Gruset har inte varit sig själv den senaste veckan. Han har varit avvaktande och klängig. När han igår inte ville leka med mig blev jag riktigt fundersam. Han har skadat en sporre och varit lite knasig i magen, men han verkar pigg och glad för övrigt. Jag misstänker att jag råkat skrämma honom på något sätt men jag kan inte komma på vad jag har gjort. Han är den känsligaste av våra hundar på många sätt, vilket man kanske inte kan tro. Han tar väldigt illa upp och är väldigt misstänksam. Efter vi har klippt klorna kan han gå omkring kan han blänga på en i flera dagar. Så jag tror att jag har haft en taskig attityd, omedvetet, vid något tillfälle. Det behöver ju inte ha varit riktat mot honom, eller nån av de andra hundarna ens.
Hur som helst kan vi ju inte ha det så här, så jag tog med mig min bästis för att se om realtionen verkligen är knas. Det var den nu inte, utomhus lekte han på precis som vanligt och var på sprudlande humör. Däremot märkte jag en annan sak. Om vi leker och jag säger tack, och ställer mig i tävlingsmässig position direkt så kan jag få bli stående bra länge. Om jag tar ett halvt steg bakåt kommer han och ställer upp precis som jag vill. Vad betyder det? Jo, att jag har förstärkt hans passivitet med att ge honom en hjälp. Suck, att det ska vara så svårt! Så i stället för att jobba på leken så jobbade vi på ansvaret. Till min glädje minskade latenstiden raskt, och han gick från att ställa sig och glo på annat till att sugas mot mitt ben. Men nu är det detta jag måste hålla koll på. Ansvar och attityd får bli ledorden ett tag framöver.
