Kan inte minnas att jag någonsin längtat så mycket efter att sätta tänderna i ett nytt år som jag gör just nu. 2014 har, för att tala klarspråk, varit mestadels pissdåligt. Alla mina planer gick om intet, och två stora svarta moln – Boos död och Vills skada – färgade hela min tillvaro. Jag var inte på något sätt i toppform innan dess heller och det har varit för mycket för mig att klara av, om jag ska vara ärlig. Tråkiga, tunga händelser även på det ickehundiga planet, med sjukdom och annat, har inte gjort livet lättare. Som en följd ska jag, vilket jag tidigare meddelat, ägna de första månaderna på det nya året åt att reda upp och ut saker och ting. Må det bära eller brista! Nåja, 2014 har inte bara inneburit blä, en del fint har hunnits med, och allra finaste nyårsraketen Tesla är förstås årets höjdpunkt – tack Fanny och Thomas för honom!
Jag har gått en hel del roliga kurser under 2014, läger för Heidi Billkvam och kurser och läger för Siv Svendsen som varit superbra. Jag har också, naturligtvis hållit en massa kurser, både hemma och borta. Mest minnesvärda är alla roliga specialsökskurser samt blygerkurserna som blev så oerhört lyckade. Jag har också tränat tillsammans med ett helt gäng roliga och duktiga människor. Ingen nämnd och ingen glömd, även om ”frillesåsgänget”, ”nosgänget” och ”elfsborgsgänget” får litet extra <3.
Tre proffsiga kvinnor har hjälpt mig med var sitt stort problem: Annika Falkenberg med Vills kropp, Karin Söderberg med Gips vallning och Maria Brandel med Vills huvud. Ett gigantiskt tack till er!
En liten kronologisk tillbakablick, då: Året började jättebra, med rolig träning på Hundarenan i Göteborg tillsammans med goa kompisar på självaste nyårsdagen. Hurtigt och helt rätt!
De första kalla månaderna 2014 innehöll en hel radda hyrda hallar och gemensamma träningar både hemma och borta.
I januari visade Vill en avslappnad attityd på MyDog, i tollarmontern. 😉
Årets bästa clinic var redan i februari – arrangerad av Maria Brandel i Kungsörs hundarena. Deltog gjorde Siv Svendsen, Towa Lindh, Carin Bengtsson, Kjellaug Selsaas samt Synnöve Matre (de två sista på bild nedan). Otroligt inspirerande och nördigt!
En hel del hemmamys blev det också, vintern som aldrig kom ville när den väl var här aldrig lämna oss kändes det som, och Boo och jag tillbringade mycket tid i soffan. Kvalitet!
Vi försökte oss på att träna i skitväder, här på en brukshundsklubb i Östergötland…
…men alla, inklusive allvädershunden Vill, var nöjda när våren kom.
Vi fick med oss Anders på en hel rad utflykter denna våren – underbart! I skog och i städerna runtomkring oss. Vi försökte oss till och med på lite korvgrillning men det visade sig vara allt för avancerat. Härligt hundliv hur som helst. 🙂
Jag köpte mig en Kickbike, som jag hoppas ska bli mer använd 2015 än 2014… Roligt när den väl dammas av – tycker Gip. Tack och lov har Ida luftat den ett par gånger också (bild två).
Vår betyder vallning, och vi har vallat massor under både våren och hösten!
En hel massa roliga aktiviteter hanns med under våren. Jag spårande och tränade massa olika sorters specialsök med framförallt Boo tillsammans med Sara och Leo, och det var verkligen guldstunder för både mig och Boo.
Gip tränar på sina social skills, han är verkligen en social hund den där! Här i Slottsskogen i Göteborg.
Även Vill fick nya vänner. Här schäfern Lomis.
Och killarna och jag körde kors och tvärs och tränade en hel massa med många goa vänner. Bästa!
Och vi ägnade oss till och med lite grann åt bara vanligt umgås.
En hel del bilkörning har det blivit. Jag har både gått och hållit kurser på flera olika ställen i landet. Vill och jag var bla i Södermanland och gick kurs för Heidi Billkvam arrangerad av Anna Larsson. Vi bodde på ett mysigt Bed and breakfast i Stallarholmen.
Både små och stora har gått kurs!
Och vi har ägnat oss massor åt att leka!
Och en del åt att vara överjordiskt vackra.
Försommaren kom med regn och ännu mera vallning. Gip och jag fick hjälpa Sara flytta ett 30-tal oinvallade tackor med lamm 2,5 kilometer till fårens sommarhage. Det var riktigt roligt, och Gip skötte sig jättebra.
Gip och Ida tränade en hel massa agility under första halvan av 2014, och jag tror båda två tyckte det var himla kul. Duktiga! 
Och Vill och jag tränade en massa lydnad. Älskar att träna den hunden!
