Motiverade hundar

I helgen har jag haft besök av Ingerid (http://www.ingerid.no/). Förutom att hon höll i två temakurser som blev väldigt bra (fokus respektive kontaktfält) så hann vi också med lite träning. Mitt stora dilemma när det gäller agility är att jag å ena sidan har ett ridhus fullt med alla hinder + en border collie som är perfekt lämpad för agility och älskar det, och å andra sidan att jag inte tycker det är så kul. Eller så här: det är superkul när jag fattar men jag har gjort det alldeles för svårt för mig. Jag har lagt mig på en nivå där jag inte är, och har satt mig i situationer jag inte behärskar. Jag har gått kurser som lämpar sig bättre för någon som redan kunnat litegrann, och har inte kunnat göra något vettigt av det hemma. Det har lett till att jag tränat extremt lite agility – och bara detaljer, oförmögen att sätta ihop det till en helhet. Och så blir jag omsprungen (i dubbel bemärkelse) av såna som gått en hoppsan hejsan-kurs med hundar med betydligt mindre kapacitet än mitt lilla oljade Grus. Så Ingerids mål för igår var att jag skulle tycka det är KUL. Hon satte upp en liten bana och vi fick springa. Hopphinder och tunnlar. Och då visar det sig att all den där detaljträningen visst gett resultat ändå. Gip har massa fina kunskaper om agility – och vi sprang snabbt och hade roligt. Och plötsligt väcktes lusten igen. Det är ju så här det ska kännas. Inte som ett krav utan som något man längtar till.

Så. Jag bestämmer mig för att ge agilityn en chans till. Och jag får lov att börja från början, med detaljer, ironiskt nog. För om vi ska komma någon vart måste de ju fungera. MEN den stora skillnaden är att jag samtidigt ska ge Gip lite vingar – han ska få springa flera hinder på en gång, för att jag och han tycker det är roligt.

För att utmana mig själv ska jag posta vissa delar i filmform här på bloggen. Jag ska börja med nosduttarna för kontaktfälten. Jag lovar inte en film om dagen eller ens en i veckan, men för att visa att något händer. Att detaljerna sätts ihop i en helhet.

Däremot lovar jag att bara hålla på så länge det känns kul.

I helgen har jag haft besök av Ingerid (http://www.ingerid.no/). Förutom att hon höll i två temakurser som blev väldigt bra (fokus respektive kontaktfält) så hann vi också med lite träning. Mitt stora dilemma när det gäller agility är att jag å ena sidan har ett ridhus fullt med alla hinder + en border collie som är perfekt lämpad för agility och älskar det, och å andra sidan att jag inte tycker det är så kul. Eller så här: det är superkul när jag fattar men jag har gjort det alldeles för svårt för mig. Jag har lagt mig på en nivå där jag inte är, och har satt mig i situationer jag inte behärskar. Jag har gått kurser som lämpar sig bättre för någon som redan kunnat litegrann, och har inte kunnat göra något vettigt av det hemma. Det har lett till att jag tränat extremt lite agility – och bara detaljer, oförmögen att sätta ihop det till en helhet. Och så blir jag omsprungen (i dubbel bemärkelse) av såna som gått en hoppsan hejsan-kurs med hundar med betydligt mindre kapacitet än mitt lilla oljade Grus. Så Ingerids mål för igår var att jag skulle tycka det är KUL. Hon satte upp en liten bana och vi fick springa. Hopphinder och tunnlar. Och då visar det sig att all den där detaljträningen visst gett resultat ändå. Gip har massa fina kunskaper om agility – och vi sprang snabbt och hade roligt. Och plötsligt väcktes lusten igen. Det är ju så här det ska kännas. Inte som ett krav utan som något man längtar till.

Så. Jag bestämmer mig för att ge agilityn en chans till. Och jag får lov att börja från början, med detaljer, ironiskt nog. För om vi ska komma någon vart måste de ju fungera. MEN den stora skillnaden är att jag samtidigt ska ge Gip lite vingar – han ska få springa flera hinder på en gång, för att jag och han tycker det är roligt.

För att utmana mig själv ska jag posta vissa delar i filmform här på bloggen. Jag ska börja med nosduttarna för kontaktfälten. Jag lovar inte en film om dagen eller ens en i veckan, men för att visa att något händer. Att detaljerna sätts ihop i en helhet.

