Efter förra tävlingen med Gip, för nästan ett och ett halvt år sedan, kände jag bara näe. Varför lägga så mycket tid och energi på något som bara blir pannkaka? Så Gip har fått träna agility, och valla och vi har varit iväg och tränat sök – och lattjat lite brukslydnad. Nån gång ibland har han fått gå lite fritt följ och springa till en ruta, och långsamt var det som nåt hände. Är det möjligt – börjar han bli vuxen? Efter att ha gjort en kanonfin träning med bästa nördgänget i Göteborg för några veckor sen så tänkte jag att vi nog skulle ge det en chans. Sagt och gjort, anmälan till tävling skickades iväg och ett par veckor senare, i lördags, var det dags. Och ÄNTLIGEN fick vi vårt förstapris, ÄNTLIGEN var vi samspelta även på tävling och ÄNTLIGEN hade vi roligt båda två utan att det flippade ur och blev frustande cirkushästar eller operasångare på plan. Hurra!
Vi började med en platsliggning där hunden bredvid oss reste sig, matten ropade ”ligg” och vovven satte av i hundranittio till henne. OMG. Gip såg besvärad ut, nosade lite och sträckte på sig (bort från hunden), vilket gav en poängs neddrag, men han låg kvar och han såg trygg ut i blicken när jag kom tillbaka. Bästa superhjälten! Efter det fick det gå hur som helst, kände jag.
Vi startade sist så jag hade gott om tid att belöna, och låta honom pausa en stund i bilen. Fria följet kändes bra! Han var med mig utan att sjunga arior, och utan att gå ner sig. Vi fick bara 6,5 vilket jag tyckte kändes lite lågt, men det är inte jag som dömer. Jag har en träningsplan för fria följet som jag ser fram emot att ta itu med.
Läggandet, 8,5 pg av ett DK vid uppsittet. Inkallning och ruta – två tior. Raketen fick visa vad han går för. Apportering 8 – ”ljud”. Ja, hur blir man av med det där busmorret egentligen, det måste jag klura på. Apporten är det bästa Gip vet (nå, kanske slaget av får och frisbee, men på en god tredjeplats) och det är verkligen en belöning i sig att få springa ut och GROWLAnde plocka den roliga saken. Måste klura på detta, men tror jag har en idé. Värsta snygga apporteringen i alla fall!
Hopp över hinder – 8 och ännu ett ”ljud”. Och så fjärren, som han gör så snyggt om han gör den. Men där han fastnar och ligger kvar och inte gör alls. Eller ja, han gjorde ju den, men med flera DK och trögt. Det blir det svåraste, tror jag för nästa klass. För ja, vi fick 6,5 och så 8,5 på helheten ”Bra samarbete” och tillsammans blev det 166,5, ett förstapris och en förstaplacering! Jag är så glad så glad så glad!