Så kom juni. Och vi fattade beslutet om Boo. Jag åkte iväg på läger för Heidi Billkvam, och visste att när jag kom hem så var det bara dagar kvar av mitt liv med min tjej. </3
24 juni 2014. Sov gott hjärtat.
Vi bearbetade den första intensiva sorgen genom att ta med killarna till Slottsskogen. Vill agerade tröstare, och Tuva avledare genom att ta sig an Boos hål under verandan och fastna. Vi fick bända upp planken!
Så blev Vill halt i slutet av juni, och ingen visste vad det var. Vi röntgade honom tre gånger, vilket inte visade något, han testades för fästingsjukdomar och tollarsjukan, utan resultat. Han gick på rimadyl, han fick vila, han fick träna, han fick koppelvila och ingenstans blev han bättre.
Mitt i allt åkte vi på ett jättehärligt läger för Siv Svendsen, i Ystad. Bodde på hotell och levde semesterliv. Badade i havet och tränade. Gip fick träna mesta tiden, och Vill litegrann.
När vi kom hem hade vi en liten tollarträff med släktingar och kennelkompisar. Mys! Och sedan levde vi nån slags semesterliv, med promenader runt Mullsjön, besök och bad i sjöar och hav.
Lite träning orkade vi med.
Men oron för Vill lade sordin på stämningen, minst sagt. In och ut från veterinären for vi.
Lovisas lilla Link kom på kollo, och Gip, the one and only gipfather, fick fullt upp.
Siv Svendsen var här i augusti och höll en mycket uppskattad kurs!
Och killarna fick visa upp specialsök på Grizzly Zoo.
Så kom jag ÄNTLIGEN i kontakt med Annika Falkenberg som tog en titt på Vill och kom med klara besked och tydliga direktiv. Kändes som hela världens tyngd föll från axlarna och jag kunde andas igen för första gången på fyra månader. Han kommer bli helt bra i kroppen, med hårt jobb och envishet – och en hel massa mjukost.
Och jag ägnade mig åt en hel massa hundträning igen, bland annat med ”Elfsborgsgänget” och Ida.
Även Gip fick åka till veterinären – men för att ge Tuva lite mera mod. <3
Några varma höstdagar i Skåne höll jag specialsökskurs för ett roligt gäng! Killarna så klart med. De börjar bli vana vid att sova på hotell nu.
Boo hamnade i tidningen. <3
Och hela hösten tog vi skogen i besittning. Jag återupptäckte hur underbart det är att gå promenader med lösa, glada hundar. Livet har på vissa sätt blivit lättare utan Boo. Killarna är en fröjd att ha med sig överallt, och hundlivet får ytterligare en dimension när det inte ägnas så mycket tid åt att hålla koll, utan det kan få vara löst och ledigt. Jag saknar henne så gräsligt mycket, men vissa saker är bättre nu.
Gip påbörjade utbildningen till en ny karriär, som terapihund, och vi är i skrivande stund nästan redo att påbörja vår första praktik.
När Vills kropp så smått började rätta till sig, så visade det sig att en massa stress och annat följt med in i träningen. Hans ljudande i fria följets stegförflyttningar som jag kommit till rätta med innan hältan, var tusen gånger värre än förut och lägg till det både ofokus och en hel del annat… Med bara fyra ordentliga träningspass på fyra månader åkte vi på tävlingskurs för Maria Brandel. Thank God säger jag bara. Jag hade säkert kommit tillrätta med det på egen hand, men med Marias vägledning kommer det gå tusen gånger bättre.
Nästa hallelujah kom så klart hos Karin Söderberg, när jag i mitten av oktober kom dit med Gip. Så himla häftigt att se henne lyckas locka fram riktiga Gip där inne under den välkammade ytan. Den resan är också bara precis påbörjad, och jag ser som tusan fram emot fortsättningen!
November var kursavslutningarnas månad. Tack alla kursdeltagare för ett fint år! <3
Och så kom december och den stora överraskningen – For The Win Tesla. Som än så länge är allt man kan önska och mer därtill! 
Fint med återblick, fint för mig i alla fall. 2014 har som sagt känts riktigt pestigt, men vi har hunnit med mycket roligt också, hundarna och jag. Idag, på årets allra sista dag, åkte vi iväg och tränade i hyrd hall igen. Vi slutade 2014 som vi började – med träning och lek. Det var Teslas första besök och han skötte sig så klart strålande. Gip fick springa agility och Vill visade upp sin allra finaste attityd på lydnadsplan. För bara ett par timmar sedan fick jag ett positivt besked om en sjuk familjemedlem, och det ger förhoppning om framtiden.
Så då återstår bara att önska gott nytt år! Mål för 2015 kommer i en separat post, men låt mig i alla fall önska att alla – djur och människor – får vara friska under nästa år. Friska och glada.
