Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/38/140338/motiveradehundar.se/public_html/wp-content/themes/skeptical/functions/admin-hooks.php on line 160
Archive | grundfilosofi RSS for this section

I den bästa av världar

unnamed (1)

Jag har inte hunnit med att adventspynta något i år, men tänkte att jag skulle göra det idag. Städa och pyssla och så klart tänka och planera. Jag funderar på vem Tesla kommer bli, och tror att min största utmaning kommer att bli att verkligen se Tesla för Tesla och inte anta att det är varken Vill eller Gip jag fått en gång till. Eftersom jag är så medveten om att Gip inte är speciellt border collie-lik och eftersom Vill inte ens är bc, så hoppas jag kunna träna Tesla som det oskrivna blad han är. Vissa saker kommer jag medvetet anta – jag kommer anta att han kommer valla andra hundar, bilar, katterna, joggare, motorcyklar osv, och träna utifrån det. Den viktigaste träningen man kan göra med en valp är att vara spågumma och ta upp problemen innan de ens uppkommer (och om man inte har den sortens övernaturliga förmågor i alla fall adressera problemen så fort man anar dem, innan de blivit befästa. En gång är ingen gång men två gånger är en vana. Och med en snabb hund som border collie kan en gång räcka…). Att skvallerträna på rörliga saker är smart att göra med alla valpar, men speciellt vallhundsraserna som har en så snabb reaktionsförmåga och går igång på rörelse. Jag kommer också anta att han inte kommer gilla kloklippning och bli pillad i öronen – eftersom det är få hundar som gillar det – och skapa massa värde för att ligga still i min famn och bli pillad på. Jag kommer anta att han kommer vilja vakta ben och grejer från de andra hundarna, och se till att annan hund närmar sig kommer att betyda fest i stället för pest. Annan prioriterad verksamhet med liten valp är SÖMN och denna gången kommer jag se till att valp kan sova även om det är rörelse i huset. Även om det är supermys att ligga helt stilla med en snusande valp så är det skönt med hundar som inte behöver följa en vart man går. Koppelträning, inkallning, lugn vid dörr och matskål är andra vardagsgrejer som är viktiga, men annars har vi inte så himla mycket regler i vardagen.

Jag älskar sociala hundar och tycker såna där “Klappa inte min valp”-täcken som är så populära nu är helt vansinniga (gäller naturligtvis inte om hunden är rädd, men det är en annan sak). Att hunden inte springer fram till allt och alla i fel situation är en träningsfråga, och en viktig sådan, men hellre en “översocial” valp där man får lägga lite möda detta än en som tycker folk är lite skumma och inte riktigt vet vad det innebär när någon kommer fram. Så gosa med folk och fä är prioriterad verksamhet. Jag älskar att gå på stan och få frågor av folk om de får klappa – GÄRNA!

All annan träning då, träningsträning och tävlingsträning: Ganska självklart är att börja med belöningar och utveckla riktiga superbelöningar och regler och härliga känslor kring dessa. Mitt mål är att få en hund som väljer kamplek med mig i alla situationer (utom fårhagen!) och det kommer jag lägga stor vikt vid. Jag kommer inte introducera bollar för Tesla på bra länge, och hans husse har fått strikta förhållningsorder om detsamma – jag har redan tre bolltokiga pojkar här hemma (och den på två ben är den som är svårast att bryta ;-)). Jag hoppas verkligen att Tesla kommer fortsätta vara matglad. Det är så otroligt mycket enklare med en hund som gör allt för en godisbit än en som säger njää till detsamma. Så sug efter belöningar följt av regler kring dem är första prioritet. Jag vill få en hund som känner helt rätt saker vid utebliven belöning och inte en massa frustration.

Mitt nästa mål är att få en hund som väljer min sida frivilligt, och som söker sig in där om inget annat sägs (förutsatt att jag står tävlingsmässigt), och jag kommer lägga massa krut på detta tidigt. Kloss, baklänges marsch, omvänd lockning osv är ju bara medel mot ett mål, och målet är att min sida ska vara bästa platsen att vara på. Naturligtvis är balansen viktig – att träna massa mot mig betyder att jag också måste träna massa FRÅN mig: runda föremål, target, springa till leksak och matskål, till exempel.

