Archive | Aktuellt RSS for this section

Varmt välkommen Ditte!

ditte-16-nils-h

Stora, fantastiska, roliga nyheter! Från och med i höst kommer Ditte Andersson att hålla kurser här på Motiverade hundar! Ditte kommer smygstarta i november med en kurs i vardagslydnad och nästa termin kommer det fyllas på med allt fler kurser. Känns otroligt förmånligt och roligt att kunna välkomna en så rutinerad, duktig och omtyckt hundinstruktör hit!

abby_i_kn_med_piggy

Så här presenterar Ditte sig själv:

Jag heter Ditte Andersson och är utbildad hundinstruktör. Jag bor på landet i närheten av Motala tillsammans med mina två hundar Abby och Magic. Nytt för hösten 2016 är att jag är på gång att flytta till Bottnaryd och kommer börja jobba hos Motiverade Hundar och Jessica Mann. Jag har jobbat som hundinstruktör sedan 1999 men hundintresset började långt tidigare.

Jag håller kurser i valpträning, unghunds- och vardagslydnadskurser, och tävlingslydnad med flera. Jag håller även kurser i framför allt tävlingslydnad på andra orter. Jag jobbar även med privatträningar, fra i tävlingslydnad, vardagsrelationen, aktivering, blodspår etc.

Med mina egna hundar tränar jag tävlingslydnad, jaktapportering, trix och konster, nosarbeten m.m.

SONY DSC Hundkurs-2014-3

Nu ser jag fram emot ett härligt samarbete på en ny ort.

 

Ditte smygstartar med en vardagslydnadskurs redan nu i november. Klicka här för att komma till infosidan! 

 

vm_2011_ztat_sitt

Jaktläger!

13516571_10155054019649358_1115672979320738679_n

I helgen som var, var jag och Vill på jaktläger i fantastisk miljö, fantastiskt sällskap och i ett fantastiskt arrangemang! Sjöön utanför Borås var platsen, och Klickerförlaget/Apportering till vardag och fest-gänget var det som anordnade. Proffs! Anna och jag, samt Vill, Tesla, Alice och Majken delade stuga och trots sömnbrist, knottinvasion och regn så var det bara kul! Första natten sov vi, nej, tillbringade vi i en husbil, där varje andetag från hundarna fick världen att gunga. Tack vare fantastiskt generösa medkursare (som också, av andra anledningar, sovit dåligt) fick vi byta till ställets lyxigaste stuga. Eftersom jag inte funkar om jag inte får sova så är detta en big deal!

Nåväl, över till hundträningen! Vill har tränat jakt ganska sporadiskt i sitt liv. Inte för att han saknar talang, tvärtom, utan för att jag satsat på annat och framförallt saknat jaktträningskompisar. Tack vare att Sara (som också var på lägret, yay) köpt sin lilla spanielkorsning Trixa och förvandlats till jaktnörd så finns nu bästa träningssällskapet på nära håll.

13592191_10155053908609358_869635799038321144_n

Lägret höll högt tempo och vi hann med allt möjligt:

Avlämningar vid vatten Här var fokus att inte skaka sig innan avlämning, och att skicka hunden mellan två människor och lära in kommandot “skaka”. Vill fick lägga stor fokus att komma i lugn sinnesstämning trots att det plaskade och badades runtomkring. Oerhört nyttigt!

WT-station Upplägget var: stadga/hälsa på “skytt”, fotgående efter skytt, stadga när en dummy kastades in i skogen och föraren fick hämta, markering bortanför stället där föraren plockat dummyn. Svårast var helt klart att springa förbi stället där jag varit och grejat. Vill är extremt nyfiken på allt jag gör, så det kunde jag ana. Första försöket blev lite väl svårt, men vid andra försöket sprang han snabbt förbi till markeringsplatsen. Han fick söka efter dummyn som låg i sly och gyttja, och då tog han en lov tillbaka för att undersöka – men kom på sig och fortsatte jobba. Resten klarade han superbra. Duktig kille!

Avlämningar land + vilt Här jobbade vi mest med att gripa snabbt och hålla fast även sånt som har en sladdrig form (sånt som kan tas för leksak). Med omvänt lockande håller han jättefint, så jag ska gradvis banta bort den hjälpen. När vi kom till viltet (passets sista lilla stund, tyvärr) så var fåglarna ganska soggiga (många hundar, och regn). Vill grep dock (återigen <3 omvänt lockande!) allt utom kaninen. Första gången han såg en sån, och jag fick stressa på lite. Efter lite uppmuntran höll han den dock snyggt. Har köpt kanin nu för att träna, men det kommer inte bli nåt problem. ;-)

Fotgående Fotgående eller meditation, det är frågan. Vill har ju nästan bara tränat lydnadsfot, men detta passet var så otroligt smart upplagt och passade oss perfekt, så det tog inte lång stund innan han gick superfin jaktfot, lös med störningar. Vi gick och gick och gick, i en stor cirkel. Inga belöningar (eller knappt några belöningar i alla fall) utan bara gå. Sååå behagligt! För Vills del kunde jag redan passet efter använda detta för att lugna honom. Runt på cirkel, trampa i hälarna, händerna i fickorna och gå. Till och med när vi försvårade med att blanda in vatten och stenkast i vatten så höll han sig i skinnet.

