Tandemträning

Det hann gå ungefär en och en halv sekund in på första träningspasset med båda killarna i rummet innan jag insåg att jag behövde en strategi för att det skulle fungera. För nog kan det i vissa lägen vara en bra störning för en liten border collie att det hänger en ännu mindre tollare i apportbocken medan border collien håller den i munnen, men i de flesta fall är det inte så praktiskt. Gip klarade förresten det fint, han såg förvånad ut, men höll ett fast och fint grepp – värre var det när Vill glatt hängde sig fast i en leksak jag använde som störning. Då ville Gip leka han med. Och ännu värre blev det när jag matbelönade Gip – då kom den lille röde som skjuten ur en kanon för att få del av det goda. Å andra sidan: när jag kastade en dummy som den lille apportören skulle hämta så visade border collien vem som var snabbast.

Så, sedan dag ett har jag tränat dem separat, men ägnat minst ett pass om dagen åt ”korgträning”. Gip är väl burtränad och Vilde Vill ska bli det, för det är praktiskt i massa andra sammanhang, men jag har dem hellre i varsin mjuk säng när den andre tränar när vi är hemma. Idag tog jag så fram bådas korgar och en leksak och en skål med godbitar och förpassade oss till köket.

Gip la sig i korgen med en gång och hade inga problem med att jag lekte med Vill, eller att han fick godis. Han hade inte heller problem med att jag tränade (nosduttar) med Vill men han tyckte det var svårt när Vill fick ”fri” första gångerna. Nu satt båda två mycket nära mig, och jag belönade med hög frekvens, så störningen var minimal för Gip som är ganska van att träna med andra hundar runt sig. Dock har han alltid varit i koppel eller i bur under pauser så det var en ny situation.

Vill hade svårt att tänka på något annat än maten till en början och han sprätte ut så fort det blev en liten sekunds fördröjning på belöningen, eller om jag gav Gip en gobit. Han sket dock högaktningsfullt i om jag lekte med Gip, men matbelöningar – trots att jag inte ens kastade dem idag utan gav direkt i munnen, var svårt. Dock var han raskt tillbaka i korgen igen och på slutet av passet hade det skett en stor förändring. Smart kille det där!

Så, det känns som ett steg i rätt riktning, och framförallt som något väldigt viktigt för att få vardagen att flyta. Jag ska definitivt se till att ta tag i korgträningen igen med Boo också nu direkt, har inte varit speciellt ihärdig där. Mixi är duktig på det i alla fall.

Motiverade hundar
Det ska vara kul med hund