Däremot lovar jag att bara hålla på så länge det känns kul.

2012 är snart slut, och vilket fantastiskt år det varit! Den största förändringen är naturligtvis att vi flyttat hit och att jag äntligen äntligen äntligen startat upp Motiverade hundar. Men det är ju faktiskt bara halva året! 2012 började med buller och bång med att Vill flyttade in, och det har varit så otroligt roligt att få lära känna en helt ny individ. Han är fortfarande väldigt säregen, och helt olik de andra. Det har krävt en massa tänkande för att hitta rätt redskap att träna den lille retrievern, som blir het som glödande kol om man inte passar sig och som kan lugnas ner med lite lek och gasas upp med godis. Omvända världen! Jag har fått lägga ner massa tid på leken, lugnet och att kunna släppa matbelöningar med tanken. Han är en seriös hund, det finns liksom inget tid för massa blaj, utan han tar saker och ting på allvar, oavsett vad det är. När jag blev förtjust i hans moster Qvicka så var det just hennes seriösa sida jag tyckte var så intressant, och det är kul att få utforska den hundsidan ytterligare. För han är seriös i allt han gör, och att göra saker bara för att det är skojigt, eller halvdant, finns inte i hans värld. Han kan inte skita i nåt som han gett sig den på, och det är ju en egenskap som gör honom till en väldigt bra hund. Och medan Gip främst gör saker för att det är roligt verkar Vill göra dem för att det är viktigt. Och så klart för sin belöning. Det är lätt att glömma hur ung han är för han är så himla kompetent. Och det har han varit från första början.

Under 2013 ska jag lägga ner massa tid på att träna i olika miljöer med Vill, och störningsträna rent generellt. Vi behöver jobba på uthålligheten och att inte bli frustrerad om det dröjer till belöningen kommer. Kedjor och hela program. Naturligtvis finns hur mycket detaljer som helst att träna på också. Jag kommer lägga huvudfokus på jakten, lydnaden och viltspåret och ska tävla i alla grenarna under 2013. Jag satsar dock på lydnadsprov först i slutet av året – och kommer tävla i rallylydnad i första halvan. Jag vill också ställa ut honom några gånger till. Största problemet blir att hitta lediga helger till alla tävlingar.

Gip har transformerats helt under året, vilket jag berört flera gånger. Han är en riktig kompis och vi har bara kul när vi tränar. Mitt mål för 2012 var att han skulle bli mer galen, och det lyckades med råge. Tyvärr så visade det sig att mina tävlingsnerver har ett dåligt inflytande på det lilla gruset och det var ingen bra känsla på tävlingsplanen, förutom första gången då jag inte hade några förväntningar. Så det är mitt primära mål att jobba med under 2013, att få Gip att skita lite mer i vad jag skickar ut för signaler. Det gäller även andra hundar, förresten, och främst Vill: Gip har svårt att ta för sig och vill inte leka när Vill är med och väntar på sin tur (otåligt). Även Gip ska jag ta med mig mycket mer till oväntade ställen och träna med. Allt från inomhushallar och brukshundklubbar med massa andra hundar till IKEA-parkeringen och stadstorg. Han är oerhört situationsstyrd och förknippar platser och miljöer med viss aktivitet. Vi ska tävla rally och viltspår och träna massa lydnad och freestyle. Och så klart valla! När fåren flyttar in i vår kommer vi äntligen få möjlighet att utvecklas inom vallningen. DET ser vi fram emot.  Agility då? Vi får se. Å ja, och så det här: under 2013 ska jag ge mig den på att lära Gip gå fint i koppel. Fy så tråkigt det är med en liten stretis som tycker det är helkasst med koppelpromenader (vad är POÄNGEN säger Gip.). Men ja, det måste ju göras.

Jag hoppas att Boos höfter håller under hela nästa år, och att hon fortsätter utvecklas i den takt som hon hittills utvecklats i. Jag ska fortsätta BATa henne och så får hon hänga med på grabbarnas viltspår och rallyträning. Kanske kanske kanske kan hon få göra anlagsprovet i viltspår hon också. En ambition under året är att minst en gång i veckan åka på utflykt bara Boo och jag. Målet med henne är att ha en smärtfri, lycklig och harmonisk tillvaro, det låter torftigt men det är det enda viktiga. Att se henne rusa runt med ”brorsorna” på tomten eller glädjestrålande skutta fram till sin targetmatta eller klöven är värt väldigt mycket.

