Motiverade hundar

Idag är jag lite extra glad att jag jobbar belöningsbaserat med mina hundar, och har hundar som litar på mig. Under morgonpromenaden så kom vi fram till en flotte som ligger förankrad vid strandkanten. Vi brukar gå ombord på den, miljöträna lite på ett knakande, gungande underlag. Idag var älven extra ström och djup, och det hade samlats en massa bråte vid ena långsidan, bråte av grenar, och barr och is. Mixi måste ha missbedömt det och trott att det var stranden, och hoppade över på ”ön”. Den instabila ön som på inget sätt höll en hund. Under några panikartade sekunder låg hon med kroppen under flotten och bara framtassarna greppade om ”ön”. Det är minusgrader idag och det har varit kallt inatt, och antagligen var det det som räddade henne – att det var en frusen konsistens. Jag platsade Boo och Gip och rusade fram till Mixi, tog henne i skinnet på halsen och ryggen (hon hade varken halsband eller sele) och drog henne över relingen. Och jag är så glad att hon har förtroende nog för mig att låta mig behandla henne på detta brutala sätt. Hon skakade sig så torr det gick och skuttade av, till synes helt obrydd av vad som hänt. Jag däremot var skakig i knäna en lång stund efteråt!

Och när jag läser råd på olika forum om att slänga hundar som inte uppför sig som vi vill i backen, att slita tag i nackskinn och vara hårdhänta så tänker jag: om Mixan hade varit van vid att mina händer betydde obehag, hade jag kunnat rädda henne då?