Jösses vad roligt det är att träna en helt ny liten individ, att få lära känna honom och utforska vad det är för en filur. Tesla har redan hunnit bli elva veckor (i onsdags) och har i morgon varit hos oss hela tre veckor. Han är helt sjukt envis, och satans energisk – när han vill. Idag var han och en tuggben på varsin sida om ett dubbelt kompostgaller, och han puttade kompostgallret (och således också tuggbenet) framför sig i hela köket innan jag till sist hjälpte honom (han har noll rädsla för galler, så det vore dumt att han fick det över sig). Och det där är lite så han jobbar. Han provar sig inte fram på olika sätt utan kör stenhårt framåt det sätt han tror funkar. Det allra första han fick belöning för var sitt, och sen satt och satt och satt och satt han i flera träningspass, oavsett hur jag stod, om jag satte saker framför honom, om vi bytte ställe (jag hjälpte honom så klart till lyckande, men initialt så satt han).
Jag provade ett pass med omvänt lockande och sen kändes det som han tyckte han var färdig ”Jag _sitter_ här och skiter i godiset, det är så man gör.” så just nu gör vi en hel del tvärtomövningar. Han får tex matskålen mot hoppstå 😉 . Han verkade alltså inte ett dugg ledsen eller tryckt, utan bara förvissad om att det är så man gör. Nöjd med sin insats, liksom. Idag har jag tränat flera korta pass med Tesla (det stormar här och jag har velat hålla dem inne) och det är som om något släppt. Han experimenterar mera och det känns som om flera polletter trillade ner idag. Just nu tror jag shaping är superviktigt för honom, och att verkligen tänka på kriterierna, och höja dem lite men superofta. Har han fått belöning för en tass på klossen två gånger så är det dags att gå vidare till två tassar, till mig stående, till honom i rörelse osv. Jag inser att jag måste vara vaksam på när vi måste lägga in stadga, men det är inte läget just för sekunden. Kanske i morgon, eller om en vecka.
Det han hittills har tränat (av rena lydnadsgrejer – socialträning, åka bil, osv är ju självklara saker) är:
– lek. Han leker så himla fint! Älskar verkligen att kampleka, och leker både om jag är överdrivet aktiv (klappar, pussar, flänger, låter) och om jag är helt stilla (bara håller i leksaken). Han har inte fått chansen att springa iväg och äga leksaken (de vi leker med, han har andra egna leksaker) utan jag har lagt upp det så att han vill komma mot mig, och få byta mot en annan leksak. Eftersom han är ett matvrak (värre än Vill!) så släpper han direkt om man trycker en godis i näsan på honom, jag säger tack varje gång och tänker att han ska släppa på bara ordet vad det lider. Han växlar kanonbra mellan lek och mat, det är helt fantastiskt med en valp som är så öppen i huvudet.
– sitt. Som sagt ovan, ett enda litet pass och sen var det det han gjorde. Dock utan stadga (så klart) och jag ska vänta lite till jag tränar det igen, vill att han ska lära sig experimentera lite mera först. Jag vill bibehålla det superfina bakåtsittet han erbjuder – han gör ett näst intill perfekt stå-sitt skifte helt naturligt.
– klossen. Idag hade han sitt tredje pass på klossen och vi har börjat med lite sidosteg med bakbenen. Har varierat föremål (bok, tegelsten, pall, kloss av frigolit) och platser, samt huruvida jag står eller sitter, och han verkar generalisera bra.
-baklänges march. Tre gånger har vi tränat det, varav senast på nyårsafton i den hyrda hallen. Jag har medvetet inte tränat någon ögonkontakt med honom och han har inga problem att gå ”kontaktlös” bredvid mitt vänstra knä och springa ännu djupare för att ta karamellen. Bra!
– frivillig kontakt. Det körde vi också i den hyrda hallen, han var i koppel men det var ändå ganska svårt (så klart). När han fattar vad jag vill så har han jättefin uthållighet, och kommer snabbt in i rätt tanke.
– springa ut till target. Jag måste träna lite avståndsgrejer snart. Taret, runda föremål osv. Har inte tränat target sedan första veckan, men tror det kommer gå snabbt eftersom klossen funkar så bra. I morgon ska han få börja runda föremål.
– inkallning. Jag har inte haft någon medhjälpare så det har jag tränat i vardagen bara (ute och inne). Han gillar att springa till mig, men senaste dagarna har han blivit mer självständig och kan strunta i att jag ropar (trots att jag tror att han ska komma) så jag måste ta itu med detta nu. Å andra sidan så har jag inte fått jättemånga chanser att träna eftersom han oftast antingen leker med killarna (och då ropar jag inte) eller går på snubbelavstånd.
– apportering. Han har fått prova på både apporter och andra olika föremål, mer som ett led i gör OLIKA saker för belöning än så regelrätt apporteringsträning, och han är inte superintresserad. Nå, han kutar omkring med alla möjliga olika grejer här hemma (bestick, vattenskålar, stora köttben, leksaker, vedklabbar…) så jag är inte orolig.
När jag listar det så här så ser det ju ut som vi tränat jättemycket, men det har vi inte. Han äter fyra gånger om dagen, och jag försöker ta ett par av de tillfällena i akt varje dag att göra… något. Men varje träningspass är max ett par minuter långt, så det är begränsat vad vi hinner med. Med tanke på hur mycket som hänt i hans lilla huvud bara de senaste dagarna så tror jag kommande veckor kan bli verkligt spännande. Något jag måste lägga krut på är hans förmåga att vänta på sin tur. Jag har förberett en massa monster med färskfoder som han ska få i sin bädd medan jag tränar Gip och Vill, men dagens försök gick åt skogen. Han struntade helt i sitt monster och ville bara vara med. Bur- bäddlekar på agendan tror jag bestämt.
Nå det känns som fina små embryon, jag är så himla glad i den här valpen!