En liten första tanke till målsättningar under 2013.

Vad kan väl vara bättre än att inleda det nya året med en rivstart? Min vän Ingerid kommer för att besöka mig, och eftersom vi båda är träningsgalningar så passade jag så klart på att fråga om hon hade lust att hålla kurs här på Motiverade hundar när hon ändå är här. Sagt och gjort! Tre temakvällar i agilityns tecken blir det: Kontaktfält (grundträning, troubleshooting, både running och stopp), fokus (intensitet och effektivitet i träningen), och fotarbete för agilityförare (utan hund).

Varje kurstillfälle är tre timmar, och du betalar 350 kronor för en gång, eller 875 om du anmäler dig till alla tre (då betalar du halva priset för den sista). Observatörer betalar 300 kronor för samtliga tillfällen.

Fredagen den 4 januari klockan 18-21: Fokus
Lördag den 5 januari klockan 12-15: Kontaktfält
Söndag den 6 januari klockan 12-15 Fotarbete (utan hund)

Anmälan här!

Tema: Fokus
Oavsett vilken hundsport du vill hålla på med, är fokus, intensitet och engagemang viktiga komponenter. Om din hund jobbar bra kan du lära den nästan vad som helst.
• Bygga motivation – hålla koll på stressnivån.
Vi tar bland annat upp:
• Transporter mellan övningar.
• Tåla störningar.
• Självbelöning.
• Slappna av när man inte jobbar.

Tema: Kontaktfält
Kontaktfält är ett av de områden där de allra flesta agilityhundar har störst förbättringspotential. Ingerid har personlig erfarenhet av flera olika metoder, bland annat running contacts, rena stoppfält (2 av, 2 på) och nosduttar.
• Vi kommer att prata om både running och stoppade.
• Vi tar vår utgångspunkt i vad de deltagande hundarna kan, och de frågor förarna önskar få besvarat.
• Ni får förslag på vad ni kan förbättra, och får presenterat olika sätt att nå målet.

Tema: Fotarbete
Framförbyten, bakombyten, threadlar, serpentiner – tycker du det är svårt att hålla ordning på benen?

Om du rör dig effektivt, är det inte bara enklare för hunden att förstå vart den ska, det blir mycket lättare att komma runt banan som du vill.

I detta temat jobbar vi med förarna – utan hundar.

Ingerid:
• Bor i Norge
• Är allmänt obotlig inlärningsnörd.
• Föredrar belöningsbaserad träning, allra helst shaping.
• I hundträning har hon hållit på mest med agility, men också specialsök, vallning, lydnad osv.
• Har bland annat studerat etologi (djurs beteende) på Universitetet for Miljø- og Biovitenskap i Ås.
• Har tävlat klass 3 agility i Norge med Schipperken Orkan. Han har också representerat Norge i internationell agility (European Open).
• Tävlar nu med en blivande stjärna, border collien Kuling.
• Mer om Ingerid och hennes hundar: www.ingerid.no

Anmälan här!

Sitter och funderar på 2012 som snart är slut, och börjar så smått planera 2013. Gip har under året utvecklats så himla bra, och mitt främsta mål – att han skulle bli lite mer galen – har faktiskt uppnåtts. Han har fart, och entusiasm, uthållighet och jävlar anamma. När han på Maria Brandel-kursen kallades för ”den heta lilla border collien” blev jag nästan gråtfärdig av stolthet. Minnet av snubben som gick och pinkade har bleknat. Men, detta gäller på träning, inte på tävling och jag vet att det är mitt fel. JAG håller inte ihop på tävling, och det påverkar lättpåverkad border collie. Så hur tränar man på att tävla utan att påverka hundens lydnadsprogram? Man byter gren. Till något som känns mindre kravfyllt, mindre stelt och som kanske passar oss bättre.

