Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/38/140338/motiveradehundar.se/public_html/wp-content/themes/skeptical/functions/admin-hooks.php on line 160
Archive | Gip RSS for this section

Jobba sig igenom

 

Några visdomar som Maria Brandel delade med sig av – och som inte är någon nyhet men som man (i alla fall jag) kan behöva höra igen och igen är att inte vara rädd för att prova nya strategier, inte vara rädd för att ha flytande kriterier (beroende på miljö, dagsform, vad man gjort innan etc – flytande både upp och ner. Vad klarar min hund här och nu?) och inte vara rädd för att backa om det behövs. Men! att alltid jobba framåt och se till att inte fastna på ett ställe. Hellre gå lite för fort fram än lite för långsamt och inte låta hunden bli så bekväm på ett steg att den inte vill gå vidare utan tror att det den gör är slutprodukten. Det sista är ju verkligen något jag försökt jobba med senaste året, faktiskt har det varit min övergripande tanke. Klätt i Susan Garrett-kostymen Average or better har jag pressat på. Det är bra.

Däremot är jag – och inte bara jag – sämre på en annan sak och det är att jobba med det som man är riktigt dålig på. Det är så förstärkande när det går bra att det är lätt att hamna i fällan att man med sin hund gör det som man är bäst på. I träningspass efter träningspass. Så nu tar jag tjuren vid hornen och tar itu med sånt som verkligen behövs. Igår backade jag tusen steg och återgick till kloss samt baklänges march för fotgåendet med Gip. Fritt följ (och linförighet) är verkligen något som vi behöver, och vi behöver jobba på det. Det duger inte med halvdant. Och jag kan inte lappa och laga där vi är utan jag måste riva ner och sammanfoga byggklossarna på nytt. Så baklänges march med belöning bakom ryggen, och klossen med ingångar från alla håll. Det gick förvånansvärt bra och på morgonens träningspass idag kunde jag snabbt belöna i position och svänga upp åt rätt håll. Han tappade faktiskt inte fokus  och position en enda gång när han gick rättvänt idag. Wow! Så ska det ju vara.

Kanske hamnade jag faktiskt till och med i fällan att inte gå framåt när det behövs? Njä, jag tror att vi behöver många lyckanden i den här övningen eftersom den har en historia av frustration (min). Dessutom såg jag till att vara noga med hur jag belönar. Jag leker ju helst med Gip (för det är så hejdundrande roligt!) men för att få in exaktheten måste jag belöna med godis, så jag såg till att ha godis gott nog och stort nog att vara lekfull med. Då kunde jag först belöna i position och sen kasta godbiten för att få en bra utgångspunkt för en ny repetition. Och dra på trissor om han inte blixtsnabbt jagade min hand, och galopperade ut för att ta den kastade godbiten. Bra där!

Nu gäller det att jag tänker igenom alla steg hur vi går vidare. Och tränar en sak i taget. Fotgåendet innehåller ju så tokigt många komponenter, och med en hund som Gip är det nog viktigt att ta en sak i taget. Gå rakt fram ett pass. Köra svängar ett annat, ingångar ett tredje, tempoväxlingar ett fjärde, stegförflyttningar ett femte, osv.

Vill då? Vad är det som halkat efter med honom? Den största svårigheten – att han hellre ville äta än leka – är vi på god väg att knäcka. Han lekte fint på kursen, och vid ett tillfälle stack han faktiskt och snodde leksaken trots att jag klickat och var på väg att ge godis. Hurra! Så där är en grej jag målmedvetet jobbat mig igenom. Nu är det inga problem att få honom att leka även om jag har en skål med korv framme. Han är ju så ung att det kan tyckas som en kilometerlång lista på vad som behövs tränas på, men det samma gäller ju Gip. Och det är inte det jag menar egentligen, även om just det jag jobbar på med Gip är ett moment. Utan jag menar sånt som har betydelse för många delar (och attityden i fotgåendet har ju onekligen det) så som ovilja att ta i, röra sig bort eller kunna vara stilla. Om jag ska pinpointa en sak med Vill så är det väldigt svårt för honom att släppa belöningarna. Både såna som är utlagda och de som finns i min hand (och jag jobbar helst så att jag kan ha både godis och leksaker framme). Så det ska vi verkligen ta itu med nu (igen! Eller kanske Mera!. Det är inget nytt.). Ett omvänt lockande med godbitar är han ganska bra på, men generaliserar inte till när jag bara håller godiset i handen under tex fritt följ. Kastar jag en leksak bakom honom har han hemskt svårt att inte kolla på den. Att röra sig från en godbitskål är svårt som tusan, och tar jag handen bakom ryggen vill han gärna följa med och kolla läget. Inte så att han försöker ta det jag har, utan han vill ha koll. Så jobba mer med att han måste se ut som att han heeeelt glömt att det finns nåt gott eller roligt i faggorna.

Och så måste jag så klart lista vad vi är bra på. Det går ju inte att bara jobba med svårigheter hela tiden, det vore alldeles för deppigt. Men att inte vara rädd för att ta tjuren vid hornen och faktiskt tro att man kommer lyckas – det är nog det viktigaste.

