Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/38/140338/motiveradehundar.se/public_html/wp-content/themes/skeptical/functions/admin-hooks.php on line 160
Tag Archives: boo

Spår och föremål

Det finns bara ett fåtal saker som kan få Boo att se ut som på bilden. En av dem, och min favorit, är spår. I morse gick jag ut och la ett spår med massa föremål i. Föremålen var av varierande art – Boos kaninboll, tre små nallar som jag gömde i snön, tre burkar med godis och två små läderbitar – eftersom jag vill att hon ska hitta saker som betyder något i sig själv (bollen och godbitsburkarna) och såna som inte gör det (nallarna och läderbitarna) och där hon får förstärkning i form av godis och beröm av mig. Eftersom det var runt åtta minusgrader så lät jag spåret ligga bara en halvtimme (under fem minus är doftmolekylerna väldigt stilla vilket gör att spåret blir lite svårare även med kortare liggtid. Däremot spred föremålen säkert en härlig doftbomb.)

Boo var riktigt taggad idag, det var alldeles för länge sen vi spårade vilket är så dumt. Jag borde verkligen ta mig i kragen och spåra med henne åtminstone ett par gånger i veckan, under perioder när jag varit så flitig har hon varit en betydligt mer harmonisk hund och dessutom mer pepp på att göra annat med mig. Senaste tiden har jag tränat bara lek och riktigt aktiv, svansviftande kontakt med henne, vilket jag ska fortsätta med men jag borde verkligen spåra mer med henne. Nosarbete över huvud taget, vilket jag ju konstaterat förr.

Intressanta iakttagelser från dagens övning: spåret var VIKTIGT för henne. Hon blev överlycklig när hon hittade bollen, som jag lagt precis i spårets början, men verkade mest störd över godisburkarna. Hon markerade nallar och läderbitar, men var inte så intresserad av att ta godis. Hon gjorde det – och hon åt även av godiset som låg i burkarna, men hon var mer angelägen om att fortsätta. Hon brukar få ätlig belöning för skinnbitarna så det förvånar mig lite. Hon var noggrann och trots att det var ett rådjursspår som korsade mitt spår så blev hon inte distraherad. Duktig flonk! Efteråt ville hon leka med bollen (yay!) och kampade med min jackärm och sprallade sig.

Jag ska leta upp lite fler – mindre – föremål att lägga i spåret. Dags att ta steget vidare nu. Olika underlag får dock vänta tills snön försvinner.  Men ja, jag är peppad!

Föra bok

Igår kväll summerade jag Vills dag (på facebook):

Idag har Vill: * sovit hela natten, ända till tjugo över sju *gått promenad i skogen med mig och Boo * busat järnet med Gruset * åkt bil till byn där han träffade massa nya saker – och lekte och åt godis helt obekymrat * fått sitt första shejpingpass: gå i korgen – gå ur på “fri” * hanteringstränats – sitta i min famn, få kyckling och låta sig pillas i öron, ögon, tassar * skutta galet i snön * sovit massa massa * varit toksöt och glad och busig och cool och smart.

Ser ju jättemycket ut, men sanningen är ju att jag antagligen glömt hälften av de viktiga grejer han gjort under dagen. Han var till exempel ensam i köket och tuggade på ett ben (dörren var öppen, jag var i andra rummet bara) och det är ju en jätteviktig grej att kunna. Jag hörde honom skälla för första gången och jag började fila på en plan för att inte råka förstärka hans pip som han tar till med jämna mellanrum. Naturligtvis tränade vi en massa inkallning. Och slängde jag ingen dummy? Det är omöjligt att komma ihåg allt.

Och med flera hundar som tränas, varav två med tävlingsambition, i flera olika grenar är det ju naturligtvis ännu mer omöjligt. Jag har vetat det länge, men dagen har kommit: jag måste ta mina fina träningsdagböcker i anspråk. Jag köpte dem när Gip var liten men sen har det inte hänt så mycket mer. Jag har fört anteckningar sporadiskt i kurssammanhang, men jag har verkligen inte gjort en vana av det. Så nu ligger de bredvid mig – en lila, en svart och en orange och bara väntar på ett smart system.

Och jag känner en faslig prestationsångest.