Igår när jag rabblade upp alla zillijoners bragrejer jag tränar med Vill-i-Wonka så glömde jag ju helt bort det allra viktigaste: självkontroll. Nå, jag nämnde det i förbifarten när det kommer till mat, men det är ju så mycket mer. Ligga still i mitt knä medan jag pillar i öron och klipper klor, till exempel. Inte kasta sig efter katterna. Inte kasta sig ut genom dörren (det där är ursvårt att träna med fyra hundar varav en valp som har dålig förmåga att hålla sig…). Och så den allra största utmaningen: inte kasta sig på brorsans leksak, i brorsans godis, i brorsans väg, PÅ brorsan när brorsan tränar.
Jag har ju skrivit om förut hur jag tränar dem (Gip och Vill, alltså) att ligga i varsin bädd medan den andra tränar – och den träningen är långt ifrån över. Tvärtom så tror jag att jag behöver lägga in ännu en växel, och jag tror att jag ska backa några steg och återgå till att leka burlekar från grunden med Vill. Han var så duktig på att vara i korgen att jag struntade lite för mycket i grunderna, men för att kunna öka avstånd och tid så behöver kriterierna bli tydligare och då är buren en utmärkt väg att gå.
Än så länge kan det nämligen se ut så här:
Nåja, detta var en arrangerad fotosession, riktigt så här långt hinner det inte gå under en träning. Gip vill helst leka med mig – han snodde leksaken flera gånger från Vill och kom till mig, och det är ju en känsla jag gärna vill att Vill har också: roligast att leka hos matte. Så egentligen krävs det både att jag tränar självkontroll med båda och att jag fortsätter lekträningen med framförallt Vill. Men det är ju rolig träning. Tänk vilken lyx att ha två såna här lirare att leka med. Jag är lyckligt lottad – men det kan bli problem framgent om jag inte är uppmärksam.