Sök Första passet dag två och vi fokuserade mest på närsöket. Vi satte hunden, vittrade en yta med en tennisboll och blåste närsökssignal. När hunden letade bra så smög medhjälparen in bollen i söket när hunden inte såg, och vi fick på så sätt ett lugnt, långt och noggrannt sök. Kanon! Kombinerade detta med att stå på längre avstånd. Större sök hann vi inte med, men detta var kanon för Villson!

Grid work Aaaaaah min strukturhjärna njuter av slika ting! Grid work betyder helt enkelt att man gör upp ett gigantiskt rutnät av tex staketstolpar (för att ha riktmärke) och skickar hunden på markeringar och sök i varierad svårighet. Allt från gräs-väg-gräs till gräs-väg-gräs-skog och så det som gjorde mig lyckligast på hela helgen: det fiiina långa skicket på gräs-litet vattendrag-gräsmatta-större vattendrag-hämta dummy på en ö och tillbaka igen. Wow, vilken hund jag har! Önskar jag fått det på film.

Dirigeringsrotation Stationer med dirigeringsövningar, där vi baklängeskedjade en, framlängeskedjade en och en var en övning vid vatten. Intressant med bak- resp framlängeskedjan. Vill verkar ha mycket lättare för framlängeskedjning. Det är ganska förvånande med tanke på hur noga han är med att ha all info. Men här verkade det bara störa honom.

Stoppsignal land + vatten Att påstå att både jag och Vill (och speciellt jag) var svintrötta här är ingen överdrift. Haha, har inte ens något att säga om denna stationen, mer än: jobba på.

Störningsträning Aaah, Vills paradgren. Han är ju så sinnessjukt störningstränad att jag inte riktigt vet vad som skulle få honom att brista. Jo, det vet jag: vatten. Men allehanda bollar och dummys och ljud och lock är no problemo för denna påg som går BEAST MODE på störningar. Självklart älskade vi denna stationen pg av BÄST. Haha!

Scurry En tävling i lag där man dels skickar hundarna på sök och dels får en markering var 30 sekund oavsett vad som händer. 12 sök och 12 markeringar, 6 minuter. Jag ville låta Vill vila inför tollingen så jag tog ut Tesla att praoa som retriever. Och oh my god! Han kan ju inget om stadga eller om att vänta på sin tur, eller att söka vidare trots att annan hund springer mot markeringen. Han bara tokrusar, men jävlar vilken arbetsglädje. Trots att han gjorde lite dumma saker som att försöka sno dummyn från en seriös labbepojk så blir jag överlycklig över att se honom ge järnet. Och att han kunde apportera grejer, hade jag ingen aning om. Får bli brukset för den svartvita tror jag!

Valfri träning (tolling) Helgens sista övning var valfri, och eftersom vi faktiskt var 6 tollare (av 24 hundar) så fick vi till en hel tollinggrupp. Sååå kul! Jag hade med nät och vi fick testa på hela kedjan: ansmygning, tolling (tre ggr/sida), skott och markering på vatten. Vill var väääldigt uppe i varv (mer av tollingdelen än av markeringen), men med omvänt lockande (har jag sagt att jag äääälskar omvänt lockande!) så fick jag honom att ligga lugnt (lugnare) innan kast. Skitskoj!

13529142_10155056973699358_5873598678474602024_n

Jag har filmer på flera av delarna, som jag ska försöka få in (blir nästa inlägg dock).

TACK till grymmaste Elsa, Lena, Åsa och Lisa! Vi ses ju förr – men även nästa år!

Så. Ja, vi ska satsa på jakten, helt klart. Jag ska ta lydnadschampionatet med Vill detta året och sedan lägger jag nog lydnaden på is ett tag med honom och satsar på jakten. Jag hinner inte allt med alla hundarna helt enkelt. Vi har ett prova på tollingjaktprov på specialen i augusti inbokat, samt två prov i september. Ska bli döskoj!

Åh! Ni minns hemlisen jag pratade om förra inlägget? Ingen hemlis längre! Sååå stolt och nöjd och tacksam – men mer om det senare!

13590302_10155051493339358_630616612288264277_n

Det händer grejer

IMG_7995

Gissa vilka som väntar på sin tur i fårhagen – och vem som är måttligt intresserad?

 

Ja, jösses vad det händer grejer… Nästan så det känns lite overkligt emellanåt. 2016 har så här i dryg halvtid inneburit så mycket nytt och så mycket roligt!

IMG_7590

Salukin Adam på aktiveringskurs.

IMG_7608

Utöver mitt stora och fortfarande hemliga projekt som tar min MESTA tid, så har jag hållit en hel radda fantastiskt roliga kurser. Kurserna har varit ganska få under första halvåret. En valpkurs, en aktiveringskurs, en trickskurs och en lydnadskurs är allt jag hunnit med.

IMG_7239

Borde vara förbjudet med border collie-valpar!

