Ja vad ska man säga? Det är inte tråkigt med en Gip i huset i alla fall. Vi har varit och tävlat och jag kan konstatera att Gip antingen har helt rätt tanke – eller helt fel tanke. Inga mellanting.
När vi kom fram till tävlingsplatsen skulle Lkl 2 precis starta (omvänd ordning) så jag var i god tid. Hade tänkt träna en hel del på plats, och få miljötränat, men i och med snöstormen så föll båda de bitarna. Gip lekte fint, åt godis fint men mest blinkade han bara bort snön som föll i ögonen. Och knappt en enda annan hund var ute. Jag roade mig i stället med att kolla på tvåorna, och blev modstulen när dels nästan varenda hund missade platsen (var det en eller två som fick full pott?) och hund efter hund bröt pg av att de nosade sig igenom programmet. Klump i magen.
Nå, när det var dags för lottning kom vi som nummer två. Det blev en del väntan innan platsen, och Gip frös märkbart, han pep och skakade. Jag borstade bort snön ur pälsen och försökte hålla honom i rörelse utan att han för den delen blev för uppjagad. Det hjälpte inte. När vi väl kom in på den härliga konstgräsmattan hade han helt fel tanke: här kan jag bli torr. Jag tror han låg i fem sekunder innan han började rulla sig, och grymta vällustigt så som bara Gip gör. Skälla liten, njuta lite. Domaren signalerade att jag skulle hämta honom. Jag skämdes nästan ihjäl, och var mer än något annat tacksam över att de andra hundarna låg. Note to self: sätt för bövelen på hunden ett täcke om han ska vänta i snöstorm. Så arg på mig själv. Men: han tyckte i alla fall inte att det var det minsta otäckt.
Tandvisning, inga problem (10).
Tills det var vår tur var det bara en platsliggningsgrupp till, och ett ekipage, så jag stannade ute och lekte med Gip så att han inte skulle känna hur besviken jag var. Försökte peppa honom, och det lyckades jag med. Linförigheten var en uppvisning i förväntansljud (oh boy! oh boy! oh boy!) och en cirkushäst som dansade bredvid mig. Fem usla poäng fick vi, MEN jag är ändå skitnöjd. För senaste vi tävlade (för 1,5 år sen) fick vi lika dåligt på linförigheten, men med den GIGANTISKA skillanden att det berodde på att Gip inte ville vara med över huvud taget. Då tyckte han bara det var äckligt, och segade, zoomade ur och var inte med alls. Denna gången var lika dålig, måhända, men jag har ändå tysen miljoner gånger hellre neddrag för att hunden har för mycket förväntan, än för att hunden är ledsen.
Läggandet vet jag inte vad som hände. Det är ett sånt moment vi inte tränar utan bara gör, eftersom Gip har ett perfekt utförande. Ja, när han inte är blöt i pälsen och tar chansen att torka sig mot underlaget förstås. Suck. När jag vände mig om låg han åt ett helt annat håll än när jag lämnat honom. Noll poäng.
Inkallande. Jamen här var han med igen. Satt som ett ljus, sprang som skjuten ur en kanon och gjorde världens finaste ingång – de som vi ju faktiskt jobbat en massa med. (10)
Ställande. Ännu ett favoritmoment. Som han ljudade sig igenom, och jag tror att jag fick säga stå två gånger även om det inte står DK på domarkommentar. Surt. Surt som fan. (5)
Apportering och hopp över hinder: perfekt tanke = perfekt utförande. Två tior.
Enda kommentaren på helheten var ”För mycket ljud” och det kan jag ju hålla med om. Men ändå. Gip var GLAD och PEPP och jag var GLAD och inte alls speciellt nervös.
Nu ska jag fundera på momentrutiner och hur jag kan få honom i rätt tanke. Samt jobba med ljudet. Men jag är ändå revanschsugen och faktiskt inte ens lite sugen på att ge upp, tvärtom. Grymt besviken på poängen, naturligtvis, vi kan ju bättre. Så länge jag inte glömmer täcke till min lilla sockerhund.
