Hundträning i all ära, men ibland är det underbart med bara lite fri lek. En hund lär ju hela tiden (människor också för den delen) och med en liten valp blir det väldigt inriktat på att lära den sånt jag vill att den ska lära sig, i stället för att lära sig sånt som jag helst ser att den inte ska göra. Kroppskontroll, bithämning, hundspråk är sånt som hundarna gärna får lära sig av varandra. Det är mycket lek här hemma och det är bara att konstatera att hundarnas lek med varandra, hundarnas lek med mig och hundarnas lek med Anders är helt olika saker. Jag var på clinic med Eva Bodfäldt häromveckan och hon skickade med ett par värdefulla tankar. Hon lekte med en liiiten liiiten läderbit på ett sätt som drev hundarna till vansinne av nyfikenhet, heck JAG tyckte den där läderbiten verkade intressant! Att spela teater och clowna sig är en viktig del av hundleken, och att studera minspelet, kroppsspråket och inlevelsen på tre hundar som leker ihop skickar tydligt det budskapet. Att leka utan att tycka att det är roligt själv är dömt att misslyckas.
Idag hade Vill, Gip och Mixi med sig ett gosedjursfår ut i snön, och innan den förvandlades till skräp (hey! skräp är också roligt, hälsar några av kompisarna!) lektes det med entusiasm må jag lova!
Ps. Om någon undrar var Boo är, så är hon inte med för att hon inte gillar lillebror eller så – utan för att vi för närvarande saknar staket, och kamera och koppelhund blev en sak för mycket. Tvärt om har hon och Vill funnit varandra finfint nu!
Kanske det närmaste Mixi varit får? Ibland är det svårt att tro att den här damen är nio år.
Två stycken som gärna hade varit med…
Och visst leks det tillsammans!
Lillebror kutar runt, runt…
…så snabbt att det blir svårt i svängarna…
…innan han får fatt i en värdefull tuss.
En liten paus innan de sätter igång igen.
Och allra sist måste bara Gip springa lite så fort han bara kan, bara för att.