 

Dessutom har jag hållit tre av fem tvådagarstillfällen på min instruktörskurs i specialsök.

IMG_7334

Hella på instruktörskurs.

IMG_7076

Yay på instruktörskurs.

 

Och en från valp till stjärna-kurs, några heldags specialsökskurser och ett par helger med blygerkurser. Några externa helgkurser har jag också hunnit med. Och så har jag hållit en onlinekurs i specialsök i Klickerkloks regi, vilket satte mina tekniska kunskaper på prov – men gav mersmak! Okej, det kanske inte är så lite ändå.

IMG_6962

Ulrika och Nicci på trickskurs.

IMG_7882

Lisa och Molly på aktiveringskurs. Sista tillfällets femkamp: balansera boll på sked!

IMG_7711

Rut på aktiveringskurs. Sista tillfällets femkamp: köttbulleslalom.

 

13576323_10153939819423218_1306691082_n-001

I dagarna har jag och Jenny Marek dessutom lanserat ett helt nytt utbildningsupplägg. Vi slår våra påsar ihop (lugn, Motiverade hundar kommer leva kvar som vanligt!) under namnet Attityd Hundkunskap, och kommer under 2017 erbjuda en supernördig, superrolig, superbra helårsutbildning i fyra steg.

IMG_7116

Linn och Yay på instruktörskurs!

Går du ett eller två steg blir du en kunnigare hundägare, går du tre steg blir du instruktör och går du alla fyra blir du beteendeutredare. När Jenny kontaktade mig och föreslog samarbetet tog det mig ungefär fyra sekunders betänketid innan jag hojtade JAAAA och så här några planeringsmöten, massa tänk och en bra bit på vägen så känns det minst lika bra.

 

IMG_6472

Vill och Norah – Sandy och Annie i musikalen Annie!

Annieposter

Vill har debuterat eliten, tävlat rallylydnad, tränat en hel massa jakt och ska om några veckor tävla heelwork to music. Men det roligaste vi gör är ändå repetitionerna med musikalen Annie. Det är utmanande att få honom att träna med någon annan än mig, och det i en miljö så olik den vanliga träningsmiljön. Men vi provar, tänker, provar igen och har nu, lagom till sommaruppehållet, kommit en bra bit på vägen. Jag är så förbaskat stolt över min superstjärna!

IMG_6531

Charlie och Vill som båda spelar Sandy.

IMG_8118

Gip har blivit nykär i träning! Vi har så förbaskat roligt ihop just nu och han är pepp och glad. Så pass att det går att gå in och styra i detaljer och vilja ha resultat. Älsk! Vi har blivit uppflyttade i trean, och har startat två gånger (utan färdiga moment, för att testa att ha kul på tävling), och han känns som en riktigt fin tränings- och tävlingskompis. Han har dessutom fått prova på rallylydnad och han hälsar att det är det roligaste han någonsin gjort. Jag hade egentligen bara tänkt prova det med Vill (som hälsar att det är JÄTTEKONSTIGT att vi går kringelikrokar och sitta framför och att jag pratar med honom) men insåg snart att det är Gip som är rallyprinsen i huset! Förbaskat kul.

IMG_8171IMG_8221

Han har också varit på vallhundskurs – med Anders som förare! De var så duktiga att jag blev helt varm i hjärtat. Jag hoppas verkligen Anders kommer vilja fortsätta valla med Gippen.

IMG_8251

Tesla utvecklas mycket hela tiden, som den unga hund han är. Jag jobbar hårt med att hitta hans knappar. Han är inte en hund som anstränger sig i onödan, han älskar livet men vet att mister man en chans på en gotta eller lek står där tusen åter. I träning gör det honom svår, han tränar GÄRNA, men springa sitt snabbaste eller vända ut och in på sig för bollen? Njäää. Det är ju den här personligheten som gör honom FANTASTISK i vardagen. Stencool, vänlig, lugn och trygg. Sommaren ägnas åt att lära Tesla tigga kreativt, det vill säga vi tränar tricks och shaping där han får tigga till sig aktivitet. Och så har jag begränsat utbudet på sköjsigheter som inte kommer genom mig. För om man har åttiosju leksaker, två stenskojiga brorsor och fri tillgång på köttiga ben så kanske man inte, om man är en Tesla, inser att man får jobba lite ibland.

IMG_8152

Han har dessutom varit iväg på tio dagars bootcamp hos Minou Green. Där tränade han vallning och framförallt kunde Minou lösa upp en del spänningar och frustration som jag inte fixade jobba med själv. Nu på morgonen har vi haft pass nummer två här hemma på egen hand och det känns jättebra.

IMG_7447

Gip tränar nose workens utomhussök med extremstörning av Vill. ;-)

Sammanfattningsvis är hundlivet på både privat och professionellt plan väldigt väldigt bra just nu! Om man bara kunde önska några fler timmar på dygnet och fler dagar i veckan och ork att utnyttja den extra tiden så vore det kanon.

