Det röda lilla yrvädret Vill har flyttat in med buller och bång – och med en attityd som han aldrig gjort annat än varit just vår Vill. Vilken valp! Vilken framåtanda, självklarhet och förmåga att slappna av i ny miljö, med helt nya människor, hundar och katter! Allt vi har gjort har han klarat med lätthet. Han berättade med tydlighet att han inte ville åka bil i min famn (okej att sitta där när bilen var stilla, men inte när vi körde) – men så fort jag satte in honom i transportburen så somnade han med en gång och sov hela vägen hem. Han följer Gip som ett litet plåster, och jag förutspår att de kommer ha riktigt roligt ihop. De leker redan, men Gip är lite för stor och stark för bebisen när han tycker de ska ha dragkamp med en leksak.
Bröderna bus. Kommer han och snor paddan tro?
Ta den om du kan!
Så här galen blir man när man busar med brorsan!
Tjejerna är lite mer avvaktande, och ignorerar valpen för det mesta, vilket inte hindrade Boo från att använda Vill som huvudkudde redan efter några timmar.
Ursäkta bildkvalitén - jag ville inte störa dem och hämta riktiga kameran.
Och att krypa upp i Mixans armhåla var inte så dumt det heller.
Ursäkta bildkvalitén.
Men han kan vila fint på egen hand också.
Somna lite med tuggbenet i munnen.
Han har så klart fått träna lite också (så praktiskt med valpar som äter flera gånger om dagen – det blir helt naturliga små träningspass. Dessutom har han fått apportera minidummisar inne, och leksaker ute, och han är så duktig!
När jag bytte till en annan leksak kunde han få bättre grepp (han ska ju inte lära sig att släpa grejer eftersom det kan komma att betyda att även fåglar kan släpas. Snygga, samlade grepp ska det vara).
Han kampar jättegärna, och har inga problem med att skifta mellan att få mat – kampa – få mat – kampa trots att han är helt galen i sin mat. Kanon! Nu gäller det att förvalta och finslipa lusten till både mat och lek.
Än så länge känns det som ni märker hur bra som helst med den här fina valpen. Söt som socker är han ju också – även om det första han gjorde var att hugga mig i hakan så att blodet sprutade. Jag är tuffare än jag ser ut, sa han, och jag vet vad jag Vill!