Vi älskar att träna lydnad ihop, men under 2013 kommer jag antagligen inte tävla lydnad speciellt mycket, om alls. Inte som det känns nu i alla fall. Jag har funderat fram och tillbaka vad vi ska satsa på, Grus och jag, och kommer fram till två saker: det ena är att det jag har är ett lyxproblem. Det finns alldeles för många saker som är roliga. Men jag inser att med tre hundar som ska tränas så kommer jag inte hinna satsa på till exempel sök där jag är beroende av andra. Tycker själva sök-delen verkar roligt, men lydnaden är ju ändå lydnad, och under 2013 skulle vi ju inte tävla det. Så alla bruksgrenarna försvinner utan att jag ens gett dem en chans. Idag satte jag upp en rallylydnadsbana och lät alla hundarna ta två varv var. Första vändan med Gip belönade jag i banan (det var en hel del moment vi inte tränat förut), men andra gången så bara  körde jag. Och belönade inte förrän vi var klara. Och vilken skillnad mot lydnaden! Här händer det ju saker hela tiden, och det passar nog oss båda faktiskt. Han satte så klart inte alla skyltarna på andra försöket, men grunderna han har är så solida att det nog kommer gå att få honom startklar ganska snabbt. Kul!Det känns som något vi kan ta oss fram på.

Mera då? Jag hoppas att vi ska ha tillgång till får i vår, och då är ju vallningen ett givet kort. På ett eller annat vis vill jag verkligen se om vi kan ta oss framåt där. Och så tänker jag att han får haka på Vills viltspår, att vi tränar in ett HtM-program (för att få tävlingsvana!) och så klart fortsätter träna specialsök och tricks för hemmabruk. Vem vet, kanske plockar vi upp det också till en högre nivå så småningom. Agilityn tvekar jag på. Just nu känns det inte så roligt, efter ett missförstånd förra veckan, men att ha en border collie som inte tränar agility känns ju… fel. Vi får se. Känns lite svävande, mina Grus-planer, än så länge men jag gillar att de börjar ta form.

Planerna för Vill känns däremot klockrena: jakt, rally och viltspår med sikte på tävling i alla grenar under 2013, och så lydnadslydnad med sikte på tävling 2014. Och en hel massa tricksträning även för honom, naturligtvis. Jag har tränat honom helt annorlunda än jag gjorde med Gip hans första år, och det är medvetet. Få se vilket som är bäst med tiden. Just nu känns det – trots Vills något mindre utbredda grunder – som om det inte sulle vara något problem att leda in honom på ett helt annat spår om jag skulle känna för det. Han är en suveränt robust allroundhund, och jag oroar mig inte ett dugg för att det kommer visa sig även på tävlingsplan. Det jag måste minnas med honom är att ta mig ut och träna i nya miljöer, eftersom han tappar tempo när han inte känner sig hemma.

Boo får haka på brorsorna. Nya tränings-Boo är omättlig och vill bara mera. Kanske kanske kanske kan hon få tävla viltspår även hon under nästa år. Träna rally och tricks känns annars som det rätta för henne. Och så fortsätta den fantastiska BAT-träningen förstås.

Jo, 2013 känns redan som det kommer bli ett superår! Vi är hemmastadda på gården, kursverksamheten har börjat ta fart ordentligt, mina hundar är fantastiska och ptja, det är inte så mycket att gnälla över helt enkelt. Som min vän Anniken brukar säga: Livet är inte det sämsta man har.

Tävlingsinriktad Rallylydnadskurs i Nybörjarklass, med Zandra Beijer.
Under denna helgkurs kommer vi träna och gå igenom samtliga skyltar från nybörjarklassen. Kursen kommer individanpassas dvs. alla jobbar utifrån den nivå man är på och utifrån egen målsättning. Detta innebär att kursen passar både dig som precis börjar tränat rallylydnad men även till dig som på väg ut på tävlingsbanorna, men vill ha bättre koll på alla skyltar, inlärningen av moment samt alla regler. Målet med kursen är att samtliga deltagare ska vara välinsatta i rallylydnad och momenten i nybörjarklass. De deltagare som vill komma ut och tävla kommer att ha tillräckligt mycket kunskap för att kunna fortsätta träningen hemma och ta sig ut på tävlingsbanorna.
Under denna helg kommer vi träna och gå igenom alla regler, grundfärdigheter, moment och skyltar som ingår i nybörjarklassen. Vi kommer även jobba med banträning, startrutin, attityd, koncentrations övningar och titta lite lätt på tävlingshandligen.
Förkunskaper – Hunden bör ha någon form av grundlydnad så som sitt, ligg och kunna följa sin förare, för att man ska kunna tillgodogöra dig kursen på bästa sätt.