IMG_8015IMG_8031

Att träna upp en känsla, sammanfattning från en tävlingshelg

I helgen som var tävlade jag tre hundar, fyra starter, på tre dagar. Eftersom jag tävlat ganska lite tidigare, och aldrig ens två starter på en helg så var det lite av ett test. Jag ville se om jag kunde skifta fokus från den ena hunden till den andra, om jag skulle orka och om det skulle kännas kul. Jag hade helt olika mål med starterna dessutom. Gip fick tävla två gånger (jag efteranmälde honom på lördagen till tävlingen på söndag, då jag också skulle starta Tesla, så det var inte planerat från början). Han har känts så otroligt fin i träningen senaste tiden. Inte alls så där hetsig som han har en tendens att vara, och inte heller låg vilket han varit historisk, utan pepp och faktiskt ganska seriös. Vår relation har blivit bättre, och han är tåligare. En del hundar är mogna när de är två – andra när de ska fylla sex. ;-) Den största förändringen är nog att jag har börjat tro att han kan, att jag säger till honom att sluta larva sig, och att jag tränar honom lite mer som jag tränar Vill (attitydmässigt, de behöver fortfarande helt olika sorts träning). Spänningen var stor på att se om han kunde ha med sig detta in på tävlingsplanen. Förra tävlingen kändes det ju som det började släppa, men var det bara tur? Han har inte alla momenten klara i trean, så jag hade inga tankar på några poäng, utan det var bara attityden jag ville testa av. Attityden och vittringen som jag bråkat nåt enormt med senaste tiden. Han är ju stensäker på nosdelen, men när jag la till apporteringen så tog hans föremålsintresse överhanden och han plockade hejvilt och glömde lukta. Och som den hund Gip är så har det varit svårt att nå fram och lyckas kommunicera vad jag ville. Efter ett tips så sent som i måndags fick jag dock snurr på det, men om det skulle hänga med ända till tävlingens näst sista moment var väl ändå högst oklart.

Jag var på plats lite för tidigt – den plötsliga sommarvärmen påverkar Gip en hel del, och jag var rädd att han inte skulle orka. Tog in och ut ur bilen flera gånger, och han kändes pepp. Gruppmomenten var stabila, ingen oro och ingen tendens att tappa uppgiftsfokus. Gött! Och programmet var som en dröm! Nä visst, han _kan_ ju inte allt, och utifrån (och poängmässigt) var det säkert inget att hurra för, men jag visste ju vad jag letade efter. En pepp men inte hetsig hund, en tyst hund, med fokus på uppgiften och varken en frustande cirkushäst eller en segpropp. Och jag fick just detta! Att han sedan dessutom fick åtta på vittringen (med kommentaren att han nosade lite länge (!!!)) var ju helt otroligt bra. Så så så nöjd!

Att jag efteranmälde till söndagens tävling berodde helt på att jag inte kunde tro att det var sant. En gång är ingen gång, men två gånger är en vana – eller hur. I söndags var det stekhett. Nästan 30 grader på tävlingsplatsen, och det påverkade naturligtvis hundarna. Gip orkade (?) inte sitta hela sitt i grupp utan la sig, och jag suckade inombords. Men bestämde mig att genomföra tävlingen i alla fall, jag måste ju få testa. Och lyckan när han går ut och gör en massa bra saker (inklusive vittringen!), och känns lika fin och pepp som på fredagen. Det är sån jävla seger! Trots nollad sitt i grupp och en hel del dumma missar fick han till och med bättre poäng än på fredagen. Långt från förstapris, men det var inte heller målet. Det känns onekligen ironiskt att jag så många gånger (inklusive i fredags) fått kommentaren att det säkert går bra, att jag har det enklare, att det är lite mer räkmacka – för att jag har en border collie. Nej, han är inte någon enkel hund, den lille Gip, men när han är bra då jäklar är han bäst!

På lördagen startade jag Vill i eliten, och om det vill jag inte säga något alls. Han har varit skadad (igen) och tränat alldeles för lite, och det går inte med den hunden. Han var förhållandevis tyst i fria följet, och det tar jag med mig, men resten stryker vi ett streck över. Världens gladaste hund, förstås, och han är övertygad om att han är bäst – vilket han så klart är. En hel hög med köttbullar och massa lek med bollen bevisar ju det. Han kan ju inte lastas för att han inte tränats nog!

Och så den lille Teslans debut! Så spännande att se hur han skulle vara på tävling! Varmt och lång väntan (Gips klass och tvåan låg före), men Tissel var på sitt vanliga godmodiga humör. Hunden bredvid störde honom på platsen så jag fick ge två kommandon för nedläggandet – men när samma hund reste sig och gick till matte så hade han ändå klart för sig vad han skulle göra. Han satt snällt på tandvisningen. Han gjorde alla moment ungefär så bra som han kan dem – utom ställandet. Ställandet som är hans paradgren! Det moment som jag litade mest på skulle funka. Det nollade han – men jag tar på mig det. Dängde i med ett STÅÅ som väl fick hundarna i bilarna att ställa sig upp, men som på nära håll fick Tesla att tvärnita – och sen sätta sig. Naj!

Supernöjd med attityden och att han faktiskt var precis som på träning, och det är ju det viktigaste. Även om det så klart varit kul med ett förstapris. Andraplacering blev det i alla fall, så vi fick träna på att stå på pallen. På lördag är det dags igen (jag fick efteranmäla honom) och då ska jag försöka vara lite normal i min kommendering, hehe.

