I helgen är det äntligen dags för mig och Vill att bli av med elit-oskulden! Åh det ska bli så roligt! Nästan lite högtidligt, faktiskt. Tack vare Vills skador och det däringa livet, kommer premiären senare än planerat, och vi är inte riktigt färdiga ännu sedan vilan i vintras. Nåja. Målet för dagen är att gå ut och ha kul, klarar vi oss utan nollor blir jag glad, men poängen är inte det viktiga, denna gången.
Det finns alltid en röst inom mig som viskar att jag ska stryka mig. För inte kan väl jag? Och ska man verkligen tävla innan man har minst tolvor på träning? Ptja, inte vet jag. Om Vill gör precis allt han kan, och om jag gör mitt allra bästa, så har vi säkert chans på poängen, men OM är ju inte något man ska förlita sig på, speciellt inte på tävling. En av Vills styrkor är att han aldrig blir låg eller ledsen, så en tävling även om den inte är perfekt är då rakt inget som får någon negativ inverkan på hans känsla. Jag tror jag har en väldigt klar bild över våra svagheter och styrkor, och den viktigaste styrkan är ju att vi har så jäkla kul ihop. Och det ska vi gå ut och ha i helgen också! Vill man så kan man!