Visst låter det roligt? Hur du anmäler dig till den kursen, och information om många flera kan du se på kurssidan!

Idag är det Halloween, en av mina absoluta favorithögtider: höst, gastar och pumpor, liksom. Vem gillar inte det? Ännu roligare är det så klart att det är ”Boo Day”, och ironin undgår mig inte: min lilla räddhare har fått en skrämselhögtid uppkallad efter sig (eller hur det nu var ;-)).

För lite drygt två månader sedan åkte vi till djursjukhuset med Boo. Hon hade under sommaren slutat hoppa upp i säng och soffa, och hon hade märkbart ont i sina höfter. Det var så illa att jag faktiskt beredde mig på att inte få hem min hund, och jag tog ut sorgen så mycket i förskott att jag var helt knäckt. Röntgen visade att hennes höft (som när hon var 18 månader fick den trista beteckningen E, vilket är det sämsta en hund kan ha vad gäller höfter) hade fått pålagringar, men så illa som jag var beredd på var det inte. Vi har börjat ge henne rimadyl och har fått en helt ny hund. Jag inser att hon säkert haft ont under lång tid, innan hon började visa smärtan för oss, och innan det gick så lång tid att hon inte kunde utföra normala saker, för plötsligt gör hon saker hon inte gjort på länge (som springa det allra allra fortaste hon kan runt huset) alternativt aldrig gjort (viftar på svansen så att den rör vid väggar och möbler).

Vi vet att hon aldrig kommer bli frisk i sina höfter, och vi vet att hon inte kommer äta rimadyl i en evighet heller. Men varje dag jag har med en glad Boo är en bra dag. Filmen är från idag, från en Happy Boo Day bokstavligt talat, och den får mig att le och gråta glädjetårar, och känna hugg i hjärtat, allt på en gång. Vi kommer inte vinna några priser, Boo och jag, men för en hund som inte vågade försöka, och som hade för ont för att kunna så är detta värt allt. Glädjen!

Att bygga ett företag kräver att en hel massa komponenter ska stämma, inte minst den visuell och virtuella. Jag bad Lina på Manic Monday hjälpa mig att ta fram en logga, och hon mailade tillbaka och bad mig beskriva mitt företag. Känslor, vad som är viktigt och färger. Mycket spännande och intressant för mig att sätta mig ner och tänka efter. Efter lite bollande fram och tillbaka har jag idag fått den färdiga loggan ”i min hand” (eller ja – i min inbox).

Och även om hemsidan är under construction och även om företaget inte är på långa väga färdigt i sitt uttryck så är jag glad och stolt att kunna presentera den nya loggan – och den finns ju redan här ovan. Loggan som säger vem jag är, vad motiverade hundar år och hoppas jag, ska förmedla lek, glädje, passion och kunskap, nämligen de ledord Lina tog fasta på och jobbat utefter.

Så voila:

Klick och trick-kursens start har blivit framflyttad till onsdagen den 12 september för att vi skulle ha möjlighet att bli helt färdiga med renoveringen av lokalen. Detta medför att steg 2 flyttas fram (så att den som går steg ett ska ha möjlighet att gå steg 2). Ta chansen att anmäl dig till en riktigt rolig och utvecklande kurs!

Mer info på kurssidan!

Så, Gip och jag fortsätter med fritt följ-utmaningarna. Idag samlade jag husets alla bollar (sjukt många!) och slängde ut på träningsplan. Så här gick det:

På tävlingsdagen är det lätt att man kanske inte beter sig riktigt som hemma. Risken finns att man är så nervös att man knappt andas. Vem sa att störningar bara kommer utifrån? Här är en film på hur jag förbereder Gruset på att i alla fall inte låta mitt beteende vara det som hindrar honom från att glänsa. 😀

ps. behöver jag nämna att vi hade hejdlöst kul under inspelningen?