Jag då? Jo, jag är faktiskt ganska nöjd med min insats på i alla fall tre av tävlingarna. Vills tävling kändes i efterhand helt onödig, jag borde förberett honom bättre, men huvudsaken att HAN inte vet att jag känner missnöje. Klart att det finns en enorm förbättringspotential även vid de andra starterna, men jag höll ihop, höll oss i bubblan och skötte mina uppgifter ganska bra. Var helt utmattad i måndags efter anspänningen, men faktiskt – det är ju kul att tävla! Trevlig stämning, trevliga medtävlande och förstås mina fina lagkamrater som jag är så glad i. På söndagen var Ida med och det var ju en himla trevlig bonus. Summa summarum: kommer nog dröja tills jag kör en sån här mastodonthelg igen, men tävla är ROLIGT!

Vill man så kan man

villfokus

I helgen är det äntligen dags för mig och Vill att bli av med elit-oskulden! Åh det ska bli så roligt! Nästan lite högtidligt, faktiskt. Tack vare Vills skador och det däringa livet, kommer premiären senare än planerat, och vi är inte riktigt färdiga ännu sedan vilan i vintras. Nåja. Målet för dagen är att gå ut och ha kul, klarar vi oss utan nollor blir jag glad, men poängen är inte det viktiga, denna gången.

Det finns alltid en röst inom mig som viskar att jag ska stryka mig. För inte kan väl jag? Och ska man verkligen tävla innan man har minst tolvor på träning? Ptja, inte vet jag. Om Vill gör precis allt han kan, och om jag gör mitt allra bästa, så har vi säkert chans på poängen, men OM är ju inte något man ska förlita sig på, speciellt inte på tävling. En av Vills styrkor är att han aldrig blir låg eller ledsen, så en tävling även om den inte är perfekt är då rakt inget som får någon negativ inverkan på hans känsla. Jag tror jag har en väldigt klar bild över våra svagheter och styrkor, och den viktigaste styrkan är ju att vi har så jäkla kul ihop. Och det ska vi gå ut och ha i helgen också! Vill man så kan man! 

547267_10152233027559358_614225856_n

Äntligen!

IMG_1786

Efter förra tävlingen med Gip, för nästan ett och ett halvt år sedan, kände jag bara näe. Varför lägga så mycket tid och energi på något som bara blir pannkaka? Så Gip har fått träna agility, och valla och vi har varit iväg och tränat sök – och lattjat lite brukslydnad. Nån gång ibland har han fått gå lite fritt följ och springa till en ruta, och långsamt var det som nåt hände. Är det möjligt – börjar han bli vuxen? Efter att ha gjort en kanonfin träning med bästa nördgänget i Göteborg för några veckor sen så tänkte jag att vi nog skulle ge det en chans. Sagt och gjort, anmälan till tävling skickades iväg och ett par veckor senare, i lördags, var det dags. Och ÄNTLIGEN fick vi vårt förstapris, ÄNTLIGEN var vi samspelta även på tävling och ÄNTLIGEN hade vi roligt båda två utan att det flippade ur och blev frustande cirkushästar eller operasångare på plan. Hurra!

Vi började med en platsliggning där hunden bredvid oss reste sig, matten ropade “ligg” och vovven satte av i hundranittio till henne. OMG. Gip såg besvärad ut, nosade lite och sträckte på sig (bort från hunden), vilket gav en poängs neddrag, men han låg kvar och han såg trygg ut i blicken när jag kom tillbaka. Bästa superhjälten! Efter det fick det gå hur som helst, kände jag.

Vi startade sist så jag hade gott om tid att belöna, och låta honom pausa en stund i bilen. Fria följet kändes bra! Han var med mig utan att sjunga arior, och utan att gå ner sig. Vi fick bara 6,5 vilket jag tyckte kändes lite lågt, men det är inte jag som dömer. Jag har en träningsplan för fria följet som jag ser fram emot att ta itu med.

Läggandet, 8,5 pg av ett DK vid uppsittet. Inkallning och ruta – två tior. Raketen fick visa vad han går för. Apportering 8 – “ljud”. Ja, hur blir man av med det där busmorret egentligen, det måste jag klura på. Apporten är det bästa Gip vet (nå, kanske slaget av får och frisbee, men på en god tredjeplats) och det är verkligen en belöning i sig att få springa ut och GROWLAnde plocka den roliga saken. Måste klura på detta, men tror jag har en idé. Värsta snygga apporteringen i alla fall!

Hopp över hinder – 8 och ännu ett “ljud”. Och så fjärren, som han gör så snyggt om han gör den. Men där han fastnar och ligger kvar och inte gör alls. Eller ja, han gjorde ju den, men med flera DK och trögt. Det blir det svåraste, tror jag för nästa klass. För ja, vi fick 6,5 och så 8,5 på helheten “Bra samarbete” och tillsammans blev det 166,5, ett förstapris och en förstaplacering! Jag är så glad så glad så glad!

