad! Glad och busig och framåt. Det verkar inte vara mycket som skrämmer honom, även om han ändå tar åt och lär sig (tex de vuxna hundarnas – ja även Gips – tillrättavisningar), och det är ju en fin balans. Vi har nästan inte gjort någonting första veckan, vi har inte ens lämnat gården tillsammans mer än för några korta skogspromenader, men det har blivit en hel del utforskande ändå. I lördags när vi kom hem struttade han in som han aldrig gjort annat. Detta efter en fyratimmars bilresa (i Anders famn), hälsning på storebrorosorna, veterinärbesiktning (förvisso hemma i uppfödarköket), kissa på en mack, och till sist bli avsläppt där det fanns snö, en nyhet i valplivet. Han sa hej till katterna och så hade vi en lugn kväll hemma.
Dagen efter var jag uppe i ottan och fixade eftersom jag hade specialsökskurs hela dagen. Vi körde ett litet lekpass på morgonen (han kampar superbra och har köpt bytesleken jättesnabbt) och sedan var han med i kurslokalen hela förmiddagen. Sov på mina fötter, myste med alla kursdeltagare, låg i valphagen och tuggade ben när kurshundarna tränade, lekte och var allmänt valp. På eftermiddagen var han inne med Anders och de andra hundarna och tog det lugnt. Måndagen vek jag åt lugn och ro, även om Tesla inte visar det så har han ju fått en himla massa intryck. Vi struttade omkring i skogen bakom vår hus och gjorde inte så mycket mer, och även tisdagens förmiddag blev lugn då jag hade tid hos Annika med Vill och Gip och var borta halva dagen. På eftermiddagen kom ett lass hundmat som skulle lastas in i frys och de kunder som hade förbeställt kom och hälsade på Tesla och hämtade mat (inkl två barn). Onsdag jobbade jag hela dagen och först i torsdags hade vi ett lite mer sturkturerat träningspass för första gången (omvänt lockande och sitt) och han var så klart ett geni. 🙂 Varje dag har vi haft viktiga pass med lek, och han är verkligen himla duktig. Han leker med allt man presenterar, även om luddiga kampleksaker med fårskinn är klart bäst! Han är så gott som rumsren, kan sitt namn och jag kan kalla honom till mig även om han är på väg till något roligt.
Han leker och tränar även när brorsorna är i närheten, sover överallt och äter allt han får med god aptit. Godast är hästkött, sån där belöning som ser ut som en deo och mjukost. Och köttben! Han är en riktig liten tuggis och använder munnen en hel massa – perfekt att ge en nötnacke eller ett lammben så inte stolsben, lister och byxben hamnar i farozonen. Nästa vecka är det jul, och det blir flera naturliga utflykter till släkten, så vi ska nog hinna med miljöträning också. Jahopp, nu vacklade han iväg med matskålen i munnen (svårt att gå när nåt skymmer sikten) och vi fick dagens första Teslarelaterade gapskratt.
