Jag är mitt inne i en hektisk period, med massa egen träning, kurser jag går och kurser jag håller. Roligt allting, så när på att Vill återigen markerar att han inte vill stödja på ett ben. Jag misstänker och tror att det beror på samma som förra året, när han helt enkelt var stel för att han belastar fel när han tränar lydnad. Jag kan erkänna att jag slarvat med massage och mjukgörande övningar, samtidigt som jag, som sagt, är mitt inne i en period med massa träning. Så otroligt korkat! Hade jag inte haft mina oroliga hökögon på mig så hade jag kanske inte ens upptäckt det, så jag hoppas jag hinner göra något åt det innan det blir värre. Och så lovar jag att aldrig mer slarva.
De två helgerna som passerat har jag hållit Blygerkurser, det vill säga kurser för rädda och osäkra hundar, vilket både betyder utåtagerande hundar och hundar som stänger av. Hundar som är rädda i möten med hundar och/eller människor och hundar som har helt andra rädslor. Oerhört bra helger har det varit. Intensiva som tusan, och det hade nos egentligen behövts minst tre dagar, och gärna längre, men alla delar är viktiga komponenter för att lägga ett pussel som kan fungera som grund för hunden, så det är omöjligt att skära. Responsen efteråt har i alla fall varit helt otroligt positiv! Så glad och tacksam att jag får göra detta. Och det är så spännande att få vara kreativ och lägga upp träningsplaner för så otroligt olika hundar. Hur hinner vi med att lugna/belöna hunden som går upp i stress så fort den ser en annan hund? Hur får man en studsig unghund att hålla sig på marken? Hur kan man träna hunden som reagerar på bilder av andra hundar? Eller hunden som är cool när den skjuts i skogen men flyr om man droppar en godis på en plåt? Rädslor är inte rationella och de ser verkligen olika ut från hund till hund. Att tänka utanför boxen är aldrig så angeläget som när jag jobbar med den här sortens frågor. Att anpassa sig och jobba individuellt med hundarna tycker jag är viktigt oavsett om det är en valpkurs, en tävlingslydnadskurs, specialsök eller blygerkurs. Hundar är så extremt olika och vad de går igång på och vad som får dem att sjunga kan man inte veta från början.
Min egen lilla Tesla är en hund som blir skeptisk. Han är inte rädd för någonting, men han vill att man motiverar saker för honom, vilket kan vara svårt med en hund. _Varför_ vill du att jag hoppar upp i sängen på den där sidan och inte den andra? _Varför_ vill du att jag går ut ur köket? _Varför_ vill du att jag lägger mig ner? Idag tänkte jag lära honom tricket att gå slalom mellan mina ben. _Varför_? blev reaktionen, inte så oväntat. Och eftersom jag inte kan förklara varför så blir min utmaning att lära honom att han tjänar på att göra som jag föreslår, och vara så smart i träningen att han tror han kommit på det själv. Enklare med Vill, där jag bara kan svara: Därför! om han skulle ifrågasätta något.
Till sist några ord om Gip: han börjar landa efter sin resa, och är mer sig själv igen. Vi tränar fortfarande väldigt lite som får upp honom i varv, och det ger resultat. Skönt!
