Norska Siv Svendsen är en sån där person som man blir glad av att bara vara i samma rum som. Faktiskt behöver jag inte ens vara i samma rum – hon delar frikostigt med sig av träningsfilmer och allt som oftast får man där höra hennes fantastiska skratt. Smittsamt så det förslår! Första gången jag träffade Siv var för några år sedan när jag bokat in mig på en dubbelkurs uppe i Torsby – två dagar med Vill och två dagar med Gip. Sedan dess har jag gått en elitsatsning för henne, varit på ett sommarläger och förra sommaren lejde jag henne till Motiverade hundar (dock deltog jag endast som observatör då). Nu var det så dags för min svartvita stjärna att få träffa Siv. Stärkt av förra veckans kurs med Maria Brandel hade jag stora förhoppningar på den här kursen. Kunde dock inte ana att det skulle bli SÅ bra! Som jag skrev förra veckan har jag haft lite svårt att få igång Tesla. Han är inte ovillig eller så, men det saknas liksom TRYCK i honom.
I Teslas första pass tränade jag enbart på att leka. Leka hett och vilt på ett sätt som Tesla gillar. Det betyder lång leksak, få jaga ifatt den, få halas in och sedan få vinna decimeter för decimeter. Redan efter första kvartslånga passet var jag genomsvettig – och Teslan mycket frimodigare. Under resterande pass hann vi träna kedjor, one-by-one-övningar, ingångar på plan och hela tiden med bibehållet fokus och fart. Hopp, apport, fjärr, runda, inkallning, kloss, fritt följ, läggande, rutan, hopp ut, lägga sig på avstånd, inkallning från ruta, höger apport var det vi hann med! Och detta är Sivs andra stora fördel: Bare gjör är hennes motto (okej, kanske inte officiellt, men det är det jag alltid tar med mig). Själv kan jag vara en försiktig general som helst inte gör om jag inte tror vi kan, men vad är det värsta som kan hända? Så länge vi bara skrattar och gör om ifall det blir tokigt, så är det ju ingen fara att testa, inte sant? Och ibland går det över förväntan – alla de små minidelarna Tesla och jag pysslat med går ju faktiskt att pussla ihop till finfina helheter!
De viktigaste lärdomarna från de här två dagarna: * Tesla kan! Han kan både springa fort, ta i och fokusera! *Använd leken ännu ännu mer! * Störningsträna!
På måndagskvällen tog jag min trötta lekamen och åkte iväg på träningstävling på Kungsbacka BK. Vill, som legat och laddat i buren hela dagen, fick köra igenom alla elitmomenten. Målet med tävlingen för hans del var att se om jag kunde hålla igop honom (hålla honom tyst och ändå engagerad) samt att prova på upplägget med två ringar. Vill var superdupermegapepp och HELT TYST! Det är ju knappt man tror det är sant, men trots kommendering och tävlingsupplägget så fixade han det. Han fick rikligt med belöning inne på plan och jag hoppas verkligen detta är ett trendbrott. Moment för moment då? Ptja, han KAN ju inte alla elitmomenten, men några ord kan jag väl skriva:
Fritt följ: ett roligt ff, där jag inte fegade ur utan tog alla delarna – och Vill faktiskt klarade det riktigt hyfsat. Vi har massa detaljträning kvar innan vi har ett helt elit-ff, men det viktigaste var attityd och ljud, och där satte vi det! Bara jobba på!
Z: haha, jag har funderat över varför alla tycker det är så svårt att gå ett Z, men efter första konen vände jag åt fel håll, vilken blunder! Vill kan inte skiftena så de gjorde jag inte, men efter att ha vänt om så gick jag i alla fall resten rätt. Måste öva gå på linjen!
Inkallning: här hade jag gett TL i uppdrag att kasta bollen när Vill börjat springa, men det blev ett litet missförstånd och hon kastade fel boll (nån annans). Vill är ju lite känslig för sånt så han blev snopen. Jag fick göra om och då tvärnitade han, och fick rätt boll. Detta är helt klart vårt svåraste moment, jag lyckas inte få honom att förstå att det är tvärnita han ska göra om han inte vet att där ligger en boll.
Rutan: Konskicket har vi bara tränat de senaste dagarna och jag har tyvärr blandat in både rutan och dirr-appen, så Vill visste inte vad han skulle göra, han ställde sig alldeles för långt ifrån, men jag ville inte bråka med det eftersom han faktiskt inte kan det. Sedan blev han tveksam på uppgiften – han letade apporter, alternativt att han trodde att avspärrningsbandet var ett rutband (han skulle springa parallellt med bandet), så jag fick kommendera honom flera gånger innan han sprang in i rutan. Väl där la han sig och låg stilla (bra, det har vi ju jobbat med), för att sedan komma fint på inkallningen.
Därefter var det ring två.
Apportering med dirigering: Bättre konskick, men sen sprang han till mittenapporten. Jag kunde stanna honom, han tog min omdirrigering bra, hämtade rätt apport och kom in med den fint. Det är jag nöjd med! Måste ju träna dirr-app.
Hoppet: inget att säga nåt om, det gjorde han bra.
Vittring: inga konstigheter. Han gick över rätt innan han tog den, så det måste jag träna.
Fjärr: Jag fick ge två dubbelkommandon, men annars så bra som han i dagsläget kan.
Efter Vills runda sprang jag till bilen, plockade ut Tesla och gick direkt in på plan. Tesla hade – så här – stora ögon, såååå mycket att titta på. Det pågick ju massa precis bredvid (alla de andra klasserna) och eftersom jag kört Vill så hade han inte haft en chans att få spana in läget. Svårt att få honom att följa med mig runt (ryggen åt det spännande). Jag körde en jaktinkallning och han sprang som en dåre rakt in i leksaken och lekte superfint. Så är ändå väldigt nöjd! Och att han orkade efter en hel dag på kurs! Han håller minsann på att förvandlas till den superhund jag vet finns där under pälsen! 😀
Bilderna är tagna av Anette Lindgren, en av de trevliga människorna på Siv-kursen!