IMG_6832

Snart 2016

Jag tänkte jag skulle sätta på pränt mina planer och mål för det kommande året.

Vill

Egentligen har jag bara en enda önskan och det är att få ha friska hundar. Som jag skrev i den deppiga årssammanfattningen har jag haft alldeles för skadade hundar detta året. Tyvärr ser det inte bra ut för Vill, två dagar före julafton var han åter hos veterinären efter att ha fått kraftiga smärtor i nacken. Jourhavande veterinär ansåg att vi skulle behandla det som ett diskbråck, med anledning av Vills historik (återkommande hälta och inget synligt på vanlig röntgen eller alla de prov som tagits). Så, sedan snart en vecka är han åter satt på Rimadyl och med extremt restriktiv rörelse. Vi pratar total stillhet inne och enbart toalettbesök i koppel ute. Pest och pina, förstås, men Vill tar det hela med ro.

Naturligtvis skjuts alla våra planer i sank. Ett diskbråck kommer sannolikt ta största delen av året att laga, och tiden från skada till full rörelse kan vara lång. Det är naturligtvis bara att vinka hejdå till drömmen om ett SM-deltagande, och att ens ha ett championat innan reglerna ändras (det vill säga innan 2016 är slut) är nog osannolikt det också. För han ska ju inte bara bli frisk, alla detaljer som tappas ska tränas in på nytt. Jag minns ju hur det var förra gången. Fan i helvete, rent ut sagt. Världens häftigaste hund, så här skulle det ju inte bli.

Jag hade dessutom planen att vidga våra vyer under 2016 och starta både i HtM och försöka träna jakt så mycket att jag kände att ett jaktprov kunde vara möjligt. Nu får vi väl se. Kanske kommer han aldrig komma tillbaka – kanske går det snabbare än jag ens vågar hoppas. Efter julhelgen, och efter vilan ska vi till ortopedveterinär. Sen vet jag förhoppningsvis mer. Just nu känns det bara så ledsamt och hopplöst allting. Och jag undrar vad jag kunde gjort annorlunda. Jag ger mina hundar allt det bästa – bästa maten, bra allsidig träning, är noga med upp- och nedvarvning, låter dem inte bli kalla när de är stilla, tar dem till sjukgymnast och veterinär och så vidare och så vidare… Tydligen räcker det inte. Eller också har jag bara en jädra otur – men då hoppas jag att det kan räcka nu.

Gip

Gip och jag har fått en nytändning! Vi var på sökträning strax innan jul och det var verkligen superroligt, helt Gips grej. Han älskar att springa, han älskar folk, att leka och skogen. Självklart passade det honom som hand i handsken. Gäller bara att få till träningspassen. Vi är anmälda till både en brukslydnadskurs och ett sökläger (och jag står i kö på ytterligare ett). Planen är att åtminstone starta apellen under året och om det går bra klättra vidare, sen om det blir sök eller spår som blir vår huvudgren det får tiden utvisa. TRÄNA sök så ofta det går i alla fall. Han måste dessutom göra ett BPH för att tävla bruks.

Vallningen går som alltid upp och ner för oss, just nu tränar jag mycket banor. Vi ska fortsätta träna för Karin Söderberg under året och kanske kanske kanske kan det bli ett VP.

Eftersom brukset innehåller så många delar så tror jag vi kommer hålla oss väldigt väl sysselsatta med det och vallningen. Och så håller vi tummarna att han får vara hel.

Tesla

Jag ser fram emot att börja tävla med Tesla under 2016. Det klickar mer och mer i både vallningen och lydnaden och han känns både mognare och mer tänd i träningen än tidigare. Drömmen vore att både hinna beta av lydnadsklass I, II och III under nästa år OCH göra ett VP. Men det kan vara att bita över för stort stycke – det är så svårt att veta med unghundar, mognad är ju inget som går spikrakt direkt. Jag har dock inte bråttom, när vi är färdiga så är vi. Jag ser fram emot att träna för Karin Söderberg även med Tesla!

Förutom lydnad och vallning ska jag träna en hel massa tricks med Tesla, han är en hund som verkligen behöver shaping och tänka själv. Detta tänkte jag återkomma till i ett eget inlägg. Dessutom ska han så klart HD-röntgas men utöver det hoppas jag vi slipper veterinärbesök.

Jessica

Ja, jag då, den tvåbenta delen i teamen. Jag har en hel massa planer för mig själv privat och för företaget och hundarna. Jag ska sätta upp mitt växthus och odla grönsaker, läsa mer böcker och tidningar, vara ännu mer i skogen, fotografera mer, skriva mer, fördjupa mig mer och hitta mig själv som tränare. Dessutom ska jag återuppta surdegsbakandet. Ja, en hel massa som inte direkt har med hund att göra, men också en hel massa hund, precis som vanligt. Och jag hann också besöka läkare ett par gånger för mycket – skadade knän, skadad fot, knäckt tand och allmänt blä. Det hoppas jag slippa under 2016.

Vågar jag hoppas på ett hälsosamt år på alla sätt?

