Bättre att förekomma än att förekommas

739D51C2-7FBE-47E8-A3A3-CCFA43ED27ED

DEN HÄR TEXTEN PUBLICERADES FÖRST I TIDSKRIFTEN CANIS NUMMER 6 2017

Att träna förebyggande är smart. Att lära hunden det du vill att den ska kunna innan den har lärt sig massa saker du inte vill att den ska göra, är betydligt enklare än tvärtom. Det gäller både att träna in rätt teknik i lydnadsövningar och lära hunden sådant den måste kunna i vardagen. Att dessutom träna hundens självförtroende för att kunna hantera potentiellt skrämmande situationer redan från valpstadiet gör att hunden kan klara saker den blir rädd för enklare. Och det går att göra så mycket mer än vanlig miljöträning.
En hund blir duktig på det den tränar på. Om den tränar på att dra i kopplet blir den bra på att dra i kopplet. Om den istället tränar på att gå med slakt koppel blir den duktig på det. Och om hunden aldrig fått träna på att dra i kopplet, utan redan från början enbart på att gå fint vid sidan så är det mycket lättare att träna än vad det är att lära den hund som under lång tid – kanske varje promenad i flera år – fått gå och dra. Så långt tror jag de flesta är med, och redan på valpkursen börjar valpen tränas i trevliga vardagsbeteenden. Sådant som sitt och ligg, komma när matte eller husse ropar, ta kontakt och hälsa fint.

43649B61-B79A-4183-89B4-702578C81636

Att vara lite av en pessimist är inte fel. Jag förutsätter alltid att mina hundar kommer vilja jaga bilar och rådjur, springa fram till människor och skälla på ringklockan – oavsett om jag har sett tendenser till det eller inte. Därför tränar jag det innan problemet uppstår – eftersom det är mycket enklare att lära hunden bra vanor innan de hunnit få en ovana som först måste läras om.

En hel del ledtrådar till vad som kommer bli problem – eller ligger i riskzonen att bli problem– kan du få redan när du väljer ras. Är det en ras som används eller historiskt har använts till jakt? Utgå ifrån att hunden kommer vilja jaga saker även om du valt föräldrar som inte jagar och du själv inte tänker jaga med hunden utan sysselsätta den på annat sätt. En sådan valp ska inte uppmuntras att jaga bort sädesärlorna på tomten och följa efter löv som flyger, eftersom det är embryon till än större jaktlust. Lär den att den får en godisbit eller leka med dig när den tittar på fåglarna eller vädrar efter harar på promenaden. Redan innan den fått syn på sin första flyende hare som väcker lusten att springa efter kan du alltså lägga grunden till bra vanor.

27AABD7E-DCBC-4FC1-8C27-7F97EA78E748

Väntar du istället på valp från en larmande ras eller en ras som har lätt till skall? Utgå ifrån att den kommer skälla på ljud i lägenheten och i möten på promenaderna. Och sätt igång att träna från dag ett – så fort du uppfattar ett ljud från trappen så kasta en godbit till din lilla valp. Lär den att det kommer bra grejer från dig när den spetsar öronen. Om du har en valp ur en vallande ras så misstänk med rätta att cyklister, joggare och bilar som kör förbi kommer vara högintressant. Lär valpen ett bra beteende – innan den lägger sig i diket för att lurpassa på den mötande bilen. Listan kan göras lång. Genom att ta reda på så mycket som möjligt om den hund du ska köpa desto bättre förberedd är du.

Men om du nu sitter med den där valpen som redan vid åtta veckor vill jaga allting, valla joggare och vakta trappen då kan vanliga belöningar som godis och leksak vara svårare att använda. Stå du där med din köttbulle, verkar den jaktgalna valpen tänka – jag vill jaga! Tack och lov går det utmärkt att jobba med positiv förstärkning ändå, genom att använda Premacks princip. Dr David Premack var en professor i psykologi verksam vid University of Pennsylvania som forskade på apor och deras beteende. Premacks princip är en förstärkningsteori som berättar att vad som är en förstärkare är relativt. Enligt Premack är det aktiviteter som är förstärkande – att äta snarare än godbiten i sig själv – och något som individen uppskattar att göra förstärker ett mindre sannolikt beteende. För den jaktgalna hunden kan till exempel att få sniffa i gräset där haren varit förstärka kontakt med sin förare. Istället för att förbjuda hunden från att sniffa efter haren – och göra sniffandet än mer intressant – erbjuds hunden att göra ett beteende den vill som belöning för att göra ett beteende tränaren vill att den ska göra. Gå fint i kopplet så får du gräva under busken, ta kontakt när du hör någon komma utanför så får du lov att skälla en eller två gånger. Att utnyttja Premacks princip och använda omgivningen som förstärkare är extra användbart i vardagssituationer eftersom hunden där ofta hindras från att göra sådant den verkligen vill göra – springa fritt, nosa obehindrat, hälsa på grannen eller jaga kaniner. Det fina i kråksången är dessutom att det mindre sannolika beteendet (sitta vid sidan istället för att hoppa på grannen) blir mer sannolikt när hunden vet att den bästa förstärkaren – det den vill göra – kan bli möjlig. Att få sniffa i gräset på spännande kissfläckar är en jackpotbelöning eftersom det är vad hunden själv skulle valt.

