Sitter och funderar på 2012 som snart är slut, och börjar så smått planera 2013. Gip har under året utvecklats så himla bra, och mitt främsta mål – att han skulle bli lite mer galen – har faktiskt uppnåtts. Han har fart, och entusiasm, uthållighet och jävlar anamma. När han på Maria Brandel-kursen kallades för ”den heta lilla border collien” blev jag nästan gråtfärdig av stolthet. Minnet av snubben som gick och pinkade har bleknat. Men, detta gäller på träning, inte på tävling och jag vet att det är mitt fel. JAG håller inte ihop på tävling, och det påverkar lättpåverkad border collie. Så hur tränar man på att tävla utan att påverka hundens lydnadsprogram? Man byter gren. Till något som känns mindre kravfyllt, mindre stelt och som kanske passar oss bättre.
Vi älskar att träna lydnad ihop, men under 2013 kommer jag antagligen inte tävla lydnad speciellt mycket, om alls. Inte som det känns nu i alla fall. Jag har funderat fram och tillbaka vad vi ska satsa på, Grus och jag, och kommer fram till två saker: det ena är att det jag har är ett lyxproblem. Det finns alldeles för många saker som är roliga. Men jag inser att med tre hundar som ska tränas så kommer jag inte hinna satsa på till exempel sök där jag är beroende av andra. Tycker själva sök-delen verkar roligt, men lydnaden är ju ändå lydnad, och under 2013 skulle vi ju inte tävla det. Så alla bruksgrenarna försvinner utan att jag ens gett dem en chans. Idag satte jag upp en rallylydnadsbana och lät alla hundarna ta två varv var. Första vändan med Gip belönade jag i banan (det var en hel del moment vi inte tränat förut), men andra gången så bara körde jag. Och belönade inte förrän vi var klara. Och vilken skillnad mot lydnaden! Här händer det ju saker hela tiden, och det passar nog oss båda faktiskt. Han satte så klart inte alla skyltarna på andra försöket, men grunderna han har är så solida att det nog kommer gå att få honom startklar ganska snabbt. Kul!Det känns som något vi kan ta oss fram på.
Mera då? Jag hoppas att vi ska ha tillgång till får i vår, och då är ju vallningen ett givet kort. På ett eller annat vis vill jag verkligen se om vi kan ta oss framåt där. Och så tänker jag att han får haka på Vills viltspår, att vi tränar in ett HtM-program (för att få tävlingsvana!) och så klart fortsätter träna specialsök och tricks för hemmabruk. Vem vet, kanske plockar vi upp det också till en högre nivå så småningom. Agilityn tvekar jag på. Just nu känns det inte så roligt, efter ett missförstånd förra veckan, men att ha en border collie som inte tränar agility känns ju… fel. Vi får se. Känns lite svävande, mina Grus-planer, än så länge men jag gillar att de börjar ta form.
Planerna för Vill känns däremot klockrena: jakt, rally och viltspår med sikte på tävling i alla grenar under 2013, och så lydnadslydnad med sikte på tävling 2014. Och en hel massa tricksträning även för honom, naturligtvis. Jag har tränat honom helt annorlunda än jag gjorde med Gip hans första år, och det är medvetet. Få se vilket som är bäst med tiden. Just nu känns det – trots Vills något mindre utbredda grunder – som om det inte sulle vara något problem att leda in honom på ett helt annat spår om jag skulle känna för det. Han är en suveränt robust allroundhund, och jag oroar mig inte ett dugg för att det kommer visa sig även på tävlingsplan. Det jag måste minnas med honom är att ta mig ut och träna i nya miljöer, eftersom han tappar tempo när han inte känner sig hemma.
Boo får haka på brorsorna. Nya tränings-Boo är omättlig och vill bara mera. Kanske kanske kanske kan hon få tävla viltspår även hon under nästa år. Träna rally och tricks känns annars som det rätta för henne. Och så fortsätta den fantastiska BAT-träningen förstås.
Jo, 2013 känns redan som det kommer bli ett superår! Vi är hemmastadda på gården, kursverksamheten har börjat ta fart ordentligt, mina hundar är fantastiska och ptja, det är inte så mycket att gnälla över helt enkelt. Som min vän Anniken brukar säga: Livet är inte det sämsta man har.