Jag kommer redan från början shejpa massa tricks med Tesla, jag tror att det är viktig och bra träning för att få en aktiv och kreativ hund som klarar en massa utan att bli frustrerad. Och så är det så klart himla roligt. Kroppskontroll och en massa annat får man liksom på köpet då. Lugna tricks och fartfyllda tricks. Målet är en hund som är cool i huvudet men snabb i kroppen – vilket inte betyder att benen springer och hjärnan är frånkopplad! Och ja, självklart kommer jag träna en massa stadga också. Stadga och fart. Balans balans balans.

Jag hoppas verkligen att den här milda vintern håller i sig. Jag hade svurit att nästa valp skulle komma på våren (Boo och Vill kom i januari och Gip i december, och alla tre när snön låg tjock och det var svinkallt) eftersom det gör det så mycket enklare med miljöträning. Jag älskar min gård där allt finns på spottavstånd (får, uppvärmd lokal för detaljer och ridhus…) men med Tesla ska jag vara mycket duktigare på att tidigt ge mig ut och träna på nya ställen. Träna på nya ställen och träna kedjor. Tidigt. Det vill säga inte bara miljö- och socialträna (vara latte-matte 😉 ) utan faktiskt TRÄNA på nya ställen och bland andra hundar.

Det finns väl cirka sådär en miljard saker till att tänka på men jag tror att det ovan kan ge bra förutsättningar för att få en hund som håller bra för träning och tävling under många år, vid sidan av att vara bästa kompis. Och i den bästa av världar så kommer jag klara av att tänka på allt, inget oförutsett kommer att ske och valpis kommer reagera precis som jag tänkt på allt jag utsätter honom för. I den bästa av världar…

Jobba sig igenom

 

Några visdomar som Maria Brandel delade med sig av – och som inte är någon nyhet men som man (i alla fall jag) kan behöva höra igen och igen är att inte vara rädd för att prova nya strategier, inte vara rädd för att ha flytande kriterier (beroende på miljö, dagsform, vad man gjort innan etc – flytande både upp och ner. Vad klarar min hund här och nu?) och inte vara rädd för att backa om det behövs. Men! att alltid jobba framåt och se till att inte fastna på ett ställe. Hellre gå lite för fort fram än lite för långsamt och inte låta hunden bli så bekväm på ett steg att den inte vill gå vidare utan tror att det den gör är slutprodukten. Det sista är ju verkligen något jag försökt jobba med senaste året, faktiskt har det varit min övergripande tanke. Klätt i Susan Garrett-kostymen Average or better har jag pressat på. Det är bra.

Däremot är jag – och inte bara jag – sämre på en annan sak och det är att jobba med det som man är riktigt dålig på. Det är så förstärkande när det går bra att det är lätt att hamna i fällan att man med sin hund gör det som man är bäst på. I träningspass efter träningspass. Så nu tar jag tjuren vid hornen och tar itu med sånt som verkligen behövs. Igår backade jag tusen steg och återgick till kloss samt baklänges march för fotgåendet med Gip. Fritt följ (och linförighet) är verkligen något som vi behöver, och vi behöver jobba på det. Det duger inte med halvdant. Och jag kan inte lappa och laga där vi är utan jag måste riva ner och sammanfoga byggklossarna på nytt. Så baklänges march med belöning bakom ryggen, och klossen med ingångar från alla håll. Det gick förvånansvärt bra och på morgonens träningspass idag kunde jag snabbt belöna i position och svänga upp åt rätt håll. Han tappade faktiskt inte fokus  och position en enda gång när han gick rättvänt idag. Wow! Så ska det ju vara.

Kanske hamnade jag faktiskt till och med i fällan att inte gå framåt när det behövs? Njä, jag tror att vi behöver många lyckanden i den här övningen eftersom den har en historia av frustration (min). Dessutom såg jag till att vara noga med hur jag belönar. Jag leker ju helst med Gip (för det är så hejdundrande roligt!) men för att få in exaktheten måste jag belöna med godis, så jag såg till att ha godis gott nog och stort nog att vara lekfull med. Då kunde jag först belöna i position och sen kasta godbiten för att få en bra utgångspunkt för en ny repetition. Och dra på trissor om han inte blixtsnabbt jagade min hand, och galopperade ut för att ta den kastade godbiten. Bra där!