Tricks, attityd, sporrar, snö…

Dagarna bara rusar förbi, jag önskar jag kunde säga att jag tittar ut på våren och undrar var vintern tog vägen, men det går nu inte eftersom det toksnöar och har nog gjort större delen av natten. Jag har varit skadad senaste veckan, jag halkade på isen och slog i svanskotan så rejält att jag fortfarande har svårt att sitta och gå normalt. Även hundarna har varit krassliga med magar som knasat, Boo har öroninflammation och går på medicin och Gip skadade ju sin sporre som nu är bortopererad. Operationen gick bra, men att byta bandaget har visat sig vara ett helvete. Gip vill ju inte att man ens tänker på hans tassar och att byta bandage när det faktiskt gör ont på riktigt var ingen lek. Förhoppningsvis kan detta bli en övoperiod som kanske gör att inte kloklippningen strular så. Eller så blir det värre, vi får se. Inga långa skogsturer har det i alla fall blivit (Mixan får ju inte gå så långt och Vill – hur gärna han än vill, får inte börja motionera ännu på ett tag). Tur man kan ägna sig åt tricksträning då alla hundar är rastlösa. Boo har fått jobba på olika tasstargets där hennes aktivitet – som vanligast – är viktigast. Med Gip fortgår arbetet med att skapa ett riktigt sug på arbete, och jag har identifierat ett nytt problemområde: jag är urtråkig när jag serverar godisbitar. Vi leker med liv och lust, och jag vet faktiskt inte vem som tycker det är roligast – men så fort jag tar fram godis blir jag trööööökig. Så med hjälp av en supportgrupp på nätet ( 😉 Recallersgänget har en fb-sida som är suverän) har jag hittat lite sätt att spica upp tillvaron. Med Boo leker jag ju med godbitarna hela tiden, och det borde jag ju ha gjort med lille Gip också, men jag förväntar mig alltid så mycket mer av honom. Orättvist!

Vills och mitt arbete med Silvia Trkman-kursen går vidare. Vi kämpar med fyra tassar i en liten skål, och eftersom jag råkade klicka när han satte sig så blev det beteendet han trodde han skulle göra. Så jag klickade INTE för sättande i en dag, vilket resulterade i enbart tre tassar i, eftersom han satte sig så fort han fick i fjärde tassen. Igår lossande det äntligen när jag backade tillbaka till den större skålen. Nu ska vi hålla oss där ett tag (trots att jag tog fram den mindre skålen igen i slutet av filmen).

Dessutom jobbar vi med leken – han börjar faktiskt kampa riktigt fint emellanåt, och jag låter honom vinna ofta. Byta med leksak och komma in till mig med leksaken i munnen är andra saker vi jobbar på. Och så så klart alla andra tusen grejer en valp måste lära sig. Svårtast är att få tiden, godbitarna och framförallt lillemans ork att räcka till (nå, han blir inte trött i första taget men jag vill enbart träna när han är på topp. DET har jag i alla fall lärt mig!).

Stackars litet Grus

Igår åkte jag till veterinären eftersom Gip inte blivit bättre. Sporren var väldigt inflammerad, och han får gå på antibiotika i en vecka tills inflammationen läkt undan, och på tisdag ska han operera bort den. Känns ju bra att det inte är mitt fel att han var låg – eller jo, mitt fel som inte tog honom till veterinären innan, men den såg inte så farlig ut – men att jag inte skrämt honom som jag trodde. Antibiotikan verkade vara en dunderkur, för redan idag var mitt lilla Gruskorn piggare och gladare och insisterade på att både leka och träna. Finaste pojken min! <3

Tricksträning

I min årsplannering för 2011 hade jag skrivit att Gip skulle kunna minst femton tricks. Jag nådde inte riktigt det målet (framför allt inte om de ska vara perfekta och under stimuluskontroll). Mest beror det på att vi tränat mycket annat, men också för att jag glömt det målet. Ojdå.

Nåja, han kan några tricks mer eller mindre hjälpligt i alla fall:

Slalom framåt
Åtta mellan benen
Hoppa upp i famnen
Hoppa genom armarna (armarna i ring)
Hoppa över armarna (armarna rakt ut, jag sitter på knä)
Hoppa över ben, når jag har benet framåt
Hoppa över ben, när jag har benet bakåt
Sitta fint (vågen)
Stå på bakbenen
Räcka tass
Stänga skåpsluckan med tassen
Handstands (mha planka)
Åka skateboard
Stapla burkar
Backa rakt ut från mig
Backa upp på föremål
Stå med framtassarna på föremål
Stå med fyra tassar på föremål
“kissa”
Lägga föremål i låda/städa

Ha, det var ju faktiskt fler än femton det – fast absolut inte femton som är perfekta.

Så 2012 ska jag slipa på dessa samt att jag vill lära honom

Mellan
Mellan på mina fötter
Stå framför mig och ta upp sitt ena ben när jag tar upp mitt ena
Backa slalom
Backa runt
Backa åtta
Snurra och spinn
Snurra runt
Fot på båda sidor
Skämmas

Det borde inte vara för mycket begärt, tycker jag. Har jag glömt något som han borde kunna, tycker ni? Givetvis ska alla kunna göras åt båda hållen när det är relevant.

Idsg jar vi tränat på slalom mellsn mina ben och åtta mellan mina ben. Kul med tricks ju!