Idag har de båda vuxna hundarna (var på väg att skriva pojkarna, men de är ju tre nu!) varit på återbesök hos Annika Falkenberg. Vill skrämde slaget på mig i lördags genom att inte stödja på höger bak när han legat i bilen en stund, och jag var glad över att ha återbesöket idag. Annika tyckte jag hade jobbat på finfint med honom, och att jag lagt mig på en bra nivå (förra gången hade jag tränat honom lite väl mycket så att han hade byggt muskler för snabbt). Hon kunde gå vidare i sin bearbetning av honom och en förutsättning för det är att jag gjort vad jag ska. Så det kändes bra. Hon sa att det var trist med hältan i lördags, men inte jättekonstigt. Att det var på andra benet jämfört med i somras sa hon var positivt – det är ju i själva verket där problemet suttit, bara det är i somras hade det gått så pass långt att hans muskler i höger användes så dåligt att vänstersidans muskler blev överansträngda och därför satte sig hältan där. Kort förklarat. Däremot ska jag även fortsättningsvis vara varsam med att träna fritt följ, utan i stället träna stadgeövningar där ryggen (varitfrån problemen stammar) ska vara helt rak. Jag kan dessutom träna alla möjliga fartövningar och egentligen allt utom fritt följ. Trist, men det finns ju en hel del annat att göra, och förhoppningsvis kommer det fria följet vara ett bättre sådant när han är okej i kroppen igen.
Om Vill mest ligger och frustar och flåsar och piper och sprattlar och sjunger och frågar MIG vad fasen Annika håller på med så beter sig Gip naturligtvis helt annorlunda. Han går med på allt så länge han känner att han har kontrollen och han kollar med Annika vad hon gör. Honom kan man inte bara placera rätt utan han måste själv göra rätt med lite guidning. Fascinerande! Han kändes fin och färdig, och jag ska bara fortsätta göra hans grejer som uppvärmning. Bra! Jag fick ytterligare övningar att göra hemma, framförallt med Vill men om jag vill med båda, och återbesök först om två månader.