BE6C5F9F-85AD-4118-B6BF-85B688B23063

Så, nu har du utifrån rasbeskrivning, genom att titta på föräldradjuren och förstås din egen valp, ringat in en hel rad potentiella problem att jobba med. Toppen! Då går vi vidare till en annan sannolikhet: att hunden under sin uppväxt och i sitt liv kommer bli rädd för något.

Hundar kan bli rädda för alla möjliga vardagliga saker och därför är det smart att träna som om hunden säkert kommer bli rädd. Till exempel antar jag att vi kommer få problem i hundmöten, att min hund kommer tycka åska och fyrverkerier är läskiga, att olika underlag är skumma och att barn är märkliga. Att träna förebyggande är enklare än att träna när hunden redan blivit rädd. Och det lönar sig verkligen mycket att ha pytsat in på hundens självförtroendekonto när spökåldrar, nyårsfyrverkerier, möte med lösspringande hundar och annat dyker upp. Saker som inte går att förutse men ändå går att förbereda för.

Kanske tycker du att det är svårt att veta hur du ska miljöträna på ett bra, lagom och effektivt sätt? För hunden som bor på landet kan en halvtimme i stan vara väldigt uttröttande och ge alldeles för starka intryck, om den är ovan vid att vistas där. Å andra sidan kan stadshunden tycka att en höststorm i skogen, en öppen eld eller att nosa där det varit vildsvin är kusligt. Målet med miljöträningen är inte att hunden ska bli överväldigad. Tvärtom faktiskt. Ofta kan det vara mer effektivt att gå på stan en lugn tisdagsförmiddag än en lördag vid löning. Då kan hunden i lugn och ro nosa och ta in alla spännande dofter, titta på de fåtal människor som finns på gågatan, kanske spana in en hund på avstånd och sitta på en bänk utanför mataffären och studera människor med kundvagnar. Och visst är det bra att hunden får träna hundspråk genom att ”snacka” med hundbekanta. Men att gå en lugn koppelpromenad och nosa på samma gräsfläckar kan ofta ge ett större utbyte än att rejsa omkring som en vettvilling med ett gäng polare i samma ålder. Risken med det sistnämnda – förutom skaderisk och att det slår över i bråk – är dessutom att unghundens förväntan när den ser andra hundar blir skyhög. Adrenalinkicken bara vid åsynen av andra hundar leder till stress och överslag. Och inte sällan till ett beteende i kopplet som vi inte alls vill ha: glädjen byts mot frustration som utvecklas till obehag. Och vips har vi ännu en hundreaktiv hund.

 

4332A6E4-0E0C-4E85-8813-F534DD5C606F

Utöver den sedvanliga miljöträningen är det faktiskt helt fantastiskt hur mycket du kan göra hemma i vardagsrummet med saker som finns i varje hem. Övningar som leder till ett ökat självförtroende hos hunden och som låter den ta itu med konstiga saker i hemmets trygga vrå. Här följer fem fenomenala hemmaövningar för att stärka självförtroendet:

1. Undersöka nya underlag. Många hundar tycker att nya underlag är märkliga. Första gången valpen stöter på en gallertrappa eller ett halt golv är kanske dessutom i samband med valpkursen eller veterinärbesöket då valpen redan är uppe i varv. Bubbelplast, en sticksig dörrmatta, en prasslig IKEA-kasse, ett kompostgaller som ligger på golvet eller en luftmadrass är bara några förslag på underlag att låta valpen undersöka.

2. Låt hunden låta. Lär valpen smälla igen skåpsluckor, slicka av slamrande tallrikar på klinkersgolvet och bröta omkring i en kartong med bollhavsbollar. Gå på loppis och leta efter barnleksaker som låter och låt valpen trycka på knapparna så att oljudet sätts igång. Börja enkelt – kanske med en skåpsdörr som är öppnad 10 centimeter och har en handduk som dämpar ljudet, och första fördisken kanske sker på en filt så det inte låter fullt så mycket. Lär valpen älska oljud genom att låta den leka med tomma petflaskor, pipleksaker och plåtburkar. När du tröttnar på ljudet är det bara att plocka undan.

