Det har varit ett par ganska turbuldenta månader, träningsmässigt, sedan jag skrev senast. Gip och jag har börjat satsa allt mer på agilityn och allt som oftast har vi en bra känsla där, men ibland vill det sig inte alls. Jag står ganska mycket utan plan och vet inte riktigt hur jag ska tackla problemet. Ibland har vi världens bästa känsla, i vardagen har vi en otroligt fin gemenskap, och det är oftast väldigt bra samspel oss emellan. Men så ibland så känns det åt skogen. Sedan jag skrev senast – i mars… – har det hänt massor. Gip och jag var tillbaka på freestylekursen två veckor efter och det kändes bättre gång två, men sedan dess har jag inte tränat något alls på vårt probram. Tappade sugen helt faktiskt. Vi var och vallade för Karin Söderberg och det var en riktigt wow-känsla. Det gick rent ut sagt kanonbra. För hunden i alla fall – jag kunde inte hålla mig på fötterna på grund av snömodd och ojämn mark. Att jag drattar på rumpan är typiskt en sån sak som Gip tycker är obehaglig i vanliga fall, men i vallningen bryr han sig föga utan kan fortsätta i samma lugna och fina stil oavsett. Utmärkt! I slutet av april var vi i Torsby och gick kurs för Siv Svendsen och det var riktigt roligt. Dock zoomade han ut under slutet av första dagen, och jag fick panik. Dag två skötte jag mig bättre (kortare pass och inte släppa fokus på Gip en sekund) och då gick det bättre. Och så nån gång däremellan var vi på läger i Halmstad och tränade bland annat agility – något som Gip verkligen gillar. Och jag bestämde mig för att ge det en chans (chans nummer 39243 dårå…). Vette tusan om JAG tycker det är så roligt egentligen men allt för att peppa min fina kompis. Och häromveckan så zoomade han ut under agilityträning med Cecilia Svensson och jag bröt ihop totalt. Så nu är det en plan jag behöver. Den här fine killen har så galet mycket potential, han är den snällaste och roligaste hund jag känner, han är snabb som en vessla när han sätter den sidan till och jag måste bara lära mig hur jag ska locka fram hans bästa sidor alltid. Det är synd och skam att låta en sån här stjärna strutta omkring till ingen nytta alls (mer än att förgylla våra dagar och vara världens bästa kollega).