Nu gäller det att jag tänker igenom alla steg hur vi går vidare. Och tränar en sak i taget. Fotgåendet innehåller ju så tokigt många komponenter, och med en hund som Gip är det nog viktigt att ta en sak i taget. Gå rakt fram ett pass. Köra svängar ett annat, ingångar ett tredje, tempoväxlingar ett fjärde, stegförflyttningar ett femte, osv.

Vill då? Vad är det som halkat efter med honom? Den största svårigheten – att han hellre ville äta än leka – är vi på god väg att knäcka. Han lekte fint på kursen, och vid ett tillfälle stack han faktiskt och snodde leksaken trots att jag klickat och var på väg att ge godis. Hurra! Så där är en grej jag målmedvetet jobbat mig igenom. Nu är det inga problem att få honom att leka även om jag har en skål med korv framme. Han är ju så ung att det kan tyckas som en kilometerlång lista på vad som behövs tränas på, men det samma gäller ju Gip. Och det är inte det jag menar egentligen, även om just det jag jobbar på med Gip är ett moment. Utan jag menar sånt som har betydelse för många delar (och attityden i fotgåendet har ju onekligen det) så som ovilja att ta i, röra sig bort eller kunna vara stilla. Om jag ska pinpointa en sak med Vill så är det väldigt svårt för honom att släppa belöningarna. Både såna som är utlagda och de som finns i min hand (och jag jobbar helst så att jag kan ha både godis och leksaker framme). Så det ska vi verkligen ta itu med nu (igen! Eller kanske Mera!. Det är inget nytt.). Ett omvänt lockande med godbitar är han ganska bra på, men generaliserar inte till när jag bara håller godiset i handen under tex fritt följ. Kastar jag en leksak bakom honom har han hemskt svårt att inte kolla på den. Att röra sig från en godbitskål är svårt som tusan, och tar jag handen bakom ryggen vill han gärna följa med och kolla läget. Inte så att han försöker ta det jag har, utan han vill ha koll. Så jobba mer med att han måste se ut som att han heeeelt glömt att det finns nåt gott eller roligt i faggorna.

Och så måste jag så klart lista vad vi är bra på. Det går ju inte att bara jobba med svårigheter hela tiden, det vore alldeles för deppigt. Men att inte vara rädd för att ta tjuren vid hornen och faktiskt tro att man kommer lyckas – det är nog det viktigaste.

Förtroende

Idag är jag lite extra glad att jag jobbar belöningsbaserat med mina hundar, och har hundar som litar på mig. Under morgonpromenaden så kom vi fram till en flotte som ligger förankrad vid strandkanten. Vi brukar gå ombord på den, miljöträna lite på ett knakande, gungande underlag. Idag var älven extra ström och djup, och det hade samlats en massa bråte vid ena långsidan, bråte av grenar, och barr och is. Mixi måste ha missbedömt det och trott att det var stranden, och hoppade över på “ön”. Den instabila ön som på inget sätt höll en hund. Under några panikartade sekunder låg hon med kroppen under flotten och bara framtassarna greppade om “ön”. Det är minusgrader idag och det har varit kallt inatt, och antagligen var det det som räddade henne – att det var en frusen konsistens. Jag platsade Boo och Gip och rusade fram till Mixi, tog henne i skinnet på halsen och ryggen (hon hade varken halsband eller sele) och drog henne över relingen. Och jag är så glad att hon har förtroende nog för mig att låta mig behandla henne på detta brutala sätt. Hon skakade sig så torr det gick och skuttade av, till synes helt obrydd av vad som hänt. Jag däremot var skakig i knäna en lång stund efteråt!

Och när jag läser råd på olika forum om att slänga hundar som inte uppför sig som vi vill i backen, att slita tag i nackskinn och vara hårdhänta så tänker jag: om Mixan hade varit van vid att mina händer betydde obehag, hade jag kunnat rädda henne då?