Det finns bara en sak som Gruset verkligen avskyr och det är kloklippning. Han har, ända sen han var liten bebbe, ryckt och sprattlat och jag har därför råkat klippa honom i pulpan flera gånger. Jag som var så glad över att få en hund med genomskinliga klor (han har bara en svart – mot Boo som bara har kolsvarta klor) så att det skulle vara lätt och klippa, fick en som det är tusen gånger värre än den svarkloade. Han tycker hantering är jobbigt över huvud taget, men jag får söka igenom honom, till och med känna på klor och trampdynor, kolla i öron och kolla ögon och tänder – men så fort klosaxen åker fram blir han stel som en pinne och trycker sig mot mig (ja, det är ju typiskt Gruset – han blir inte arg utan bara ännu mer mammig) och försöker gömma sig under min tröja. Skakar i hela kroppen gör han och han ÄR verkligen rädd. Jättejobbigt! Men så skrev Fanny om sina problem med Epic, och att det började lösa sig när hon belönade med vild kamplek. För jag har ju så klart försökt klicka och belöna med godis, men han nekar att ta vad jag än erbjuder. Så de senaste tre gångerna har jag belönat med bollkastning. Väldigt tidskrävande men effektivt, och nu är vi andfådda av skoj i stället av obehag. Första gången tog han inte bollen alls, men denna gången gick det snabbare för varje klo, och när vi klippt klart och jag sagt ”färdig” ( = gör vad du vill) så ville han leka mer! Annars har han gömt sig under sängen efter färdig klippsession och det har ibland tagit uppemot två dagar innan han slutat blänga misstänksamt på mig. Jag är också ytterligt försiktig och har svurit på att göra allt jag kan för att inte klippa i pulpan, även om det betyder lite långa klor. Jag avskyr långa klor, men jag avskyr att se min bästa vän rädd ännu mer.