 

Så klarar du nyår

Att nyårsafton och dagarna däromkring innebär ett formidabelt helvete för många hundar och därmed hundägare har förhoppningsvis inte gått någon förbi. De vilda djuren i skogen liksom hästar och många många andra djur och människor har en fruktansvärd tid att se fram emot. Att fyrverkerier för privat bruk borde förbjudas är vi många som tycker, men tills dess det går igenom så finns det några saker du kan göra för att underlätta.

Se till att aktivera hundarna så mycket ni kan DAGTID dagarna innan nyårsafton, och även på nyårsafton. Trötta hundar är oftare mindre mottagliga för skrämmande saker. Gå inte bara promenader utan låt dem jobba med huvudet – nosarbete (tex specialsök, Nose Work, spår eller leta efter godis i svår terräng, eller leta efter leksaker, tex).

Håll hunden KOPPLAD på nyårsafton, och helst dagarna före och efter (man vet aldrig när det smälls). Ha hunden i rymningssäker sele, eller halsband, eller båda. En hund som blir riktigt skrämd gör allt för att fly. Låt inte din hund bli en av alla dem vi ser efterlysta efter nyår.

Rasta hunden ordentligt tidigt på kvällen, och gå sedan inte ut med hunden förrän långt efter tolvslaget. Ta för allt i världen INTE med hunden ut och titta på raketer. Även om den var lugn förra året så vet man aldrig vad som kan hända.

Stanna INNE tillsammans med din hund under kvällen. Drag ner persienner och för gardiner, tänd alla lampor inomhus (så att blixtarna inte syns lika mycket), sätt på radio och teve för att stänga ute ljudet.

Strax innan TOLVSLAGET – ge din hund ett köttigt ben eller en aktiveringsleksak fylld med det godaste goda. Se till att tuggandet kommit igång innan helvetet brakar lös, och att det finns så det räcker genom hela oväsendet.

Om hunden blir RÄDD så visa att du finns där som stöd. Lämna inte hunden ensam att ta hand om detta (det vill säga ignorera inte). Mata med godis (till exempel mjukost på tub), klappa och lugna. Försök håll dig lugn själv. Du gör inte hunden räddare genom att visa att du finns där för den, tvärtom.

Om du hör smällar på avstånd dagarna före nyår så se det som ett TRÄNINGSTILLFÄLLE. Ge hunden godis/lek med hunden varje gång det smäller. Varje gång. Låt hunden tro att smäll betyder att det kommer godis.

Om du har en hund som du VET är rädd så finns det både receptfria och receptbelagda medel att köpa som kan lugna hunden och ta udden av den hemska. Adaptil, Calmex, Zylkene, Valeriana är några exempel. Prata med din veterinär! Tänk på att vissa av preparaten behöver tid på sig att verka.

FLY FÄLTET. Det bästa du kan göra om du bor i stan eller i villaområde är att ta dig därifrån. Antingen precis runt tolvslaget – sätt dig i bilen och åk ut på landet, kör längs motorvägen eller ta dig till en flygplats (där smälls det inte!) Spela musik och ät nyårsbuffén i baksätet. Ännu bättre är att hyra en stuga och bo där runt nyår, eller boka in sig på något hotell i närheten av en flygplats. Om du inte har möjlighet att göra något av detta så bygg ett fort inne. Se till att preppa med hundens bädd i källaren eller i badrummet. Se till att du har filtar och mys till dig själv – ladda datorn med en film och tänd några ljus.

Det viktigaste av allt: CHANSA INTE. Ta alla säkerhetsåtgärder på allvar. Även om du inte tror din hund kommer bli rädd, vara rädd så vet du inte. Ta hand om din bästa vän!

´Tis the season

IMG_5663-001

Dags att sammanfatta året som varit – och blicka framåt mot nästa. För ett år sedan hade jag precis fått hem Tesla och det här året har handlat väldigt mycket om honom, som det väl blir när en ny familjemedlem flyttar in. Allt har inte varit rosenskimrande, dagen före julafton brakade Tesla in i ett kompostgaller och blev halt. Jag vet inte om det var det som utlöste det, men några månader senare konstaterades det att han hade OCD, osteochondros, lösa broskbitar i bogleden. Han opererades först i april på ena sidan och maj på andra och sedan följde hela sommaren med rehab och vila. Inte alls vad jag ville med en ny valp, men huvudsaken är att han nu är helt frisk och dessutom inte tog någon som helst mental skada av att vila halva uppväxten. Tvärtom – maken till cool unghund! För några veckor sedan bröt han av en klo på framtassen och ännu mera vila, tratt och ett envist bandage som vägra de sitta där det skulle. Phu! Nå, klon är också helt läkt nu. Vi har ändå hunnit med att gå en hel massa kurser – Sikta mot stjärnorna för Mona Kjernholm, lydnad för Maria Brandel och Siv Svendsen x 2 för båda, vallhundskurs för Thomas Stokke och för Lena Karlsson – och vi har tränat massa. Mest lydnad, och lite för lite vallning. Tesla utvecklas fortfarande, och han börjar bli riktigt fin att träna med. Just nu riktar vi in oss på massa tricksträning för att få in lite spontanitet och initiativförmåga i träningen.

