Dagarna bara rusar förbi, jag önskar jag kunde säga att jag tittar ut på våren och undrar var vintern tog vägen, men det går nu inte eftersom det toksnöar och har nog gjort större delen av natten. Jag har varit skadad senaste veckan, jag halkade på isen och slog i svanskotan så rejält att jag fortfarande har svårt att sitta och gå normalt. Även hundarna har varit krassliga med magar som knasat, Boo har öroninflammation och går på medicin och Gip skadade ju sin sporre som nu är bortopererad. Operationen gick bra, men att byta bandaget har visat sig vara ett helvete. Gip vill ju inte att man ens tänker på hans tassar och att byta bandage när det faktiskt gör ont på riktigt var ingen lek. Förhoppningsvis kan detta bli en övoperiod som kanske gör att inte kloklippningen strular så. Eller så blir det värre, vi får se. Inga långa skogsturer har det i alla fall blivit (Mixan får ju inte gå så långt och Vill – hur gärna han än vill, får inte börja motionera ännu på ett tag). Tur man kan ägna sig åt tricksträning då alla hundar är rastlösa. Boo har fått jobba på olika tasstargets där hennes aktivitet – som vanligast – är viktigast. Med Gip fortgår arbetet med att skapa ett riktigt sug på arbete, och jag har identifierat ett nytt problemområde: jag är urtråkig när jag serverar godisbitar. Vi leker med liv och lust, och jag vet faktiskt inte vem som tycker det är roligast – men så fort jag tar fram godis blir jag trööööökig. Så med hjälp av en supportgrupp på nätet ( 😉 Recallersgänget har en fb-sida som är suverän) har jag hittat lite sätt att spica upp tillvaron. Med Boo leker jag ju med godbitarna hela tiden, och det borde jag ju ha gjort med lille Gip också, men jag förväntar mig alltid så mycket mer av honom. Orättvist!
Vills och mitt arbete med Silvia Trkman-kursen går vidare. Vi kämpar med fyra tassar i en liten skål, och eftersom jag råkade klicka när han satte sig så blev det beteendet han trodde han skulle göra. Så jag klickade INTE för sättande i en dag, vilket resulterade i enbart tre tassar i, eftersom han satte sig så fort han fick i fjärde tassen. Igår lossande det äntligen när jag backade tillbaka till den större skålen. Nu ska vi hålla oss där ett tag (trots att jag tog fram den mindre skålen igen i slutet av filmen).
Dessutom jobbar vi med leken – han börjar faktiskt kampa riktigt fint emellanåt, och jag låter honom vinna ofta. Byta med leksak och komma in till mig med leksaken i munnen är andra saker vi jobbar på. Och så så klart alla andra tusen grejer en valp måste lära sig. Svårtast är att få tiden, godbitarna och framförallt lillemans ork att räcka till (nå, han blir inte trött i första taget men jag vill enbart träna när han är på topp. DET har jag i alla fall lärt mig!).
