Tänk så härligt om det stuckit fram ett par skidspetsar längst ner i bilden…
Jag har köpt en kickbike som hundarna ska få dra, samtidigt som jag får bra motion. Den har inte kommit ännu, och dessutom är det helt fel underlag (snö), men jag tänkte att jag ändå kunde börja förbereda hundarna. Sagt och gjort, jag spände på Gip och Vill varsin dragsele (Boo fick ha sin vanliga – pg av hennes höfter måste jag rådgöra med en expert först om det är rimligt att hon ska få dra), satte fast expanderkoppel i mitt midjebälte och gick iväg. Gip är född draghund, han var nog husky i ett tidigare liv (skulle förklara snacksaligheten dessutom ;-)), och stretade på för kung och fosterland. Honom kommer jag behöva lära tydliga stanna- och saktakommandon, annars kommer detta projektet leda till brutna kroppsdelar och en matten i diket. Vill däremot måste lära sig dra, han har så hög belöningsförväntan att han går med ett öra mot mig hela tiden. Inga belöningar från mig i den selen med andra ord!
Vill hoppas att nåt skojigt ska hända. Kanske kommer jag sparka snö, ge en godbit eller ta fram en leksak?
Jag gick en av mina vanliga rundor, där halva vägen ungefär är i skogen, och en del över kalhygge – inte optimalt att träna där i nysnön, och det är dessutom inget ställe vi kommer kunna köra kickbiken sedan, men idag fick det duga. I den brantaste nedförsbacken, i det knöggligaste underlaget, lyckades de dra omkull mig. Till Vills stora glädje ”OBOY! Roliga matte!” Boos olycka ”Å nej, å nej å nej!” och Gips irritation ”Men för guds skull, du är så jädra långsam och klumpig, ska man behöva stå ut med detta, va?”… Nåja. Jag installerade appen Enomondo idag och mätte min runda. Om vi nu ska kalla det motion i stället för ”gå ut med hunden” så ska vi, haha. Inte långt, inte snabbt, men ptja, en början i alla fall.