IMG_5700

Höjdpunkten med Vill har helt klart varit den långa svåra resa vi gjort med hans ljudande, ett projekt där jag både gråtit och blivit gråhårig fler gånger än en, men som till sist blev så bra att jag vågade tävla och vi lyckades få uppflyttningspoäng till elit. Han har dock varit hat till och från under året, och är just nu sjukskriven igen. Det är min största sorg just nu, att inte få köra min finaste vän så mycket som vi båda vill. Både veterinär och sjukgymnast tror att det sitter i musklerna och att han helt enkelt (?) är överansträngd/har en sträckning som inte läker. Jag oroar nästan ihjäl mig. Vill har dock hunnit med att träna MASSOR detta året. Vi har för första gången ingått i en fast träningsgrupp, som träffats varje tisdag och jag har verkligen känt mig privilegierad och tacksam över att få vara med där. Har dessutom tränat mer eller mindre regelbundet med de fina tjejerna på Elfsborgs BK, vilket alltid är en bra sak. Både Gip och Tesla har fått träning där på köpet. Bra!

IMG_5672-001

Gip har fått träna både massa agility (både med Ida och Sandra) och vallning och nu sedan några veckor tillbaka tränar vi på bruksmomenten. Vi har inte tävlat, inte gått några kurser men haft roligt när vi tränat. Jag tycker Gip har mognat betänkligt detta året. Han har också varit skadad under året, flera gånger dessutom. I maj sprang han benet ur led när jag stannade på en BK på väg till Malmö. Bara att ila iväg till Djursjukhuset – jag trodde han hade brutit ryggen först. Det skriket glömmer jag inte i brådrasket. Senare under sommaren fick han en pinne in i benet när han sprang i skogen och för bara tre veckor sen krockade han med en hund och knäckte två framtänder. Han gör skäl för sitt smeknamn i alla fall.

Nästa år – ja Nästa År får nog bli ett helt eget inlägg.

 

Tänka utanför boxen

trion

Jag är mitt inne i en hektisk period, med massa egen träning, kurser jag går och kurser jag håller. Roligt allting, så när på att Vill återigen markerar att han inte vill stödja på ett ben. Jag misstänker och tror att det beror på samma som förra året, när han helt enkelt var stel för att han belastar fel när han tränar lydnad. Jag kan erkänna att jag slarvat med massage och mjukgörande övningar, samtidigt som jag, som sagt, är mitt inne i en period med massa träning. Så otroligt korkat! Hade jag inte haft mina oroliga hökögon på mig så hade jag kanske inte ens upptäckt det, så jag hoppas jag hinner göra något åt det innan det blir värre. Och så lovar jag att aldrig mer slarva.

De två helgerna som passerat har jag hållit Blygerkurser, det vill säga kurser för rädda och osäkra hundar, vilket både betyder utåtagerande hundar och hundar som stänger av. Hundar som är rädda i möten med hundar och/eller människor och hundar som har helt andra rädslor. Oerhört bra helger har det varit. Intensiva som tusan, och det hade nos egentligen behövts minst tre dagar, och gärna längre, men alla delar är viktiga komponenter för att lägga ett pussel som kan fungera som grund för hunden, så det är omöjligt att skära. Responsen efteråt har i alla fall varit helt otroligt positiv! Så glad och tacksam att jag får göra detta. Och det är så spännande att få vara kreativ och lägga upp träningsplaner för så otroligt olika hundar. Hur hinner vi med att lugna/belöna hunden som går upp i stress så fort den ser en annan hund? Hur får man en studsig unghund att hålla sig på marken? Hur kan man träna hunden som reagerar på bilder av andra hundar? Eller hunden som är cool när den skjuts i skogen men flyr om man droppar en godis på en plåt? Rädslor är inte rationella och de ser verkligen olika ut från hund till hund. Att tänka utanför boxen är aldrig så angeläget som när jag jobbar med den här sortens frågor. Att anpassa sig och jobba individuellt med hundarna tycker jag är viktigt oavsett om det är en valpkurs, en tävlingslydnadskurs, specialsök eller blygerkurs. Hundar är så extremt olika och vad de går igång på och vad som får dem att sjunga kan man inte veta från början.

Min egen lilla Tesla är en hund som blir skeptisk. Han är inte rädd för någonting, men han vill att man motiverar saker för honom, vilket kan vara svårt med en hund. _Varför_ vill du att jag hoppar upp i sängen på den där sidan och inte den andra? _Varför_ vill du att jag går ut ur köket? _Varför_ vill du att jag lägger mig ner? Idag tänkte jag lära honom tricket att gå slalom mellan mina ben. _Varför_? blev reaktionen, inte så oväntat. Och eftersom jag inte kan förklara varför så blir min utmaning att lära honom att han tjänar på att göra som jag föreslår, och vara så smart i träningen att han tror han kommit på det själv. Enklare med Vill, där jag bara kan svara: Därför! om han skulle ifrågasätta något.

Till sist några ord om Gip: han börjar landa efter sin resa, och är mer sig själv igen. Vi tränar fortfarande väldigt lite som får upp honom i varv, och det ger resultat. Skönt!