3. Låt hunden lösa problem. När hunden gått på fel sida lyktstolpen eller råkat putta in tuggbenet under soffan ha lite tålamod och hjälp den inte utan låt den själv komma på att den måste gå tillbaka för att komma fram, och gå runt soffan för att komma åt benet. Kanske behöver du hjälpa den litegrann, men låt den upptäcka att den kan lösa klurigheter. Det finns en uppsjö roliga aktiveringsspel som stimulerar hundens problemlösningsförmåga. Men du kan göra ditt eget med hjälp av några kompostgaller som sätts ihop med buntband och ställts upp i olika formationer i hallen. Låt sedan hunden klura ut hur den ska komma åt godbiten som placerats där bakom – det blir effektiv hjärngympa. Se bara till att hunden inte är rädd för kompostgallret – då tränas det förstås först – samt att det inte kan välta även om hunden hoppar upp mot det. Att öppna paket med godbitar i eller att fiska fram leksak som gömts under täcket är andra förslag.

4. Rörelse är roligt. För många hundar är det otäckt när saker plötsligt rör sig. Det kan vara allt från hissen, pendeltåget, den gungande bryggan eller den automatiska skjutdörren som öppnas när ni passerar på stadspromenaden. Att lära hunden att den kan få saker att röra sig är både roligt och effektiv träning. Leken ovan – att stänga skåpsluckan – lär hunden att den kan generera både rörelse och ljud. Du kan dessutom lära hunden öppna skåpsluckor genom att knyta fast ett rep i handtaget som den kan dra i (tag bara bort repet när du inte vill att hunden ska göra det själv). Lär hunden putta en basket- eller pilatesboll med nosen och lär den ställa sig med tassarna på en skateboard. Se bara till att du finns där och stödjer den – använd sele så du kan hålla i hunden på ett säkert sätt – så att hunden inte skadar sig eller blir rädd.

5. Lek ”inte nudda golv”. Att balansera på stockar och stenar, murar, bänkar och elskåp är väldigt roligt och förgyller promenaderna. Men du kan börja med att låta hunden balansera på en stabil soffdyna, eller på fåtöljens armstöd, på en stol eller pall, på badkarskanten eller varför inte på ryggen på din sambo. Se även här till att du har sele på hunden så att du kan stödja den om den vinglar.

B12D6AB7-EABD-4747-872E-D098A3AD3263

Det absolut viktigaste när vi låter valpen upptäcka världens alla spännande saker är att aldrig någonsin försöka locka den mot det som är läskigt. Har du en matmotiverad hund riskerar hela träningen få motsatt effekt. Istället för att upptäcka att det var roligt att klampa omkring på den prassliga påsen går valpen efter godbiten och upptäcker för sent att den hamnat mitt på något läskigt. Inte nog med att godisets värde kan försämras (och börja förebåda otäcka saker) – det föremål som valpen inte hade hunnit tycka vara konstigt ännu blir mycket märkligt. Låt istället valpen själv närma sig föremålet och leverera belöningen en bit bort. Om valpen stannar 50 centimeter från kompostgallret, klicka eller säg ”bra” och kasta godbiten en meter bort. Nästa gång kanske valpen kommer 25 centimeter ifrån och då kan du kasta godbiten bara en kortare bit iväg. Försök inte övertyga valpen om att det är ofarligt – utan låt den, med ditt stöd och uppmuntran, upptäcka det själv. Så byggs självförtroendet bäst.

Det är bra att träna olika självförtroendestärkande övningar med alla hundar och lära dem ett bra alternativt beteende i hundmöten och andra potentiella svåra situationer redan innan där finns ett problem. Genom de här övningarna lär du hunden att den är en superhjälte: stark, modig och duktig. Då blir det dessutom lättare att ta itu med problem om de uppstår inom andra områden och se till att de inte blir så allvarliga.

Om du som nu läst detta inte har en valp utan en äldre hund, som kanske redan har problem, är det tack och lov på inga sätt omöjligt att träna om. Det kanske tar lite längre tid men tipsen fungerar faktiskt lika bra för alla. Och att stärka självförtroendet kan både vuxna och valpar behöva – och det är bra att jobba på det under hela hundens liv även om du börjat tidigt.

Motiverade hundar
Det ska vara kul med hund