Idag fyller världens finaste lilla tollare tre hela månader! Kan inte fatta att han redan varit i våra liv en hel månad – det har gått helt otroligt fort. Jag är väldigt förtjust, för att inte säga förälskad, i min valp. Han är så himla rolig! Han tar för sig av livet och är betydligt mera på än någon av de andra. Han tar det han vill ha, han gör det han vill göra, och han går dit han vill. Man skulle kunna sammanfatta det med att han är vad han heter (det där verkar för övrigt vara vanligt, så nästa gång jag döper en valp ska den helt enkelt få heta ”Lydnadschampion” eller ”VM-vinnare” eller kanske ”Vardagslydnadsproffs”) – och han Vill en hel massa saker. Mest vill han äta och det vill han hela tiden. Mat är mumero uno för den här grabben och finns det ätbart så äts det. Han är dock inte dum (oh no! han är supersnabb i skallen!) och vet numer att det inte lönar sig att kasta sig över maten (det betyder inte att han inte försöker det FÖRST – han har lyckats några gånger) utan drar sig undan och sitter fint. Att kontrollera Vill är lönlöst – han blir bara förbannad – så det gäller att i stället kontrollera maten. Med andra ord: försöker han kasta sig över sin matskål och jag håller i HONOM så blir det strid (av karaktären yl och ål). Om jag i stället ser till att dra undan skålen tills han sitter och väntar på varsågod så är det Vill som bestämmer och med andra ord blir det inget tjafs. Passar mig alldeles utmärkt, och egentligen är det väl så det fungerar på de flesta hundar, men på Vill är det så tydligt!
Sitt, backa, klossen, snurra, ligg med hakan i backen, nosduttar och hoppstå är de saker vi tränat på förutom hämta dummy samt så klart leka och som ovan nämnt omvänt lockande. Jamen också inkallning och gå fint i koppel och gå nära mitt ben (RZ) så klart. Och socialträning, balansövningar och miljöträning. Man hinner mycket på en månad. Han har stor uthållighet, ett helt fantastiskt driv och svansen med den finaste vita tippen går som en aktersnurra. Och han låter som han snarkar när han känner doften av nåt gott. Jag måste filma! Han är duktig på att förvarna när han vill gå ut och han gör alltid ifrån sig ute. Han är som sagt inte rädd för något utan hoppar glatt fram mot allt livet har att erbjuda. Förresten så är han väldigt förtjust i bollar också. Och i kamplek. Och sopor! Slita sönder kartonger, leka med gamla petflaskor, strimla tidningar och bära runt på en stor boll av hopknycklad tejp är favoritsysselsättningar. Och kottar, pinnar och snö är ju lajbans det också.
Han älskar sina syskon, han sover tätt intill Mixan (om hon tillåter) leker vilt med Gip och gör vuxensaker som att nosa på samma fläck – och leker vilt – med Boo. Han har börjat vilja sova i sängen och då sover han så nära mig det bara går – ofta på min huvudkudde, eller under täcket. Annars kan han sova var som helst och i vilken ställning som helst. Mer än en gång har jag hittat honom i lådor eller utstruken över nån kant i den mest absurda vinkel.
Detta är den lilla person så vi lärt känna honom hittills. Jag tror han har det ganska bra hos oss.
